Då pratar jag inte om ryssommar eller ryssvärme. Med högtryck som sveper in med runt 30 graders värme som det varit de närmaste dagarna. Utan att även Finland drabbats av vilsna ryska flygplan som letat sig in i finskt luftrum. Detta skedde förra veckan och det var två ryska fraktflygplan som kränkte finskt luftrum i tre respektive sex minuter.
Kommendören av Finlands försvarsmakt (ÖB) Ari Puheloinen kommenterar händelsen i Yle (på svenska). Sevärt! Även Gränsbevakningsväsendet kommenterar händelsen i ett meddelande (på finska). Detta var alltså inga raka skenanfall som var fallet förra året i Sverige. I Finland är man raka och ärliga med detta, något jag även efterlyser i Sverige. Bland annat i det tidigare inlägget; back to the 80's.
torsdag 29 maj 2014
fredag 23 maj 2014
vpl 2.0?
Folk och försvar hade en intressant debatt om hur man kunde utforma en ny värnplikt i Sverige. Även om den delvis kör ner sig i svart och vitt. Värnplikt mot yrkessoldater så framkommer det även om att det handlar om hur, med flera bra idéer.
Se det här: Allmän värnplikt 2.0 - vägen framåt?
Fram mot slutet kommer även frågan om hur dagens ungdomar sett på en återinföring. En fråga jag inte kan svara på. Då jag uppenbarligen redan är färgad av det. Men ville jag genomföra värnplikt när det begav sig? Nej.
Det är något människan har gemensamt med maskinen. Vi kan inte endast rulla dit det är som lättast utan behöver en "nollställare". För att fortfarande hålla oss à jour med verkligheten och vår omgivning. Och det brukar vara något som kommer utifrån i form av en reset-knapp.
Se det här: Allmän värnplikt 2.0 - vägen framåt?
Fram mot slutet kommer även frågan om hur dagens ungdomar sett på en återinföring. En fråga jag inte kan svara på. Då jag uppenbarligen redan är färgad av det. Men ville jag genomföra värnplikt när det begav sig? Nej.
Det är något människan har gemensamt med maskinen. Vi kan inte endast rulla dit det är som lättast utan behöver en "nollställare". För att fortfarande hålla oss à jour med verkligheten och vår omgivning. Och det brukar vara något som kommer utifrån i form av en reset-knapp.
tisdag 20 maj 2014
fivpl: Bergrum och beskickning
Förra veckans läger var en dröm, det var bättre än att vara i kasernen. Ingen väckning vid 05:55 eller morgonlöpning. Vi var i ett bergrum och sov till runt halv sju var dag. Visserligen i tältsäng eller på golvet för undertecknad som fick ett trasigt dito, men det slår skogen alla nätter i veckan. Under "lägret" träffade vi även de som ryckte in ett halvår före oss. De berättade att det bara blir bättre, nästa gång har vi egna rum med säng.
Detta föranledde att jag var utvilad redan innan helgen. Som spenderades i Helsingfors med promenad runt hela staden samt pubrunda, liten beersnob som jag är. Tyvärr smakar all kommersiell öl i Finland (förutom måhända Karhu) blask men jag hittade oluthuone Kaisla som var en riktig pärla av forsande bärnstensfärgad gudadryck. En sanning med modifikation, då jag drack riktigt bra mörk mikrobryggeriporter. Därav kommer detta inlägg något senare än vanligt. Helsingforsvisiten kanske helst hade gjorts kommande helg istället, då klubben syn/\psi festar loss på Wäiski. Vilket kan vara kul att träffa andra som begåvats med samma dåliga musiksmak som jag. Eller bara som omväxling från Nuclear Nation i Linköping.
Under fredagen fick jag mitt röstkort till EU-valet i min hand av dejouren några minuter innan helgpermissionen. Detta föranledde att jag sökte några timmar ledigt idag för att åka till svenska ambassaden i Helsingfors. Mina permissioner är tämligen omständliga iochmed mitt dubbla medborgarskap. Med uniform och värnpliktslegitimation åker man kostnadsfritt med fjärrtågen. Att stövla in med densamma på ambassaden kanske inte är världsbäst. Så jag tog med mig civilt ombyte i stridssäcken. Väl framme i Helsingfors letar jag reda på en offentlig toalett, i med ett euromynt och dörren går upp.
