söndag 30 november 2014

fivpl: Non sequitur

Återigen ett bra tag sedan det blev något inlägg. Det rullar på som vanligt och det är kanske det som är problemet. Det är klurigt då jag inte kan skriva om det jag gör och egentligen vill jag göra annat på helgerna än att skriva.

Det som skiljer sig från mängden sedan förra inlägget är att pluton-, kompani- och bataljonschef besökte oss på vår enhet. De precis som alla andra hade inte aning om vad vi sysslar med. Vi hade förberett oss genom att städa vårt "kontor" eller snarare arbetsrum. Vi hade en fiberpanel som vi skulle färdigställa genom att svetsa på några tiotal meter kabel. Denna skulle senare monteras av oss i ett rackskåp i en byggnad någonstans i södra Finland. Den redan påsvetsade optokabeln skulle sedan dras genom sagda byggnad och termineras i en plastlåda. Detta fall spar det tid och man slipper hantera fibersvetsen på trånga och allmänt bökiga utrymmen, i ena änden i alla fall.

Jag och min "stridsparskamrat" satt runt en timme kring arbetsbänken och väntade på att få svetsa de sista fiberparen. Något som tar några minuter. Detta för att på ett tillrättalagt sätt förevisa ett exempel på hur det kan se ut när vi arbetar. Dessutom är det inte säkert att ens våra chefer får vara på de platser för att se exempel på när vi arbetar in situ. Vi förklarade att detta är bara en del av vad vi gör och ingen plats eller uppdrag är det andra likt. Det brydde sig inte bataljonschefen om, han var mer intresserad om var vi skulle krigsplaceras och vad vi tänkte göra i det civila efter värnplikten.

När det blev min tur att svara. Att jag var från Stockholm och läste statsvetenskap på universitet. Så kunde man skönja på överstelöjtnanten att ekorren i hjulet plötsligt fått ett slaganfall eller dylikt. Det hängde inte ihop tydligen i någon form av logisk tankegång men det kom inga följdfrågor, så vi fortsatte med vårt fibersvetsande.

Jag har under min vistelse här alltid legat lågt, då jag vill att det ska bli så "äkta" som möjligt. Inte skyltar en matrecensent på restaurangen hen äter på att så skulle vara fallet, inbillar jag mig.

Under veckan har jag även råkat ut för min första nykterhetskontroll ute i trafiken. Eftersom vi har vanliga civila bilar i olika färger och former. Så blev vi invinkade och stoppade som alla andra. Polismannen blev förvånad att vi satt där uniformerade och undrade om vi var ute på jobb. Jag svarade ja och blåste snabbt i plaströret han hade förberett. Polismannen slog aldrig igång alkoholmätaren utan sa att vi gör det här för syns skull. Då det antagligen sett märkligt ut om vi bara blev förbivinkade efter vi stoppats.

Som i Sverige är det täta skott mellan civil och militär verksamhet. Civila polisen har ingen rätt att hindra vår verksamhet utan det står militärpolisen för. Hade någon av våra civilanställda framfört fordonet hade det varit en annan sak. Men så ser det ut på vår enhet och det har med Ålands demilitarisering att göra. Så det finns en snårig logik där i balgrunden ändå.

Nästa vecka kan jag skryta med att jag är ledig. Så jag har äntligen en möjlighet att ta mig till Försvarshögskolans bibliotek! Tips på annat man borde se och göra i Helsingfors under veckan emottages tacksamt.    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar