fivpl: Mea culpa

Jag är ledsen att det inte hunnit bli något inlägg tidigare. Det har varit en hel del att göra. Första veckan åkte vi iväg på kommendering med övernattning på annan ort, för att dra fiberkabel utomhus. Det var riktigt varmt så vi arbetade bara i finska försvarets svarta kortbyxor. Som en bonus blev det en rejäl bonnabränna över hela kroppen. Mycket badande har det även blivit av med besök av olika badplatser runt om Helsingfors.

Därefter har tiden bara snurrat på all världens fart. Vi har firat gardesjägarregementets årsdag den 16:de augusti. Vilket innebar att det var torsdag, då vi har vårt tvättbyte. Vi var där vid niotiden på morgonen istället för sju när vi ska vara där. Det var en kapten där som sa att de satt och fikade, varpå vi inte kunde byta våra persedlar. Jag försökte mig på min bästa imitation av fru Justitia och undrade vad som var viktigast. Tillslut fick vi byta våra gamla ofärska kalsonger mot tvättade. Något vi inte fått ut är skyddskängor, overall och annat praktiskt. Det är stort bök och nästintll omöjligt att få ut något utöver de listor som finns. Jag brukar använda mina civila skyddsskor om omgivningarna tillåter. Vår beväringstjänst skiljer sig mycket från den vanliga, bara en sån sak att jag stått i permissionsuniform med en borrhammare och hackat i en bergvägg. Lite som videon till Rammsteins låt Sonne. Så att beskriva vår befattning vad vi gör. Vad är det vi inte gör?

Skjutning och krigande. Även om vi hade det på schemat under helgtjänsten när vi var i beredskapstroppen. Vi sprang även cooper-testet och undertecknad gjorde det i kängor då det är svårt för mig att hitta lämpliga löparskor. Då jag har breda fötter och de är nästintill fyrkantiga i framkant så mina tår får således inte plats i vilka skor som helst. Cooper gick över förväntan och när vi spelade fotboll senare fick jag ha bollen ifred, kängsparkar gör ont. Eftersom vi inte har några vapen tilldelade hämnade vi ut dessa. Vilket medförde att de ska skottställas. Mina sikten var helt åt skogen och jag tvungen att skjuta ljusprojektiler. De tog två meter för högt och en halvmeter till höger. Efter detta satt träffarna samlat på tavlan.

Under denna vecka medberedskapstropp var jag även dagelev (apuvalvoja på finska). Det betyder att jag leder plutonen i formation till frukost varje dag samt håller kvällsinräkningen. Vid första kvällsinräkningen fick jag ett nytt smeknamn, generalen. Då den nya kommendören för försvarsmakten general Jarmo Lindberg och jag har samma efternamn.

När det äntligen vankades helgledigt hade jag sökt några extra dagar ledigt och tog båten till Sverige. Olympiaterminalen ligger ett stenkast från huvudstaben. Men jag måste först åka till lägenheten i Hertonäs för att byta om till civila kläder. På vägen tillbaka hade Visit Östergötland slagit upp ett stånd i esplanadparken. Det förklarar nog varför en glassbil från Sänkdalens glass stått utanför Sveriges ambassad hela veckan.

Väl på den knökfulla båten tänkte jag att det borde vara bra drag fredagkväll och allt. Men jag hann bara tänka tanken, då jag ätit mig mätt somnat som ett barn i hytten vid åtta tiden på kvällen, finsk tid. Jag tog igen det med råge då jag kom hem till Linköping.  


Rent säkerhetspolitiskt har Wisemans och Skippers debattinlägg i Dagens nyheter spritt sig till Finland, i Hufvudstadsbladet. Det kan ses som en rimlig kompromiss iochmed attityderna till Nato i båda länderna, en sorts försvarspolitiskt TeliaSonera. Frågan är dock hur det ska se ut rent praktiskt och hur långtgående det ska vara. Det är mycket som då måste "synkroniseras" eller om det räcker med materielsamarbete. Exempelvis inom flyget när Finland ska ersätta sina Hornet. Men I allra högsta grad intressant idé.      

fivpl: Nyland

Det är fortfarande väldigt lugnt men vi har hunnit se Helsingfors underifrån och varit ett par vändor i svenskfinland med mål Dragsvik och Syndalen. Där ligger Finlands enda svenskspråkiga garnison, Nylands brigad. Vilket medförde en hel del kul för mig som enda svensktalande på enheten. Jag blev ivägskickad till matpersonalen för att fråga när de öppnar för lunch, när de andra stod ängsligt kvar. Det visade sig dock att "mattanten" inte pratade annat än finska.

Jag hör svenska istortsett dagligen i Helsingfors. Men vet inte om det finns några särskilda ställen som frekventeras i större grad av finlandssvenskar. Nylands nation, ett stenkast från huvudstaben är svenskspråkig. Nationsbyggnaden är anrik till skillnad mot Västgöta nation i Linköping som jag ibland besöker. I Linköping, som är ett ungt universitet har nationer aldrig riktigt slagit genom.

Språkmässigt verkar även finska försvarsmakten tagit ett jättekliv. I början av året var inte hela nätportalen översatt. Idag kan man istortsett finna allt på svenska. Bland annat Specialtrupper och specialuppgifter (på svenska) något som marknadsför några befattningar som återfinns på min pluton. Ansökningstiden har dock gått ut för denna omgång (II/14).

Denna helg tog jag mig äntligen till klubben Synapsi där bandet Hocico spelade live, sjukt bra ös! Där stötte jag ihop med en turistande Schweizare från de fransktalande delarna. Som alla vet har Schweiz flera officiella språk och denne hade genomfört sin värnplikt på franska. Han visste dock inte om det finns ett gemensamt kommandospråk, så som det är i Finland. Därtill en Israel som bott i USA, varit marinkårssoldat och slutligen flyttat till Finland. Har mött ovanligt mycket spännande folk här i Finland när jag varit ute, har aldrig varit med om något likande i Sverige.

Får se vad nästa vecka kommer med.