Igår, måndag ryckte första kontigenten in och detta datum för exakt ett år sedan gjorde jag detsamma. Så något så när lämpligt ändå att detta inlägg kommer på årsdagen. Det har varit lärorikt att få spendera ett år i ett land, jag varken är född i eller har bott i tidigare.
Och visst finns det skillnader mot Sverige även om det stora hela är väldigt likt. Ska ta upp några saker jag hängt upp mig på. Finland är formellt, allt är uppstyrt hur man ska göra. Inte som i Sverige när man bara intutivt synkar in läget och gör något lämpligt. Finns det inga regler så varför inte gå i shorts, barbröstad med en pizzakartong under armen och köpa läsk på affären? Antingen det eller så bara står det still i finländarens huvud. Men det gäller att vara artig som att tacka för skjutsen. Det gör även jag i Sverige när jag åkt exempelvis taxi, i Finland gör man det även på bussen men det blir bara absurt när en del gör det på metron i Helsingfors. Det är inte så att föraren hör och vad säger man? Tack själv, främling som ingen talat med.
Jag har även haft bilen med mig i Finland den sista tiden men även kört våra servicebilar i tjänsten. Övergångsställen. När man stannar för fotgängare som vill korsa gatan, får man se en fullständigt chockad eller förbluffad människa. De står där någon sekund och begrundar detta världens underverk som nyss skett. För att sedan ta sats och tokspringa över vägen som om de blivit jagade av vargar. Jag satt och fnittrade varje gång. Jag kan delvis förstå detta då ingen verkar stanna för fotgängare. Men det skiter jag själv i när jag ska korsa gatan. Jag går rakt ut i gatan med bilister som ibland får tvärnita som följd. Jag går över ändå och ger föraren min iskalla "jag ska skjuta din hund och smörja in din fru i kolasås"-blick. Fungerade varje gång och jag lever fortfarande. Det heter trotsallt skyddsväg på finlandssvenska efter finskans suojatie. Så någon ordning får det lov att vara annars kan man införa från svensksvenskan det mer neutrala tienylityspiste istället.
Alkohol, kan inte skriva om Finland utan att nämna det eller hur? Alko-monopolet är ingen höjdare utbudet är alldeles för smalt för en ölsnobb som jag. Pinsamt att avdelningarna för cider och lonkero är jämnstora. Lonkero betyder tentakel men kommer från engelskans long drink. Som i detta fall är finsk specialité, gin blandat med grapefruktläsk. Det smakar som sockerdricka och hör enligt mig hemma på barnkalas. Av skyltningen av brännvinet på Alko lär no name-märkena Suomi och Leijona vara storsäljare, de kommer tappade på pet-flaska och är utrullade på lastpall i butiken. Vanligast är dock att man ser både ungdomar och slitna medelålders människor släpa på mellanöls Koff-burkar ovarsamt nedstuvat i genomskinliga fryspåsar från mataffären.
Jag var glad när jag kom till Helsingfors från lilla Riihimäki. Men mitt i sommaren hade allting semesterstängt på helgerna, det var varmt och fanns verkligen ingenting att göra. Förutom att bada, vandra planlöst omkring och dricka sig kalaspackad på kall öl. Så här tog jag verkligen seden dit jag kom. Jag har aldrig tidigare druckit så mycket alkohol i mitt liv som i Finland. Att ölen är nästan tre gånger dyrare i Finland än Sverige var inget hinder när alternativet är att sitta timtals att stirra in i en vägg. Att sitta på uteservering, shoppa och smälta in bland turisterna var ingen ekonomisk möjlighet med värnpliktig dagpennig, inte heller valde jag att spela bort dem på ray potti-maskiner. Inte på grund reklamfilmerna för spelmissbruk som ploppade upp på Youtube. Ironi när det finns spelmaskiner överallt. Återigen detta formella att alkohol och spel är dåligt, man ska inte men samtidigt vill man väldigt gärna ha skatteinkomsterna med andra handen. Det är mer ett tillrättalagt sätt att lura sig själv än att faktiskt göra något åt problemet. Det är nästan som att det som räknas i Finland är det man säger när det i Sverige är det man gör, på gott och ont.
Andra skillnader är att i Sverige kan man nästan sätta ett likhetstecken mellan staten och civilsamhället. I Finland känns det mer som att staten är som ett företag bland alla andra, fast med lite mer befogenheter. Som om medborgarna inte utgjorde staten som ett missförtroende dessa emellan. Finland har varit i krig med nästan allt och alla, även med sig själv. Någonstans känns det som om man inte riktigt kommit över detta ännu. När man i Sverige tänker äh vafan lite milis och automatvapen åt alla. Framstår Sverige lite som svenskarna ser på Danmark, avslappnade och tillbakalutade. När man i Finland har ett mer formellt och mer byråkratiskt förhållningssätt. Men ändå mer öppet och enkelt på ett svårförklarligt sätt.
Och kaffet smakade blask! Fast det enda jag egentligen saknade under tiden i Finland var riktig äkta stolt svensk kebabpizza. Finsk kebabpizza vet inte riktigt vad den är, lite åt texmex-hållet kanske. Inte ok, Finland. Något som var bra i matväg var de billiga köttpirogerna som man trycker i för mycket Åbo senap, den eldiga varianten.
Sista veckan i Helsingfors. Förutom sedvanlig parad, tal, kaffe och munk med en finlandssvensk komiker som stod för underhållningen (på finska). Så var vi även och fikade på vår enhet inne i Helsingfors. Där fick vi väldigt fina ölstop eller glasmugg snarare och ett multiverktyg båda med märket för vårt förband, PVJJK. Vi fick även reda på var vi krigsplaceras. Basker (barett) fick vi inte som i Sverige utan den som ville fick köpa den för €5, jag skippade. Hos Ruotuväki finns en artikel och bild på när vårt kompani lämnar in det sista av våra persedlar. Undertecknad syns till vänster i bild med mössa på huvudet.
Hemförlovningen/muck från Gardesjägarregementet på Sandhamn var nog det enda som fungerat smidigt där. Det var en officer som gått i pension och denne skulle tackas av just denna dag. Så var vi iväg redan vid 11-tiden. Mina kamrater från Signalregementet fick in åka iväg in i det civila förrän efter 20-tiden på kvällen. Många av dessa träffade jag i Stockholm när de tog en kryssning dit. Tiden i Sverige har jag träffat släkt och vänner, som jag inte sett på länge. Packat upp mina saker som varit bortstuvade i förråd, varit på arbetsintervju och bara tagit det lugnt. Givetvis i postfacket hemma i -Linköping låg det inte bara räkningar utan även ett brev från Rektryteringsmyndigheten. Angående repetitionsövningar, välkommen hem liksom. Imorgon börjar jag dessutom mitt nya arbete.
Trodde jag skulle få med idéerna om finsk värnplikt här. Men jag lurades tydligen, det är sent nu så det kommer i veckan, Hursomhelst har detta gett mig mycket ovärderliga erfarenheter och kunskaper som uppsjö valfrinågontingläsaienboknågrapoängkurs på universitet aldrig kan ersätta.
 |
| Ovan nämnda stop fylld med mikrobryggerifolköl |
