Veckan som gått handlar om ljus på flera olika sätt. Dels för att det blir ljusare om dagarna, att bevärningsstjänsten har ljusnat samt att vi pysslat med ljusledare, fiberoptik. Allt går åt rätt håll helt enkelt. Att ha helgtjänst över påsken som var inget la mörker över det andra. Utan det har klassats som röda helgdagar vilket innebär sovmorgon. Dessutom var det ett säkert val, då jag visste på förhand var jag spenderar helgen. Maten är bättre på helgen och vi fick memma till efterrätt. Även om det inte schemalagts något rent arbete för oss över helgen. Är det utmärkt tillfälle att göra sina läxor eller uppgifter inför diverse övningar. Varpå bloggande faller lite på dekis, främst på min inneboende lathet.
Nog om det. Eftersom vi påbörjat teknikutbildningen det även upp frågan om verktyg. Vilket sedan gled in på hur de provas, kalibreras och kasseras. Millog givetvis och deras utrangerade saker även kallat surplus finns att köpa hos dotterbolaget SA-kauppa. Min närmaste affär finns grannstaden Tavastehus, ännu ett givet besöksmål således.
Svenska motsvarigheten FMV har tidigare fått mycket kritik för att ha kasserat och skrotat materiel. Vilket främst måste ha varit en nödlösning under sent 90-tal. När Försvarsmakten kraftigt minskade i storlek och det som var önskvärt skänkts eller sålts till de nyligen självständiga Baltstaterna. Jag minns att när jag var yngre var titt som tätt förbi ett marint överskottslager i Finnboda varv. Även ÖoB hade en massa spännade saker, nu idag är det bara krimskrams. Även om marknaden idag torde vara tämligen liten. Ligger det ändå rätt i tiden med återanvändning och det känns allmänt hipster.
Under senare år har bland annat enskilda fordon sålts på auktionssidan Kvarndammen i samarbete med FMV. Annars brukar FMV hålla auktioner för överskottsbolag som bedriver grosshandel.
Nåväl får se om jag hittar något kul hos SA-kauppa, kanske blir det en tripp dit redan i helgen. Är sugen på ett oscilloskop men det blir svårt att släpa hem. Så jag fåhålla tummarna för att det bara finns tråkiga gamla strumpor där.
måndag 21 april 2014
söndag 13 april 2014
fivpl: Luft
Veckan spenderades i skogen, vilket var en förvånande positiv överraskning. Det var inte så hårt som jag trodde det skulle vara, även om jag inte fick mer än två timmar sömn första natten. Bra var även att jag och den andre gruppchefen gillar olika. Han tog på sig att upprätta läger och jag byggde helst samband i form att leda en telegrupp med tvåtråd till staben. Ett par kilometers skogspromenad men hellre det än att resa tält. Win-win.
I princip har jag mest stått i standby-läge. Detta är inga nya saker för mig, inte heller bemanna eldställningar i tid och otid. Det bästa av allt är dock att detta är min befattnings sista läger. Kanske att något eventuellt dyker upp längre fram. Men det är nästa vecka det börjar närma sig befattningsutbildningen och jag kan då byta ut stridsvästen mot verktygsbälte. Har jag dock otur kan jag kan hamna som utbildare för nästa kull inryckande och då blir det inte lika glassigt längre.
Det är även kul att se att folk har börjat greppa detta med beväringstjänsten. Bitarna har börjat falla på plats att det inte är så tokigt trotsallt. Människor som de aldrig annars skulle ha mötts träffas. Det visar sig att de har kunskaper och kvaliter de inte trodde. Saker jag hade tid att diskutera enskilt när man mitt i natten ligger i sitt observationsvärn med stridsparet.
Min befattning kommer dock innebära att jag är tekniker i den dagliga skarpa driften. Detta är något som ska fungera även i krig på olika anläggningar och regementen. För oss medför det kaffedrickande i inomhusmiljö när de andra är i skogen. En stor del av oss kommer att hamna i Helsingfors där Gardesjägarregementet är lokaliserat, på Sandhamn. Med tanke på detta och på min befattning hade det varit spännade att prova på strid i bebyggelse. Kanske något man kan tigga sig till? Detta då vår befattning inte kommer se skog alls.
Så jag vet inte heller hur stor nytta jag kommer av luftlägesplottning vi hade utbildning nu på fredagen. Samt skjutning mot lågt flygande mål med gaslarm som överraskning, skyddsmask på och min kamrat blev förkunnad medvetslös. Han spelade en bra säck med nötter och jag fick axla på mig honom på ryggen. De par hundra metrarna till skyddet var dryga då vi gick i något som nästan var ett stenröse, jämte ett taggtrådsstängel. Som givetvis fastnar överallt. Skyddsmasken immar givetvis igen av ansträngningen och det är tungt att andas.