Jaha, 1,5 kvadratmeter och blött golv. Inte en chans att jag byter om här. Nödlösningen blev att grönjacka byttes mot civil. Röstningen på ambassaden gick bra mycket smidigare och var avklarat inom några minuter. Gick tillbaka till järnvägsstationen och bytte snabbt över till rätt jacka på tåget.
Dumt egentligen, då vi har runt 30-35 grader varmt om dagarna.
Kommande helg spenderas i Lahtis och nästa vecka ryktas det om fyra mils cykelmarsch.
Dessutom ska jag ta mig tid att läsa försvarsberedningens senaste alster; Starkare försvar för en osäker tid. På återseende!
Detta föranledde att jag var utvilad redan innan helgen. Som spenderades i Helsingfors med promenad runt hela staden samt pubrunda, liten beersnob som jag är. Tyvärr smakar all kommersiell öl i Finland (förutom måhända Karhu) blask men jag hittade oluthuone Kaisla som var en riktig pärla av forsande bärnstensfärgad gudadryck. En sanning med modifikation, då jag drack riktigt bra mörk mikrobryggeriporter. Därav kommer detta inlägg något senare än vanligt. Helsingforsvisiten kanske helst hade gjorts kommande helg istället, då klubben syn/\psi festar loss på Wäiski. Vilket kan vara kul att träffa andra som begåvats med samma dåliga musiksmak som jag. Eller bara som omväxling från Nuclear Nation i Linköping.
Under fredagen fick jag mitt röstkort till EU-valet i min hand av dejouren några minuter innan helgpermissionen. Detta föranledde att jag sökte några timmar ledigt idag för att åka till svenska ambassaden i Helsingfors. Mina permissioner är tämligen omständliga iochmed mitt dubbla medborgarskap. Med uniform och värnpliktslegitimation åker man kostnadsfritt med fjärrtågen. Att stövla in med densamma på ambassaden kanske inte är världsbäst. Så jag tog med mig civilt ombyte i stridssäcken. Väl framme i Helsingfors letar jag reda på en offentlig toalett, i med ett euromynt och dörren går upp.
Jaha, 1,5 kvadratmeter och blött golv. Inte en chans att jag byter om här. Nödlösningen blev att grönjacka byttes mot civil. Röstningen på ambassaden gick bra mycket smidigare och var avklarat inom några minuter. Gick tillbaka till järnvägsstationen och bytte snabbt över till rätt jacka på tåget.
Dumt egentligen, då vi har runt 30-35 grader varmt om dagarna.
Kommande helg spenderas i Lahtis och nästa vecka ryktas det om fyra mils cykelmarsch.
Dessutom ska jag ta mig tid att läsa försvarsberedningens senaste alster; Starkare försvar för en osäker tid. På återseende!
söndag 11 maj 2014
fivpl: Europadagen
Veckan har bestått av tråkiga saker man måste göra då man är i AUKII. Dels utbilda sina kamrater på något, då det ingår i ledarskapsutbildningen. Mitt ämne var KvKK, banda ammunition, laddning, patron ur. Det som gör det kul är att man får leka dum rekryt och ställa frågor till sina kamrater som utbildar i sitt ämne. Får man dricka vapenoljan? osv.
Det blev ännu en omgång obligatorisk 200 meter simning vilket är helt ok. Obligatorisk orientering i regn, är inte ok. Inte blir det bättre av att man på en hal spång över en myr, halkar och the rest is history, som man brukar säga på utrikiska.
Vi fick dock en tablettask var av dejouren i början på veckan att tröstäta ur. Den marknadsförde EU-valet och överlag verkar EU ha en större betydelse här i Finland, jämfört med Sverige. Troligtvis då Finland har Euro som valuta. YLE har har en bra valportal med en valkompass. Sveriges Radio hade "valpejl" till förra riksdagsvalet, men till EU-valet är det stendött. Eurovisionsschlagerfestivalen tycks vara viktigare. Dock finns det flikar hos både DN och SvD. Även vår kapten samlade hela kompaniet på fredagen för att uppmärksamma Europadagen. De då som har otur med helgtjänst framöver inte har någon möjlighet att rösta, utan för därmed rösta i förtid.
