söndag 23 februari 2014

Gottlunds dag

Då tänkte jag skriva lite allmänna tankar om tiden i Finland, främst relationen Sverige-Finland och om möten. Samt att det är Gottlunds dag imorgon (den 24de februari) och vad det är för något kommer nedan.

Först som de flesta kanske redan vet är jag sverigefinsk. Jag är svensk men mitt modersmål är finska. Jag tillhör kanske en ganska osynlig minoritet, en sådan som antingen klumpas ihop med svenskar eller av svenskar ses som finsk. Här i finland fick jag frågan om hur man ser på finnar i sverige. Jag svarade knivslagsmål och alkoholism. Som Grotesco rätt träffsäkert visar i en sketch.

Faktum är dock att det bor fler finsktalande i Sverige än vad det bor svensktalande i Finland. Dock är Finland tvåspråkigt av historiska skäl, då landet tidigare varit enspråkigt svenskt. Varpå även nationalsången "vårt land" fått översättas till finska i efterhand.

Mina erfarenheter jag samlat på mig här i Finland är att begreppet sverigefinsk är nästintill okänt. När jag har pratat med folk har jag fått höra att jag talar bra finska, frågor som när och var jag lärt mig finska, om jag är finlandssvensk, var jag är ifrån. Generellt har det varit svårt för folk att greppa att det bor finskspråkiga i Sverige.

Även om jag gått på finskspråkigt daghem när jag varit liten och haft hemspråk i skolan. Torde den finska jag talar vara en salig röra av lappländsk dialekt, svensk brytning och modeord som passerat bäst före. Även om jag hör finska i sverige till och från, särskilt "hemma" i Stockholmsförorten Orminge. Men även i media t.ex SVT Uutiset så kan jag ibland rysa av den brytningen en del har. Tycker det hörs ganska tydligt även hos Markoolio (från mina hoodz, Myrsjöskolan) i den finska utgåvan av "Jag orkar inte mer".

Jag har som många andra slutat prata finska när jag blivit äldre. Så SR Sisuradio drog igång kampanjen #vågafinska på Twitter. Om att man ska våga prata finska även fast den inte är standardfinskt riktig. Finlandssvenska är inte heller rikssvenska. Detta adresseras även i den sverigefinska talkshowen Ei saa peittää, vilket kanske är den enda frasen en svensk kan på finska. En av anledningarna jag även for till Finland var att få prata finska, då den länge legat på dekis. Men som statsvetarstudent på universitet och det as jag är var jag tvungen att kolla svenskspråkigheten i Finland. När jag skickade in min värnpliktsansökan till Lapplands regionalbyrå i det enspråkigt finska Rovaniemi. De tog mitt erbjudande att svara på finska. Yle:s Finlandssvenska radio X3M har även gjort en låt om inställningen till svenskan i Finland, drottningen av Åland

Sverigefinnarnas flagga


I sverige har det dock gått framåt på minoritetsfronten de senaste åren. Med vissa kommuner inom särskilda förvalningsområden som erbjuder tjänster på finska. Förra året antog Svenska akademin "Gottlunds dag" i den svenska almanackan, detta är sverigefinnarnas "nationaldag". Vilket står att läsa på Finlands ambassads hemsida. Känns som en trevlig gest, även om jag inte firar detta på något sätt.            

Nu under Olympiska spelen fick jag även frågan på vilket lag jag höll på i ishockey. När Finland och Sverige möttes under fredagen. Jag förblev tyst och sa ingenting. Jag har aldrig brytt mig om idrott och att Sverige vann med 2-1 var ju kul. Det hade det även varit om Finland vunnit, när det är landskamp dessa emellan är jag alltid en vinnare oavsett.

Europa består av nationalstater men på grund av vår kontinents turbolenta historia har folk alltid hamnat på fel sida. Inget land har nog heller varit särskilt förtjust i dubbelt medborgarskap. Men ger ut medborgarskap genom blodets rätt för att knyta sina egna till sig. I fallet Sverige och Finland beror det delvis på historia men främst på senare tid sociologiska aspekter, främst rent ekonomiska.

Jag kan även nämna att min finska sida av släkten kom till Finland från Sverige på 1500-talet. Då jag tillhör släkten Sursill. Klurigt?

Jag får avsluta med ett gäng veckans filmtips, då det inte blivit av på länge. Först och främst en som sändes på SVT vilken jag av misstag bommade.
Ingen riktig finne - "musikalisk sverigefinsk roadmovie".
Elina Som om jag inte fanns - om att växa upp i Sverige utan att få tala sitt modersmål.
Svinalängorna - Om finsk arbetskraftsinvandring på 70-talet.
Sist men inte minst!
Populärmusik från Vittula - Klassikern om de meänkieli-talande tornedalsfinnarna.              

fivpl: TETRA-packad

Denna vecka har varit bra men kanske lite för slapp. Det fysiska har sträckt sig till skidåkning, gym och sedvanlig morgonlöpning. Det som vägde upp var fysik dvs utbildning på radioutrustning, krypto och tetra samt grundläggande telekrigföring och signalering. Så veckan har varit väldigt enkel med dödtid som följd. Denna tid kunde istället lagts på utbildning. Men nej en stor del av oss blev istället kvar på lördagen för att ta igen saker vi missat.