I sverige var det under skidåkningen de tyckte var kul att skrika gaslarm. För att sedan få oss springa i snön som nådde upp till låren. Gav samma utlovade effekt.
Jag kan dock inte minnas att vi hade någon nämnvärd utbildning i luftvärn och skydd i Sverige. Trots att jag var inom StriL vars största uppgift är att förmedla luftläget och leda luftstrid. Vilket gör det kul att gräva i historielådan. Försvarets historiska telesamlingar skriver om Luftförsvarscentraler som genom luftlägesinformationssystemet LuLIS (pdf) förmedlar luftförsvarsorienteringen (LuFOr). Vill man drömma sig tillbaka till svenska 80-talet kan man lyssna på några exempel här. Vilket spelar lite hissmusik i väntan på en kvinnlig röst som förmedlar läget. För det var främst kvinnor som var aktiva i denna del främst från Lottakåren. Mer finns att läsa på portalen luftbevakning.se. Även det numera nedlagda Civilförsvaret hade observationsplatser för spaning.
Även om det inte blivit något modebloggsinlägg ännu. Så får jag passa på att tipsa om SVT Kobra som tar upp kamouflage.
I princip har jag mest stått i standby-läge. Detta är inga nya saker för mig, inte heller bemanna eldställningar i tid och otid. Det bästa av allt är dock att detta är min befattnings sista läger. Kanske att något eventuellt dyker upp längre fram. Men det är nästa vecka det börjar närma sig befattningsutbildningen och jag kan då byta ut stridsvästen mot verktygsbälte. Har jag dock otur kan jag kan hamna som utbildare för nästa kull inryckande och då blir det inte lika glassigt längre.
Det är även kul att se att folk har börjat greppa detta med beväringstjänsten. Bitarna har börjat falla på plats att det inte är så tokigt trotsallt. Människor som de aldrig annars skulle ha mötts träffas. Det visar sig att de har kunskaper och kvaliter de inte trodde. Saker jag hade tid att diskutera enskilt när man mitt i natten ligger i sitt observationsvärn med stridsparet.
Min befattning kommer dock innebära att jag är tekniker i den dagliga skarpa driften. Detta är något som ska fungera även i krig på olika anläggningar och regementen. För oss medför det kaffedrickande i inomhusmiljö när de andra är i skogen. En stor del av oss kommer att hamna i Helsingfors där Gardesjägarregementet är lokaliserat, på Sandhamn. Med tanke på detta och på min befattning hade det varit spännade att prova på strid i bebyggelse. Kanske något man kan tigga sig till? Detta då vår befattning inte kommer se skog alls.
Så jag vet inte heller hur stor nytta jag kommer av luftlägesplottning vi hade utbildning nu på fredagen. Samt skjutning mot lågt flygande mål med gaslarm som överraskning, skyddsmask på och min kamrat blev förkunnad medvetslös. Han spelade en bra säck med nötter och jag fick axla på mig honom på ryggen. De par hundra metrarna till skyddet var dryga då vi gick i något som nästan var ett stenröse, jämte ett taggtrådsstängel. Som givetvis fastnar överallt. Skyddsmasken immar givetvis igen av ansträngningen och det är tungt att andas.
I sverige var det under skidåkningen de tyckte var kul att skrika gaslarm. För att sedan få oss springa i snön som nådde upp till låren. Gav samma utlovade effekt.
Jag kan dock inte minnas att vi hade någon nämnvärd utbildning i luftvärn och skydd i Sverige. Trots att jag var inom StriL vars största uppgift är att förmedla luftläget och leda luftstrid. Vilket gör det kul att gräva i historielådan. Försvarets historiska telesamlingar skriver om Luftförsvarscentraler som genom luftlägesinformationssystemet LuLIS (pdf) förmedlar luftförsvarsorienteringen (LuFOr). Vill man drömma sig tillbaka till svenska 80-talet kan man lyssna på några exempel här. Vilket spelar lite hissmusik i väntan på en kvinnlig röst som förmedlar läget. För det var främst kvinnor som var aktiva i denna del främst från Lottakåren. Mer finns att läsa på portalen luftbevakning.se. Även det numera nedlagda Civilförsvaret hade observationsplatser för spaning.