Det ska nämnas att jag inte är någon större anhängare av Europeiska Unionen. Främst då jag ser det som slutet, odemokratiskt och korrupt. Vafalls!? Kanske en del tänker, hur man man vara emot Europa? Nu är jag inte emot Europa eller någon annan kontinent för den delen. Jag har inte samma känslömässiga evangeliska religiösa övertygelse att EU är skaparen av evig fred och allsköns andra bra saker. Jag tror inte tyska stridsvagnar kommer med färjan över till Trelleborg om Sverige inte vore med. Tyvärr är det väldigt få som kan debattera EU på ett bra och logiskt sätt. Det är synd att när EU kommer på tal blir allt plötsligt binärt, svartvitt.
Jag var tidigare med i EU:s officiella debattforum Debateeuropa, vilket tyvärr lades ner för några år sedan. Idag finns EU:s community hos Google+ det är en spillra av vad Debateeuropa var. Det är inte ett lika stort hönshus som sin föregångare, om än diskussionerna är på samma låga nivå.
Även om dessa fördomsfria pro-EU människor som vet så mycket bättre än alla andra gärna kallar mig för nationalist och allt möjligt annat. Så kan vi inte komma ifrån detta faktum att dessa även om de tycker EU är bäst och ska bli en stat med armé. Faktiskt inte kommer kunna enas om vilket språk EU-armén ska föra ordergivning på. För deras språk franskan eller tyskan osv. Är ju klart bättre och finare än de andra. Men nej esperanto är ju alla Européers språk, eller kanske latin? Nej, engelska talar vi alla redan så gör ju NATO. Nej, Italienska är så trevligt, god mat har de också. Ungefär så här kan en diskussion se ut. Fliker man att det troligtvis aldrig kommer att fungera. Då är man en nationalist och ska minsann kastas i massgrav osv. Det är alldeles för mycket "Jag är inte rasist men.." när det kommer till EU. Det är ett projekt att kunna roffa åt sig så mycket som möjligt åt sig själv, samtidigt som man kan projicera bilden av att det är bäst för alla. Säger man emot, ja då kan man vara alla möjliga fula saker.
Jag blir trött på den arrogans och högfärdighet som omgärdar det hela. Värst är kanske hur våra tidigare östeuropeiska länder behandlas. De har arbetat upp sig efter ha blivit slagna i spillror av kommunismen. För att mötas av länder i sydeuropa som sitter på stjärten och har tyckt synd om sig själva i 40 år. Eller att Finland kallas själviskt för att de med sina 5 miljoner invånare inte kan gå i borgen för Eurozonens 330 miljoner andra medborgare. Att Island hånades för sin ekonomiska kollaps som inte hade hänt om de var med EU, titta vad dumma de är. Det blev senare knäpptyst där när Island studsade upp som en gummiboll igen.
Helt ärligt är inte detta något jag vill vara med i. Jag tycker att vi ska respektera andra länder, deras invånare och deras beslut. Oavsett om de ingår i kontinenten Europa eller ej. Eftersom jag är en ond nationalist föredrar jag hellre att umgås med utbytesstudenter än med mina klasskamrater. Eftersom jag är en sådan elak nationalist behöver de inte alls vara från Europa utan varsomhelst i världen. Det finns ingen Europeisk kultur eller språk att då på konstgjord väg skapa en europé som sovjetmannen eller übermensch är bara absurd.
Visst kan det verka konstigt, jag som genom mina två medborgarskap är dubbelt så mycket europé än andra kan vara emot det. Men bara en sån sak att jag inte "får" rösta i båda länderna. Finns det någon kontroll? Nej, fungerar som valutaunionen. Inte alls.
Det är enkelt då det finns många andra lösningar än EU-medlemskap. Som EFTA exempelvis, Nordiska passunionen var en föregångare till Schengen. Jag tycker om smarta finurliga lösningar, inga kompromisser som är framtagna långt borta bakom stängda dörrar. Vi är olika, det är inget fel i det. Jag ser ingen anledning att tvinga på någon i kontinentens andra ända något som fungerar här och inte där.
EU värnar om konkurrens så det vore bara bra om EU fick just konkurrens. Man kan börja med att dela det itu. De gamla länderna dvs. väst- och sydeuropa kan ha kvar sitt EU när nord- och östeuropa bygger något nytt. Även om vi här i norr kanske inbillar sig om att vi är med de coola på kontinenten. Så är det närmast så som Silvio Berlusconi yttryckte sig om finsk matkultur. Det blev en god pizza i alla fall.
