fivpl: Tvåspråkighet och minor

Även fast jag nu är frisk har jag bara legat och slappat hela helgen. Detta kanske på grund av att veckan varit tämligen fysiskt ansträngande.

Måndagen började med friska 22 minusgrader. Vi var ute i skogen i full stridsutrustning och snödräkt. De som klagade på att det var kallt blev snart varma när vi började gräva ner fordonsminor. I dessa temperaturer blir man snabbt varse om att det inte bara gnistor och grus som flyger om kring en. Utan även svett när man försöker hacka sig ned i grusvägens tjäle.

Två morgnar har det blivit utomhusfys innan frukost. Ena gången på kaserngården och den andra i form av löprunda. Denna dag blev det även stavgång efter frukost med efterföljande stretching och avslappningsövning samt efter lunch simning.

Det tidigare nämnda klotsprovets andra del genomfördes också. Detta var en form psykologiskt test med en rad udda frågor. Sedan kvällstjänst med praktiska övningsscenarion där man testar lämplighet som befäl och ledaregenskaper.

Eftersom vår pluton verkar bestå främst av nördar fick vi extratjänst i exercis. Veckans egentliga lediga kväll spenderade jag på soldathemmet där jag lånat en dator och satt mig för att slösurfa.
Jag hör att någon talar finska med brytning och säger att han är finlandssvensk. Jag tjuvlyssnar ett tag för att sedan glida över till sällskapet för att presentera mig som sverigefinsk. I sällskapet sitter även en av de ytterst få kvinnliga beväringarna. Som till råga på allt inte är finsk utan invandrad. Från ett grannland vilket Finland haft ytterst komplext förhållande till, behöver inte säga mer än så.
Hon fick det svårt att gå ihop att jag var finsktalande svensk och han brevid mig var svensktalande finsk. Han hade tänkt precis som jag och ville öva på sin finska. Även fast han kom från Ekenäs där Nylands brigad ligger, Dragsvik det enda svenskspråkiga regementet i Finland.

Under CBRN-lektionen på fredagen kommer en löjtnant in och ropar mitt namn. Han räcker fram ett ex av "sotilaan käsikirja" på svenska, dvs soldatens handbok.
När dagen övergår i praktik gjorde jag världens tabbe. Vi skulle prova våra skyddsmasker och frågan som ställs är om alla har regnstället med sig. Varpå jsg tänker; skit! Det packade jag inte ner i stridspackningen. Så jag springer tillbaka in i kasernen, vänder uppochner på mitt skåp. Hittar inte det.. När det går upp för mig att i Finland sitter regnstället fast i stridsselen och att jag haft det på ryggen hela tiden.

Som avslut lite säkerhetspolitik igen. I finska försvarets tidning Ruotuväki intervjuas svenska ÖB Sverker Göranson om den haltande svenska försvarsreformen. På Ruotuväkis hemsida finns det även en fråga om Finland bör utöka sitt samarbete med Sverige. Där har 322 personer svarat i skrivande stund. Av dessa svarade 68% Ja och 32% Nej.

Artikeln finns att läsa på i nummer 1/14 av Ruotuväki och finns länkad i PDF-format nedan (på finska). Länk

fivpl: Minusgrader och säkerhetspolitik

Efter besöksdagen var min hals lite krasslig. Men som jag skrev i förra inlägget sprang jag Cooper-testet på måndagen ändå.

Tisdagen fortsatte i samma glada anda med stridsövningar i skogen iklätt full stridsutrustning, vapen och snödräkt. Det var bara några centimeter snö och hyffsat milt med 17 minusgrader. Lunch i form av ris med kycklingssås utbespisades i fält från den finska varianten av snuskburk. Här fick de som petar i maten lära sig att inom loppet av minuter är den så tidigare varma såsen djupfryst.
På eftermiddagen blev det en snabb vapenvård för undertecknad. Då jag blev shanghaiad av vår kapten för att åka ner på stan och fixa ett finskt bankkonto. På vägen tillbaka fick jag lite sightseeing i Riihimäki, kaptenen pekade med hela handen var pubar och snabbmatshak fanns. Han sa att man vet aldrig hur länge man får för tjänstgöringstid. Eftersom jag kommit ända från Sverige kunde jag lika gärna stanna ett år.