I mitt fall var det skjutningen som gått åt pipan. Det var under fredagen efter lägret jag låg på skjutbanan med bultande huvudvärk, som satt sina spår i resultatslistan. För andra var det saker såsom marsch eller övningar under soldatprovet. Som fick göras om alternativt göras från början pågrund av sjukmönstring.
Jag och fjorton till skulle istället vara på skjutbanan hela lördagen. Dock fick vi ingen ammunition varpå vi låg på kaserngolvet med en elektronisk Kalasjnikov i alumninium. För att skjuta ljusstrålar på en liten tavla för att se våra träffar i ett monokromt teckenfönster. Det finns ingen rekyl och smällen simuleras av ett skrapljud från en liten summer. Tankarna förs genast till något bilsspel från 80-talet i MS-DOS miljö.
Jag blev dessutom kvar på garnisonen inte bara på lördagen utan över hela helgen. Då jag återigen huserar med beredskapstroppen, som slamrar med pistoler i korridoren.  Inget kan jag skyla mig ifrån med musik. Då Sonera verkar fått för sig att underhålla närmaste mobilmast. Så jag är begränsad till GSM och utan internet. Endast garnisonsområdets förbud mot alkohol hindrar mig ifrån att blanda sprit och tabletter samt skära mig i armarna. Skämt åsido.
Positivt är dock att i torsdags dök det upp listor på anslagstavlan vilka berättar ens närmaste framtid. Jag ska till AUK, underofficersskolan i den befattning jag ville ha. Jag var ensam om att få den på regementet trots att det var fem som skrev provet för densamma. Sammanlagt tror jag vi blir runt 15-20 stycken på kursen som har särskilt riksintag och är förlagd just här i Riihimäki. Jag kommer således på fredag kommande vecka flytta från mitt logement (stuga på finlandssvenska) till ett annat. Spännande med nya främlingar att lära känna. Vad som kommer hända när den börjar och när jag för första gången får se Sverige igen vet jag inte ännu. Vad som är klart är att jag blir kvar här i Finland året ut.
Skillnaden mot Sverige är således tämligen markant. Där folk väljs ut till vad under mönstringen, även om det är lite annorlunda nu med GMU och yrkesförsvar i Sverige. Något annat som är annorlunda är att man får gå ut och öla på staden i uniform. Vilket jag passade på att göra under lördagen. Något vi fick göra för första gången i onsdags och även under torsdagen, då vi fått tillåtelse att lämna garnisonsområdet. Jag satt istället  och tog det lugnt i ett närmast tomt soldathem.
Mer om umgänge och möten som uppstår vid exempelvis dylika tillfällen kommer i nästa inlägg som kommer attt publiceras ikväll.

I Finland är det grundläggande soldatutbildningen två månader mot tre månader i Sverige. Den har även förlängts någon vecka i Sverige eftersom den ansetts för tuff med tanke på tidsramen. På min tid i Sverige räckte tre månader utmärkt och har i Finland har två månader fungerat likaså. Det man missar tar man helt enkelt igen på helgen eller på kvällstid. Någon annan mer insatt i detta nuvarande svenska GMU får gärna kommentera.

måndag 10 februari 2014

fivpl: Lägervecka, soldatprov och soldated

Det började med väckning klockan fem och efter sedvanlig morgongröt uppsittning i lastbil. En sexhjulsdriven Sisu och under kapellet gömde sig något som liknande barnstolar i större format. Där i mörkret kom snabbt tröttheten tillbaka. Så tillståndet växlade mellan dröm och snabbt tillbaka till verkligheten när hjälmen slog i något omkring en eller när kapellet snärtade till i fartvinden. En stackare blev åksjuk och sätter sig för att kräkas. Väl framme i skogen någonstans efter jag vet inte hur länge. Följer sedvanliga tältupprättande, övningar såsom eldställningar och eldöverfall med mera. Dessa dagar avslutas med skyddsmasksprov och hela kitet ska vara på under två minuter. Är det inte det får man försöka tills så blir fallet. På vägen tillbaka sitter jag klarvaken hela vägen och försöker känna av lastbilens rörelser. När jag har på känn att vi börjar närma oss kasernen, vet jag med säkerhet att vi är framme då lastbilens backvarnare ljuder.

Lyckan är förhållandevis kortvarig då vi dagen efter på fredagen ska vara ute på skjutbanan hela dagen. Detta innebar väckning vid femtiden igen för ännu en bussresa. Jag funderar allvarligt på att gå till sjukan. Men struntar i det och spenderar dagen på skjutbanan med bultande huvudvärk. Inte många skott satt där de skulle.

Det är av denna anledning jag var alldeles för trött, lat, mörbultad för att skriva något förra helgen.