Votewatch, hur röstar våra europaparlamentariker?
Farmsubsidy, halva budgeten läggs på jordbrukstöd se var pengarna tar vägen.
Det blev ännu en omgång obligatorisk 200 meter simning vilket är helt ok. Obligatorisk orientering i regn, är inte ok. Inte blir det bättre av att man på en hal spång över en myr, halkar och the rest is history, som man brukar säga på utrikiska.
Vi fick dock en tablettask var av dejouren i början på veckan att tröstäta ur. Den marknadsförde EU-valet och överlag verkar EU ha en större betydelse här i Finland, jämfört med Sverige. Troligtvis då Finland har Euro som valuta. YLE har har en bra valportal med en valkompass. Sveriges Radio hade "valpejl" till förra riksdagsvalet, men till EU-valet är det stendött. Eurovisionsschlagerfestivalen tycks vara viktigare. Dock finns det flikar hos både DN och SvD. Även vår kapten samlade hela kompaniet på fredagen för att uppmärksamma Europadagen. De då som har otur med helgtjänst framöver inte har någon möjlighet att rösta, utan för därmed rösta i förtid.
Det ska nämnas att jag inte är någon större anhängare av Europeiska Unionen. Främst då jag ser det som slutet, odemokratiskt och korrupt. Vafalls!? Kanske en del tänker, hur man man vara emot Europa? Nu är jag inte emot Europa eller någon annan kontinent för den delen. Jag har inte samma känslömässiga evangeliska religiösa övertygelse att EU är skaparen av evig fred och allsköns andra bra saker. Jag tror inte tyska stridsvagnar kommer med färjan över till Trelleborg om Sverige inte vore med. Tyvärr är det väldigt få som kan debattera EU på ett bra och logiskt sätt. Det är synd att när EU kommer på tal blir allt plötsligt binärt, svartvitt.
Jag var tidigare med i EU:s officiella debattforum Debateeuropa, vilket tyvärr lades ner för några år sedan. Idag finns EU:s community hos Google+ det är en spillra av vad Debateeuropa var. Det är inte ett lika stort hönshus som sin föregångare, om än diskussionerna är på samma låga nivå.
Även om dessa fördomsfria pro-EU människor som vet så mycket bättre än alla andra gärna kallar mig för nationalist och allt möjligt annat. Så kan vi inte komma ifrån detta faktum att dessa även om de tycker EU är bäst och ska bli en stat med armé. Faktiskt inte kommer kunna enas om vilket språk EU-armén ska föra ordergivning på. För deras språk franskan eller tyskan osv. Är ju klart bättre och finare än de andra. Men nej esperanto är ju alla Européers språk, eller kanske latin? Nej, engelska talar vi alla redan så gör ju NATO. Nej, Italienska är så trevligt, god mat har de också. Ungefär så här kan en diskussion se ut. Fliker man att det troligtvis aldrig kommer att fungera. Då är man en nationalist och ska minsann kastas i massgrav osv. Det är alldeles för mycket "Jag är inte rasist men.." när det kommer till EU. Det är ett projekt att kunna roffa åt sig så mycket som möjligt åt sig själv, samtidigt som man kan projicera bilden av att det är bäst för alla. Säger man emot, ja då kan man vara alla möjliga fula saker.
Jag blir trött på den arrogans och högfärdighet som omgärdar det hela. Värst är kanske hur våra tidigare östeuropeiska länder behandlas. De har arbetat upp sig efter ha blivit slagna i spillror av kommunismen. För att mötas av länder i sydeuropa som sitter på stjärten och har tyckt synd om sig själva i 40 år. Eller att Finland kallas själviskt för att de med sina 5 miljoner invånare inte kan gå i borgen för Eurozonens 330 miljoner andra medborgare. Att Island hånades för sin ekonomiska kollaps som inte hade hänt om de var med EU, titta vad dumma de är. Det blev senare knäpptyst där när Island studsade upp som en gummiboll igen.