Efter veckans två fartfyllda dagar avslutas kvällen med att jag ligger på sängen och dreglar. Logementskamraterna säger åt mig att ta tempen. Jepp, feber.

Onsdagen således vaknar jag som ett vrak och med efterklokhetens huvudvärk bankandes. Cooper och stridsövningar, dålig idé.
Efter ett besök hos sjukstugan på morgen blir jag befriad från utetjänst veckan ut samt berikas med läkemedel. Sjukstugan bemannas av värnpliktiga, precis som vakten och den stackars kusk som körde oss till staden dagen innan. I Sverige kallat grå arbetskraft, kostnadseffektivt och bra.
De övriga får roa sig att skjuta lösplugg. Jag ligger på logementet och stirrar mot det oroväckande gamla trätaket i den sekelgamla kasernen. De tuffa plutonerna som troligtvis blir militärpoliser huserar våningen ovanför verkar jaga en tjur eller dylikt.

Torsdagen sker inget för min del. Resten av plutonen har skarpskjutning och skottställer siktena. Vad jag fått lära mig här är att jag troligtvis kommer vara vänsterskytt, då mitt vänstra öga är dominant. Trots att jag både är högerhänt och har bättre syn på högra ögat. Som tidigare högerskytt ska det bli spännande att se, jag var en tämligen halvdan skytt med Ak 5 i Sverige. Även om det blev bra mycket bättre med Ak 5C rödpunktssikte.

Fredagen var spännande då det var undervisning i säkerhetspolitik. Något som uppenbarligen intresserar mig. Här gavs Finlands syn på det hela. Något som poängterades är att säkerhetspolitik är ett brett begrepp som sväljer samtliga andra områden. Det är ytterst lite av det som handlar om kanoner. Utan vem är det som kommer och skyfflar sandsäckar vid en översvämning? Försvarsmakten, ingen annan har resurser. Skillnaden mot Sverige är diametral. Den svenska försvarsmakten i nutid lutar sig mot det civila samhället. När det civila samhället inte fungerar blir det ett moment-22.

Hela det finska försvaret ska kunna mobilisera på 48 timmar. Annars är det tal om minuter när det gäller katastrofer i närområdet. När det väl kommer till kanoner i säkerhetspolitiken är finska försvaret uppdelat i stationärt och operativt. Det operativa är det nymodiga rörliga, snabba, smala och vassa. Det stationära är det trubbiga och massiva. Detta är underhåll, artilleri, cyklar och skidtolkning efter bandvagn. Sånt som avvecklats i Sverige för att "satsa" på det ena.
Kaptenen uttryckte sig som så att "Finland försvaras inte av ett gäng som flyger helikopter från en plats till en annan". Vilket återigen speglar de stora skillnaderna. De som tror det lever inte i verkligheten, enligt honom.

Omvärldsanalysen är att det alltid förekommer påtryckningar utifrån som måste mötas. Finlands försvarspolitik är helt baserat på realismens förklaringsmodeller om maktbalans.

Även Sverige togs upp som exempel. Då Sverige och Finland har tidigare legat i fas på detta område. Frågan var om det var slöseri för Sverige att ha så mycket flygplan, bergrum, haubitsar osv. Under kalla kriget? Var det ett slöseri att de inte användes? Eller var det pågrund av dem de aldrig behövde användas?
En annan sak som ingår i säkerhetspolitik är räddningstjänsten. Ingen vill nog att bygdens brandstation läggs ned även om det aldrig brunnit hos en.

Rent internationellt i dagsläget har Ryssland rustat kraftigt de senaste 10 åren och uppträder mer offensivt. Tillsammans med Kina är dessa de nya världspoliserna. Detta kan inte USA svara på med tanke på deras underskott i handelsbalansen med skulder som följd. Hade Kina velat skulle de kunna köra USA:s ekonomi i botten genom att höja räntan.

Det är inte som sagt inte vapenskrammel som utgör försvarspolitik idag utan annan form av "krigföring". Som avslutning drog kapten föreläsare en klassisk Clausewitz om än något modifierad. 

