onsdag 31 december 2014

Gott nytt!

Tomt inlägg. Alldeles för upptagen att njuta av livet hemma i Linköping. ;)

söndag 30 november 2014

fivpl: Non sequitur

Återigen ett bra tag sedan det blev något inlägg. Det rullar på som vanligt och det är kanske det som är problemet. Det är klurigt då jag inte kan skriva om det jag gör och egentligen vill jag göra annat på helgerna än att skriva.

Det som skiljer sig från mängden sedan förra inlägget är att pluton-, kompani- och bataljonschef besökte oss på vår enhet. De precis som alla andra hade inte aning om vad vi sysslar med. Vi hade förberett oss genom att städa vårt "kontor" eller snarare arbetsrum. Vi hade en fiberpanel som vi skulle färdigställa genom att svetsa på några tiotal meter kabel. Denna skulle senare monteras av oss i ett rackskåp i en byggnad någonstans i södra Finland. Den redan påsvetsade optokabeln skulle sedan dras genom sagda byggnad och termineras i en plastlåda. Detta fall spar det tid och man slipper hantera fibersvetsen på trånga och allmänt bökiga utrymmen, i ena änden i alla fall.

Jag och min "stridsparskamrat" satt runt en timme kring arbetsbänken och väntade på att få svetsa de sista fiberparen. Något som tar några minuter. Detta för att på ett tillrättalagt sätt förevisa ett exempel på hur det kan se ut när vi arbetar. Dessutom är det inte säkert att ens våra chefer får vara på de platser för att se exempel på när vi arbetar in situ. Vi förklarade att detta är bara en del av vad vi gör och ingen plats eller uppdrag är det andra likt. Det brydde sig inte bataljonschefen om, han var mer intresserad om var vi skulle krigsplaceras och vad vi tänkte göra i det civila efter värnplikten.

När det blev min tur att svara. Att jag var från Stockholm och läste statsvetenskap på universitet. Så kunde man skönja på överstelöjtnanten att ekorren i hjulet plötsligt fått ett slaganfall eller dylikt. Det hängde inte ihop tydligen i någon form av logisk tankegång men det kom inga följdfrågor, så vi fortsatte med vårt fibersvetsande.

Jag har under min vistelse här alltid legat lågt, då jag vill att det ska bli så "äkta" som möjligt. Inte skyltar en matrecensent på restaurangen hen äter på att så skulle vara fallet, inbillar jag mig.

Under veckan har jag även råkat ut för min första nykterhetskontroll ute i trafiken. Eftersom vi har vanliga civila bilar i olika färger och former. Så blev vi invinkade och stoppade som alla andra. Polismannen blev förvånad att vi satt där uniformerade och undrade om vi var ute på jobb. Jag svarade ja och blåste snabbt i plaströret han hade förberett. Polismannen slog aldrig igång alkoholmätaren utan sa att vi gör det här för syns skull. Då det antagligen sett märkligt ut om vi bara blev förbivinkade efter vi stoppats.

Som i Sverige är det täta skott mellan civil och militär verksamhet. Civila polisen har ingen rätt att hindra vår verksamhet utan det står militärpolisen för. Hade någon av våra civilanställda framfört fordonet hade det varit en annan sak. Men så ser det ut på vår enhet och det har med Ålands demilitarisering att göra. Så det finns en snårig logik där i balgrunden ändå.

Nästa vecka kan jag skryta med att jag är ledig. Så jag har äntligen en möjlighet att ta mig till Försvarshögskolans bibliotek! Tips på annat man borde se och göra i Helsingfors under veckan emottages tacksamt.    

söndag 9 november 2014

fivpl: Veckorna går fort

..Lite för fort ibland, nästan. Idag är det blott 39 dagar kvar till muck eller ohi on. Anledningen är nog att det har varit fullt upp med resor till olika platser för diverse arbeten. Samt att jag kom tillbaka från Sverige efter två veckors semester där. Som givetvis spenderades med vänner eller bara ta det lugnt, utan en tanke på att skriva något här.

För en månad sen genomgick vi även militär fordonsutbildning med körprov. På måndagen hade äntligen mitt tillstånd kommit. Hyffsat sent med tanke på att vi frågat om det redan i somras. Nåväl nu får jag köra personbil i Finlands försvarsmakt en rågad månad iallafall. Mitt svenska militära förarbevis för både person- och lastbil tog jag 2007 och det är giltigt fram till 2015.

Köra bil har jag fått göra hela veckan. Extra spännande när första snön föll över Helsingfors och tjänstebilen fortfarande hade sommardäck på. Som sig bör är första snön en överraskning så fredagen spenderades således med att byta om till vinterdäck på enhetens samtliga släpvagnar.

Under torsdagen flaggades det friskt med de finska färgerna. Ironiskt nog för Svenska dagen, detta är Finlandssvenskarnas "nationaldag". Lite som Gottlunds dag vilken jag skrivit om tidigare.

Sedan har jag även blivit intervjuad och fotograferad av tidningen Ruotuväki. Som antagligen kommer att publiceras i januaris specialnummer.

Sist men inte minst har jag beställt hemresebiljetter till Sverige, Samt sökt lite jobb, tycker det känns rimligt att skaffa ett heltidsarbete och läsa distans- eller frikurser på universitet istället. Det är ändå statsvetenskap vi talar om och inte raketforskning.