Helt ärligt är inte detta något jag vill vara med i. Jag tycker att vi ska respektera andra länder, deras invånare och deras beslut. Oavsett om de ingår i kontinenten Europa eller ej. Eftersom jag är en ond nationalist föredrar jag hellre att umgås med utbytesstudenter än med mina klasskamrater. Eftersom jag är en sådan elak nationalist behöver de inte alls vara från Europa utan varsomhelst i världen. Det finns ingen Europeisk kultur eller språk att då på konstgjord väg skapa en europé som sovjetmannen eller übermensch är bara absurd.
Visst kan det verka konstigt, jag som genom mina två medborgarskap är dubbelt så mycket europé än andra kan vara emot det. Men bara en sån sak att jag inte "får" rösta i båda länderna. Finns det någon kontroll? Nej, fungerar som valutaunionen. Inte alls.
Det är enkelt då det finns många andra lösningar än EU-medlemskap. Som EFTA exempelvis, Nordiska passunionen var en föregångare till Schengen. Jag tycker om smarta finurliga lösningar, inga kompromisser som är framtagna långt borta bakom stängda dörrar. Vi är olika, det är inget fel i det. Jag ser ingen anledning att tvinga på någon i kontinentens andra ända något som fungerar här och inte där.
EU värnar om konkurrens så det vore bara bra om EU fick just konkurrens. Man kan börja med att dela det itu. De gamla länderna dvs. väst- och sydeuropa kan ha kvar sitt EU när nord- och östeuropa bygger något nytt. Även om vi här i norr kanske inbillar sig om att vi är med de coola på kontinenten. Så är det närmast så som Silvio Berlusconi yttryckte sig om finsk matkultur. Det blev en god pizza i alla fall.
Votewatch, hur röstar våra europaparlamentariker?
Farmsubsidy, halva budgeten läggs på jordbrukstöd se var pengarna tar vägen.
lördag 3 maj 2014
fivpl: Riihimäkis och Signalregementets historia
Eftersom min befattningsutbildning just nu består av mest samma sak vecka ut in och ut. Tänkte jag skriva mer om själva regementet, något som inte blivit av ännu. Mer av inlägg av generell karaktär lär det bli även i framtiden. främst då det är herrejösses säkerhetsklass på min befattning. Vi är inom vår befattning eniga om vår wingman-taktik, att vi tillhör specialstyrkorna och varför är givetvis hemligt.
I permissionslägenheten finns ett exemplar av boken "Riihimäen varuskunnan historia I 1909-1939" (ISBN 951-25-1257-2) som legat och stirrat på mig. Jag har många gånger stirrat tillbaka och lekt arga leken men till slut läst den som en öppen bok. I sanningens namn var det någon av de första helgerna i Finland jag läste den. I brist på annat att göra då jag inte köpt min bärbara dator ännu.
Till vänster i bild den gamla officersmässen, senare signalmuséet.
Till höger nuvarande officersmäss, ursprungligen regementschefsbostad.
Garnisonen i Riihimäki är gammal, så gammal att den uppfördes av Ryssar när Finland var en del av kejsardömet Ryssland. Anledning till att garnisonen uppfördes var att Riihimäki är en viktig järnvägsknut. Byggandet påbörjades 1910 och mellan 1912-1913 uppfördes de sista byggnaderna, däribland kasernen vi beväringar huserar i. Från början var det ett prickskytteregemente, genom åren har dock en rad olika kompanier och bataljoner huserat i Riihimäki. Nuvarande Signalregementet flyttade in först 1944, från Viborg som vi alla vet inte tillhör Finland längre.
Under 1917 efter ryska revolutionen utropar Finland självständighet. Vilket får konsekvenserna 1918 att de ryska soldaterna som finns kvar på Riihimäkis garnison måste utrymmas. De uppmanas istället av Bolsjevikerna att frivilligt gå med i finska inbördeskriget och strida med de röda, mot de vita. Detta var inte särskilt populärt bland soldaterna, även om Riihimäki förblev ett tillhåll för de röda.
Det är först med hjälp av tyska trupper utrustade med pansartåg de vita har möjlighet att slå tillbaka. De hindras först i Jokela (kanske mest känd för skolskjutningen) av en sprängd bro. De fortsätter mot Hyvinge, där de röda tvingas på reträtt mot Riihimäki.