"En soldat är politikens knytnäve"

Det var denna vecka. Helgen spenderades i Signalregementets permissionslägenhet. Som står till förfogande för oss värnpliktiga att nyttja fritt. Då jag inte bor i Finland får jag inga betalda hemresor över helgen som de andra.

fivpl: Första veckan

Då så första rapporten från lumpen i Finland mitt under Folk&Försvar, vilket jag tyvärr inte har någon möjlighet att följa.

Jag steg av färjan i måndags förra veckan. Jag gick raka vägen till Helsingfors centralstation. Tåget mot Tammerfors som stannar i Riihimäki avgick först efter 25 minuter efter jag kom fram. Så jag provade på att äta kombinerad lunch och frukost i form av bastulänk i köttpirog.. Finsk snabbmat Möttönen ja kumppanit heter det.

Väl framme i Riihimäki hittade jag två andra vilsna själar vilka jag numera delar logement med. Vi åkte lokalbussen från järnvägsstationen genom att visa upp våra inryckningspapper.

Väl framme på garnisonen följde vi pilar för att komma rätt. Ifyllande av papper samt bli hänvisad till en pluton och logement. Därefter gick vi till förrådet för att hämta ut persedlar. Vi iklädde oss uniformerna och bäddade våra sängar. Till skillnad mot Sverige har man fler visitationer, dels på morgonen som i Sverige samt på kvällen. Då man man gör logementet redo för tapto och läggdags. Pinkka-vikning och punkka-bäddning, som även går att se i finlandssvenska realityserien Drakan. Ingen högervänsterom på eftermiddagen och nattpermission alltså

Dag 2: Hämtade vi ut automatkarbin, skyddsmask, fältspade med mera samt besökte soldathemmet för första gången. Denna dag samt följande är varvade med lektioner, föreläsningar och informationsstunder. Samt ett samtal med plutonsbefäl om vad vi kan, har gjort, utbildning, önskemål om tjänst samt längd och motivation.

Dag 3: Läkarundersökning liknande, om inte samma sak som under den svenska mönstring. Här fick några tjänsteklass C och därmed slipper värnplikt på medicinska grunder. Dessa lämnade det närmaste dagarna och fick nästkommande dag lämna tillbaka samtlig materiel de hämtat ut. Därefter ännu mer föreläsningar denna gång om fysisk aktivitet. VMTK (motsvarande fd svenska värnpliktsrådet) samt socialkuratorn höll föredrag.

Dag 4: Marschträning, gå, stå, hälsningar osv. Samt fotografering på kvällen.

Dag 5: Föreläsningar om krigföring, Finlands krigshistoria och annat som ingår (kansalaiskasvatus). Samt formulär om livssituation, uppväxt, syn på militärtjänst. Efter detta läste vår kapten upp soldateden fritt ur minnet. Bara för Lindberg, sa han sen och plockade upp en lapp för att läsa densamma på svenska efter bästa förmåga.

Dag 6 (lördag): Palikkatesti "klotsprov" ett begåvningstest vilket innehåller rumstänkande, språk samt matematik. Frågan dök upp om det var någon som ville göra det på svenska, varpå jag var den ende som räckte upp handen. Det var garnisonens enda svenskspråkiga (fd Dragsvik) befäl som höll det hela. Givetvis tog han tillfället i akt och tala svenska. Varpå alokas Lindberg blev rekryt och herra luutnanti blev herr löjtnant. Sedan läste jag provinstruktionerna på svenska samtidigt som de lästes upp på finska. Vilket kan endast kan beskrivs med engelskans "mindfuck". Förhoppningsvis gick det helt ok.

Dag 7 (söndag): Besöksdag på garnisonen för anhöriga, fritt för oss rekryter att flanera omkring.

Dag 8: Nu en vecka senare vaknar upp med världens halsont, med eftermiddagens Cooper-test i bakgrunden. Det genomfördes i en inomhus hall Helsingfors. Jag trodde det skulle gå helt åt skogen men jag hade hunnit 2035 meter när tiden var slut. Godkänt.
Kanske var det isär-ihop på rk62, finskt Kalasjnikov-derivat som är löjligt enkel att handha.

På måndag nästa vecka är jag entligen ledig så då ska jag skaffa finskt mobilnummer samt bankkonto.