Denna vecka är förhållandevis lugn i jämförelse. Måndagen börjar med löprunda innan frukost för att fortsätta med stridsövningar vilka för mig inte fortsätter dagen ut. Då jag istället sitter i ett klassrum och skriver ett extra prov för den befattning jag är intresserad av. Under veckan sker även orientering och träning inför soldateden. Vilken genomfördes under fredagen med pompa och ståt. Så jag är nu officiellt finsk soldat, ej längre rekryt och kan därmed tituleras viestimies.

Innan dess skedde den 15 till 20 km långa valamarssi med soldatsprovsövningar under dagen. På hemvägen från denna marscherade vi förbi Ekokems anläggning som ska förstöra kemvapen från Syrien enligt Yle.

Är fortfarande ganska trött dock kommer vi förhoppningsvis få reda på vilka befattningar vi får nästa vecka.

måndag 3 februari 2014

fivpl: Träffar och missar

Veckan började med packning för en natt i fält med sedvanligt hets för att stå i rad på kasernplan för att frysa. Eftersom vi är i nummerordningen sista pluton, fick vi vänta längst för att kliva på vår buss. Väl på plats i den hörs Desireless - Voyage voyage sprakandes i högtalarna. Om det var en tillfällighet eller om det var en slug plan av busschaufören att spela kassettband vet jag inte.

Mina tankar vandrade dock iväg till min svenska värnplikt när vi i Älvdalen blev ombordskyfflade på en buss för att åka ut i skogen och prova våra skyddsmasker. Då spelande löjtnanten som körde bussen någon form av frikyrklig musik på repeat. Vi stannade ovanpå Trängslet-dammen och bara satt där kikandes ner i avgrunden. Våra befäl sa att löjtnanten studerat teologi och var djupt religiös med stort flin i hela ansiktet. Ingen trodde på dem.
Vägen tillbaka fick vi gå men när vi kom halvvägs stod bussen halvvägs over vägen. Vi fick skjuts sista biten om vi knuffade upp den ur diket. Den flög upp ur diket.

Nu var inte denna bussresa fullt lika dramatisk. Utan vi kom fram till skjutfältet och dagen började med diverse övningar, ett kärt återseende av fordonsminor igen. Dagen löpte på och mot kvällen reste vi vårt tält några gånger. Första gången för att lära oss, andra gången för att se att vi lärt oss och tredje gången för att tältingången hamnat på fel plats. När klockan blivit läggdags var jag snabbast in för att tutta fjutt i kaminen. Det var inte allt för varmt under natten. Det var svårt att justera luftflödet in i kaminen och resultatet blev att kaminen var väldigt varm när resten av tältet inte var det. Samt ur skorstenen lyste en jetstråle likt efterbrännkammaren ur ett flygplan upp vintermörkret. När man vaknar glatt morgonen därpå blev det dags för skarpskjutning. Jag fick således äntligen skjuta med rk62 som visade sig vara ett mycket trevligt vapen. Spridningen blev helt ok efter en salva och jag kunde ställa in siktena.
Det var efterlängtat att åka hem på eftermiddagen i bussen kunde jag roa mig att se på hur snorkråkan på min insomnade kamrat bara blev längre och längre. 

Under veckan fick vi även en genomgång i val av befattning. Dagen efter skulle vi ha klart för oss vilken inriktning vi helst önskar. Som förstahandsval tog jag en tekniktung befattning som verkar i hela landet. Denna befattning enligt officeraren som höll informationstimmen var myckt bra då Försvarsmakten får billigt underhåll och den värnpliktige får goda erfarenheter, meriter som kan omsättas i det civila. Här i Sverige hade man antagligen tvärt satt sig ner i sandlådan och skrikit grå arbetskraft. Mitt andrahandsval var elektronikunderhåll vilket även det medför att jag får MacGyvera mig hela dagarna. Vilken befattning jag får ska bli spännande att se.

Veckan fortsatte i fysisk fostrans tecken ända inpå lördagen då det marscherades i tät terräng. Till det tråkiga hör att för mig fortsatte det over helgen. Då permissionslägenheten inte var ledig, fick jag husera med transportplutonen som agerar beredskapstropp under helgen, Varpå väckning och taktfast marsch fortsatt. Nu under måndagen kunde jag äntligen hämta ut mitt finska bankkontokort, gå till biblioteket samt KELA motsvarade svenska Försäkringskassan.

Jag har även funderat starkt på att skaffa lägenhet här i Riihimäki, mest för att förenkla mitt liv. Vår kapten tyckte jag ska prova "har du tvättmaskin" som raggningsreplik på krogen. Men eftersom jag spenderat helgen på garnisonsområdet är alkohol således bannlyst, har jag letat nätdejtingsidor istället. Jag tankade hem OKCupid som app till luren och frågorna där är rätt skumma. Vilket direkt förde tankarna till det tidigare nämnda klotsprovets andra del och denna DN artikel "jakten på en perfekt anstäld". Så någon som är bevandrad på det finska nätdejtingområdet får gärna komma med tips.