Tyskarna skjuter med kanoner mot Riihimäki varpå en tågvagn lastad med sprängämnen träffas. Följande explosion utplånar hela bangården med räls som flyger kilometer bort och smäll som hörs till Tavastehus. Den 22 april 1918 jagas de rödas fångar ut från garnisonen mellan de båda fronterna under gevärseld. Efterföljande dag har tyskarna tagit över garnisonen i Riihimäki och den tillföll därmed de vita, finska skyddskåren.
Under denna tid fungerade garnisonen som fångläger och vår nuvarande kasern var ett fängelse. Som mest satt 8500 röda fängslade. Efter inbördeskrigets slut fasas fångarna ut och garnisonen fungerar som arméns hästsjukhus. Från 1921 inrättas en radiostation på garnisonen som 1924 växer till en radiobataljon, vilket närmast får ses som en start på signalepoken.
Även om Signalregementet kommer slås ihop med Pansarbrigaden i slutet av detta år. Så kommer de tekniska skolorna bli kvar i Riihimäki tillsammans med ELSOK, centret för elektronisk krigföring. Så ser dessa till att signalepoken inte är död. Vi var således de sista som högtidlighöll Signalregementets årsdag den femte mars.
 |
| Från garnisonsområdets öppna del |
I permissionslägenheten finns ett exemplar av boken "Riihimäen varuskunnan historia I 1909-1939" (ISBN 951-25-1257-2) som legat och stirrat på mig. Jag har många gånger stirrat tillbaka och lekt arga leken men till slut läst den som en öppen bok. I sanningens namn var det någon av de första helgerna i Finland jag läste den. I brist på annat att göra då jag inte köpt min bärbara dator ännu.
Till vänster i bild den gamla officersmässen, senare signalmuséet.
Till höger nuvarande officersmäss, ursprungligen regementschefsbostad.
Garnisonen i Riihimäki är gammal, så gammal att den uppfördes av Ryssar när Finland var en del av kejsardömet Ryssland. Anledning till att garnisonen uppfördes var att Riihimäki är en viktig järnvägsknut. Byggandet påbörjades 1910 och mellan 1912-1913 uppfördes de sista byggnaderna, däribland kasernen vi beväringar huserar i. Från början var det ett prickskytteregemente, genom åren har dock en rad olika kompanier och bataljoner huserat i Riihimäki. Nuvarande Signalregementet flyttade in först 1944, från Viborg som vi alla vet inte tillhör Finland längre.
Under 1917 efter ryska revolutionen utropar Finland självständighet. Vilket får konsekvenserna 1918 att de ryska soldaterna som finns kvar på Riihimäkis garnison måste utrymmas. De uppmanas istället av Bolsjevikerna att frivilligt gå med i finska inbördeskriget och strida med de röda, mot de vita. Detta var inte särskilt populärt bland soldaterna, även om Riihimäki förblev ett tillhåll för de röda.
Det är först med hjälp av tyska trupper utrustade med pansartåg de vita har möjlighet att slå tillbaka. De hindras först i Jokela (kanske mest känd för skolskjutningen) av en sprängd bro. De fortsätter mot Hyvinge, där de röda tvingas på reträtt mot Riihimäki.
Tyskarna skjuter med kanoner mot Riihimäki varpå en tågvagn lastad med sprängämnen träffas. Följande explosion utplånar hela bangården med räls som flyger kilometer bort och smäll som hörs till Tavastehus. Den 22 april 1918 jagas de rödas fångar ut från garnisonen mellan de båda fronterna under gevärseld. Efterföljande dag har tyskarna tagit över garnisonen i Riihimäki och den tillföll därmed de vita, finska skyddskåren.
Under denna tid fungerade garnisonen som fångläger och vår nuvarande kasern var ett fängelse. Som mest satt 8500 röda fängslade. Efter inbördeskrigets slut fasas fångarna ut och garnisonen fungerar som arméns hästsjukhus. Från 1921 inrättas en radiostation på garnisonen som 1924 växer till en radiobataljon, vilket närmast får ses som en start på signalepoken.
Även om Signalregementet kommer slås ihop med Pansarbrigaden i slutet av detta år. Så kommer de tekniska skolorna bli kvar i Riihimäki tillsammans med ELSOK, centret för elektronisk krigföring. Så ser dessa till att signalepoken inte är död. Vi var således de sista som högtidlighöll Signalregementets årsdag den femte mars.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)