Mer djuplodade funderingar kommer under helgen. När jag till skillnad mot de som bor i Finland stannar på garnisonen. Annars flyter allt på, de flesta förstod nog direkt att jag var sverigefinsk. Lite som finlandssvenskar i sverige. Det har inte varit svårt att förstå trots att allt är på finska, nyttjas dock ungdomsslang är jag ganska bortkommen. Turligt nog är samtlig slang antingen från svenskan eller engelskan.

Förhoppningsvis ger detta oerhört mycket erfarenheter särskilt när jag är så insnöad på säkerhetspolitik. För att citera ett befäl från en föreläsning. "Ampumaan oppii vain ampumalla" Att skjuta lärs endast genom skjutning.

Dubbel bokföring

För någon vecka sedan hade jag en aha-upplevelse när alla bitar föll på plats. Det hela börjar med det finska bandet Oldschool Unions låt "yhtiön orja" eller företagets slav, översatt till svenska. Detta på grund av min dåliga smak i allmänhet fattat tycke om musikgenren EBM. Vad som är bra med den förutom det rättframma taktfasta syntarna med trummaskin och vrålandet. Är avsaknad av gnälliga griniga elgitarrer samt meningslösa tramstexter om tomtar, troll, fan och hans moster. Nej för texterna är ofta bitsk samhällssatir eller bara driver med sig självt, ett långfinger mot allt och alla.

I detta fall var det samhällssatir, som avhandlade fabriksnedläggningar i Finland. Låten börjar med ett klipp från ett nyhetsinslag från 2007 som kort och gått kallas "Nyt vittuttaa". En bruksarbetare som under morgonen fått reda på att pappersbruket han arbetar på ska läggas ned. Får frågan av nyhetsreportern om hur detta känns. Jag behöver knappast översätta svaret, reportern får även motfrågan "vad tror du själv" och vad tror vi? Rätt fittigt har ni säkert listat ut.

Det som slog mig senare var att jag sett ett avsnitt av Dokument inifrån kallat "Dubbel bokföring". Där just Stora Ensos fiffel i bokföringen gjort att fabriker fått läggas ned även fast de egentligen gått med vinst. Detta för att täcka upp mindre lönsamma fabriker och kunna ge ett sken av att allt går bra. Där med kunna dela ut bonusar till aktieägare. Som sidospår kan man se likheterna med Alliansens försvarspolitik är slående. Skillnaden är att när Stora Enso gör det är det ekonomisk brottslighet men när regeringen gör detsamma är det helt ok, om än högst moraliskt tvetydigt. I aktiebolaget Sverige är du delägare som medborgare vare sig du vill eller inte. Även om det är fritt fram att byta medborgarskap, som det är att sälja aktier.

Detta fick mig att klura på vilken fabrik den bittra arbetaren arbetade på. Det handlar om fabriken i Summa utanför Fredrikshamn, som ägdes av Stora Enso. Den köpte Google ironiskt nog, så nu lagras data där virtuellt istället för papper. Så även den gamle fabriksarbetaren ovan, denna blogg och detta Youtube-klipp som förklarar hur det fungerar. Detta är något naturligt, ett slut är början på något nytt. Men inte alltid.
I slutet av samma låt finns ännu en sampling av en uppsagd fabriksarbetare där han säger att han ska supa skallen av sig. Denna gång av UPM-Kymmene på det över hundraåriga bruket i Voikkaa i Kouvola kommun. Med tro, hopp och tappra försök försöker Invest in Finland haka på "datacentertrenden". För närvarande hankar sig resterna fram som företagspark. Vad som hände med arbetaren som skulle supa ner sig finns ett "vad hände sen- reportage" i Iltasanomat. Även den tidigare nämnda arbetaren finns det ett länkat reportage till i artikeln.

Jag tror detta är ett bra komplement till en tung basindustri men inte som någon ersättare. Så jag håller inte med detta inlägg på Nyteknik från 2012. Bloggaren Cornucopia tar upp Facebooks datahall i Sverige som exempel. Vad de andra i denna så kallade "tjänsteekonomi" ska arbeta med är svårt att säga. Sälja bilförsäkringar till varandra? Vi här i Norden har energi och råvaror, det är korkat att inte göra något produktivt av dem. Om inte, är inte valutan blott vatten värd och yuppiesarna har ingen möjlighet att spruta skumpa på varandra.

Utan finlandssvenskarna i KAJ får sammanfatta med allt handlar om att ha "Heimani i skick".