Även om det inte blivit något modebloggsinlägg ännu. Så får jag passa på att tipsa om SVT Kobra som tar upp kamouflage.
måndag 7 april 2014
fivpl: Veteraner
Under veckan har diverse teoretiska och praktiska prov genomförts då första delen av AUK närmar sig sitt slut. Men även en insamling för Sotiemme veteraanit eller våra krigsveteraner översatt till svenska. Även om de själva nyttjar den enligt min mening omständliga översättningen veteranerna från våra krig.
Detta då det skall finnas runt 32000 personer kvar i livet från Finlands krig. De som ingår i insamlingen är: Krigsinvalidernas brödraförbund, Finlands krigsveteranförbund, Frontveteranernas förbund samt Förbundet för de stupades anhöriga. De flesta saknar information på svenska varpå någon översättningstjänst rekommenderas om man vill läsa mer om dem.
Finland lever kvar med detta i förhållandevis närtid jämfört med Sverige. Istället är det veteraner från utlandstjänstgöring, som Cypern och Bosnien exempelvis. Vilket gjort att detta inte har fått lika stort genomslag då det inte drabbat alla på något massivt sätt. Det betyder dock inte att behovet är mindre för det. Vilket svenska Fredsbaskrarna skriver i ett pressmeddelande. Då SVT Debatt inte tog upp att det finns en möjlighet för veteraner att söka ideellt stöd. Bloggen Borneos loopar tar även upp behovet för ett svenskt veterancenter.
Grundproblematiken bottnar ändå i den så kallade folkförankringen. Folk vet inte var det finns soldater eller varför. Samt att de själva personligen är ansvariga för vilka politiker de röstat fram. Där ligger Sverige långt efter övriga Nordiska länder. Det är först för några år sedan frågan egentligen lyfts med veteranmonumentet "kotten" ute på Djurgården, vilket fick massiv kritik.
Här i Finland genomsyrar säkerhetspolitik samhället mer än i exempelvis Sverige. Försvarsmakten har en större samhållande funktion för ett totalförsvar. Som i Sverige under 90-talet när det rekryterades för Bosnien. Fortsätter det likadant i Finland fortfarande. Vilket ger en större spridning av rekrytering för bredare kompetenser, olika åldersgrupper och samhällsskikt. Vilket ger ökad kunskap och förståelse för insatser. Annars har Danmark setts som föregångsland i denna frågan, vilka många förluster haft stort stöd för internationella insatser.
Detta är således en ytterst bred fråga. Främst sociologisk om hur man statsvetenskapligt kan bygga ett system som fungerar, där enskilda individer inte hamnar i kläm. För det är det man får i ett individuellt samhälle.
Detta då det skall finnas runt 32000 personer kvar i livet från Finlands krig. De som ingår i insamlingen är: Krigsinvalidernas brödraförbund, Finlands krigsveteranförbund, Frontveteranernas förbund samt Förbundet för de stupades anhöriga. De flesta saknar information på svenska varpå någon översättningstjänst rekommenderas om man vill läsa mer om dem.
Finland lever kvar med detta i förhållandevis närtid jämfört med Sverige. Istället är det veteraner från utlandstjänstgöring, som Cypern och Bosnien exempelvis. Vilket gjort att detta inte har fått lika stort genomslag då det inte drabbat alla på något massivt sätt. Det betyder dock inte att behovet är mindre för det. Vilket svenska Fredsbaskrarna skriver i ett pressmeddelande. Då SVT Debatt inte tog upp att det finns en möjlighet för veteraner att söka ideellt stöd. Bloggen Borneos loopar tar även upp behovet för ett svenskt veterancenter.
Grundproblematiken bottnar ändå i den så kallade folkförankringen. Folk vet inte var det finns soldater eller varför. Samt att de själva personligen är ansvariga för vilka politiker de röstat fram. Där ligger Sverige långt efter övriga Nordiska länder. Det är först för några år sedan frågan egentligen lyfts med veteranmonumentet "kotten" ute på Djurgården, vilket fick massiv kritik.
Här i Finland genomsyrar säkerhetspolitik samhället mer än i exempelvis Sverige. Försvarsmakten har en större samhållande funktion för ett totalförsvar. Som i Sverige under 90-talet när det rekryterades för Bosnien. Fortsätter det likadant i Finland fortfarande. Vilket ger en större spridning av rekrytering för bredare kompetenser, olika åldersgrupper och samhällsskikt. Vilket ger ökad kunskap och förståelse för insatser. Annars har Danmark setts som föregångsland i denna frågan, vilka många förluster haft stort stöd för internationella insatser.
Detta är således en ytterst bred fråga. Främst sociologisk om hur man statsvetenskapligt kan bygga ett system som fungerar, där enskilda individer inte hamnar i kläm. För det är det man får i ett individuellt samhälle.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)