fivpl: Non sequitur

Återigen ett bra tag sedan det blev något inlägg. Det rullar på som vanligt och det är kanske det som är problemet. Det är klurigt då jag inte kan skriva om det jag gör och egentligen vill jag göra annat på helgerna än att skriva.

Det som skiljer sig från mängden sedan förra inlägget är att pluton-, kompani- och bataljonschef besökte oss på vår enhet. De precis som alla andra hade inte aning om vad vi sysslar med. Vi hade förberett oss genom att städa vårt "kontor" eller snarare arbetsrum. Vi hade en fiberpanel som vi skulle färdigställa genom att svetsa på några tiotal meter kabel. Denna skulle senare monteras av oss i ett rackskåp i en byggnad någonstans i södra Finland. Den redan påsvetsade optokabeln skulle sedan dras genom sagda byggnad och termineras i en plastlåda. Detta fall spar det tid och man slipper hantera fibersvetsen på trånga och allmänt bökiga utrymmen, i ena änden i alla fall.

Jag och min "stridsparskamrat" satt runt en timme kring arbetsbänken och väntade på att få svetsa de sista fiberparen. Något som tar några minuter. Detta för att på ett tillrättalagt sätt förevisa ett exempel på hur det kan se ut när vi arbetar. Dessutom är det inte säkert att ens våra chefer får vara på de platser för att se exempel på när vi arbetar in situ. Vi förklarade att detta är bara en del av vad vi gör och ingen plats eller uppdrag är det andra likt. Det brydde sig inte bataljonschefen om, han var mer intresserad om var vi skulle krigsplaceras och vad vi tänkte göra i det civila efter värnplikten.

När det blev min tur att svara. Att jag var från Stockholm och läste statsvetenskap på universitet. Så kunde man skönja på överstelöjtnanten att ekorren i hjulet plötsligt fått ett slaganfall eller dylikt. Det hängde inte ihop tydligen i någon form av logisk tankegång men det kom inga följdfrågor, så vi fortsatte med vårt fibersvetsande.

Jag har under min vistelse här alltid legat lågt, då jag vill att det ska bli så "äkta" som möjligt. Inte skyltar en matrecensent på restaurangen hen äter på att så skulle vara fallet, inbillar jag mig.

Under veckan har jag även råkat ut för min första nykterhetskontroll ute i trafiken. Eftersom vi har vanliga civila bilar i olika färger och former. Så blev vi invinkade och stoppade som alla andra. Polismannen blev förvånad att vi satt där uniformerade och undrade om vi var ute på jobb. Jag svarade ja och blåste snabbt i plaströret han hade förberett. Polismannen slog aldrig igång alkoholmätaren utan sa att vi gör det här för syns skull. Då det antagligen sett märkligt ut om vi bara blev förbivinkade efter vi stoppats.

Som i Sverige är det täta skott mellan civil och militär verksamhet. Civila polisen har ingen rätt att hindra vår verksamhet utan det står militärpolisen för. Hade någon av våra civilanställda framfört fordonet hade det varit en annan sak. Men så ser det ut på vår enhet och det har med Ålands demilitarisering att göra. Så det finns en snårig logik där i balgrunden ändå.

Nästa vecka kan jag skryta med att jag är ledig. Så jag har äntligen en möjlighet att ta mig till Försvarshögskolans bibliotek! Tips på annat man borde se och göra i Helsingfors under veckan emottages tacksamt.    

fivpl: Veckorna går fort

..Lite för fort ibland, nästan. Idag är det blott 39 dagar kvar till muck eller ohi on. Anledningen är nog att det har varit fullt upp med resor till olika platser för diverse arbeten. Samt att jag kom tillbaka från Sverige efter två veckors semester där. Som givetvis spenderades med vänner eller bara ta det lugnt, utan en tanke på att skriva något här.

För en månad sen genomgick vi även militär fordonsutbildning med körprov. På måndagen hade äntligen mitt tillstånd kommit. Hyffsat sent med tanke på att vi frågat om det redan i somras. Nåväl nu får jag köra personbil i Finlands försvarsmakt en rågad månad iallafall. Mitt svenska militära förarbevis för både person- och lastbil tog jag 2007 och det är giltigt fram till 2015.

Köra bil har jag fått göra hela veckan. Extra spännande när första snön föll över Helsingfors och tjänstebilen fortfarande hade sommardäck på. Som sig bör är första snön en överraskning så fredagen spenderades således med att byta om till vinterdäck på enhetens samtliga släpvagnar.

Under torsdagen flaggades det friskt med de finska färgerna. Ironiskt nog för Svenska dagen, detta är Finlandssvenskarnas "nationaldag". Lite som Gottlunds dag vilken jag skrivit om tidigare.

Sedan har jag även blivit intervjuad och fotograferad av tidningen Ruotuväki. Som antagligen kommer att publiceras i januaris specialnummer.

Sist men inte minst har jag beställt hemresebiljetter till Sverige, Samt sökt lite jobb, tycker det känns rimligt att skaffa ett heltidsarbete och läsa distans- eller frikurser på universitet istället. Det är ändå statsvetenskap vi talar om och inte raketforskning.

På måndagen lär vi få finbesök på enheten samt att det börjar ryktas om flytt. Får se om kommande veckor blir lika hektiska. På återseende.