På måndagen lär vi få finbesök på enheten samt att det börjar ryktas om flytt. Får se om kommande veckor blir lika hektiska. På återseende.



söndag 5 oktober 2014

fivpl: Ruinturism

Hela september har istortsett bestått av kommendering till annan ort med mycket resande som följd.

En pjäs på Väster Svartö med Helsingfors i bakgrunden.
Därav har denna blogg inte uppdaterats i den grad jag vill. Under helgerna passar jag helstpå att göra annat än att sitta och skriva här.

En sådan sak var att åka till Sveaborgs fästning för en heldag med besök till bland annat krigsmuséet Manegen. Som har fritt inträde för oss beväringar. Ut till Sveaborg tar man båt som ingår i HSL/HRT lokaltrafik. Hade jag varit där i tjänsten, finns det även i servicetunnel som går dit.


Överlag tyckte jag det var för "turistiskt" inte var något särskilt men det är en smaksak. Jag är mer intresserad av Skanslandet på andra sidan det smala sundet Gustavssvärd. På bloggen finskspråkiga Esoteerinen maantiede finns bilder från Skanslandet (och andra spännande platser). På finska Yle finns det en mycket bra karta över intressant bunkrar och krigsminnen, "missä Suomen sodat näkyvät?"

Även i vårt kontor finns historiens vingslag. En annan manege brevid huvudstaben som är tänkt bli museum även det. Nu för tiden en bastard med fint yttre, då det är något så udda som en manege som byggts om till parkeringsgarage. Hos Senatfastigheter finner man mer info om Gardesmanegen (PDF). Googlar man på "Kaartin Maneesi" hittar man dessutom en rad spännande ombyggnadsförslag från en rad internationella arkitekter. Om det har att göra med att Finlands arkitekturmuseum ligger rakt över gatan vet jag inte.

Detta tycker jag illustrerar stora skillnader mot Sverige. Där man oftast byggt upp något från scratch för dyra pengar. Sedan tragiskt för samma dyra pengar avveckla och radera det från jordens yta. Eftersom jag har växt upp i Stockholms inre skärgård finns liknande försvarsanläggningar även där. Som Vaxholms fästning exempelvis men främst mindre kända anläggningar. Batteriet i Torsberg på Värmdö som inte ens finns kvar idag, vilket fick konsekvenser för faunan enligt lokaltidningen NVP.

Det som inte är fint nog för Statens fastighetsverk lämnas inte bara mot sitt öde som i Finland utan faktiskt förstörs och plomberas i någon form av ivrig historieförnekelse eller omskrivning. Som tur finns det nördar som skriver på wikipedia om "Stockholms fasta försvar" men mycket av det är förstört idag, om inte så imorgon.


söndag 14 september 2014

Valvaka

Jag tänkte skriva ett inlägg på Facebook men förstod rätt omgående att dess längd skulle passa bättre som blogginlägg. Detta är rent personligt som jag kände jag borde få ur mig, rakt från hjärtat.

Jag önskar jag kunde känna den glädje, gemenskap och kampanda som de partipolitiskt aktiva sprudlar av. Jag önskar att jag bara tyckte precis som alla de andra i "mitt parti". Att jag kunde se ner på och tala ont om det andra partierna. Hitta småfel, dra alla över en kam, ni är alla likadana och vi! Vi är så mycket bättre.

Egentligen önskar jag inte alls det. Jag önskar vi istället kunde diskutera frågor i sak som vuxna människor.
Nu är det inte så. Jag har aldrig varit med i ett parti och troligtvis kommer jag aldrig bli det heller. Jag gillar säkerhetspolitik, det är anledningen till varför jag började läsa statsvetenskap och varför jag inte är partipolitiskt aktiv.

När andra hetsar varandra parti mot parti, grupp mot grupp, tro mot tro. Har jag fått lära mig att samtliga medborgare är lika mycket värda och att vi har ett gemensamt mål att ta hand om varandra. Det kan vara en generationsskillnad, jag har inte vuxit upp i "samma land" som mina yngre studiekamrater exempelvis. Samtidigt finns det jämnåriga och även äldre som inte har någon idé.

För ganska precis 10 år sedan blev jag en av få, mot min vilja, utvald att genomföra värnplikt. Med hot om fängelsestraff lärde jag mig skjuta, döda och överleva. Samtidigt som jag blev skolad i mänskliga rättigheter, första hjälpen med mera. När andra 19-åringar satt och planerade studier eller utlandsresor. Gemensamt med dem var jag också ute en fredag kväll. Inte på en bar eller klubb, vi i beredskapstroppen gick skallgångskedja och letade efter en självmordsbenägen tonåring som rymt hemifrån.

Jag kände mig inte kränkt eller orättvist behandlad av detta. Så här i efterhand var nio år av skolplikt värre än ett års värnplikt. Visserligen var värnplikten mycket hårdare fysiskt och mentalt, men alla respekterades och ingen blev mobbad oavsett klädstil, ursprung eller samhällsklass. Detta idag säger vår nuvarande statsminister var dåligt och värdelöst. Jag, min far och så många andra män, därtill kvinnor som frivilligt ställt sig till förfogande är inte värt något, ett särintresse.

Istället infördes det på ideologiska grunder nya toppmoderna frivilliga försvaret och värnplikten lades i träda. Denna reform har precis lätt till det vi motståndare debatterade vilt innan införandet. Det är ineffektivt, övas inte och kommer aldrig kunna komma att fungera fullt ut utan tillförsel av extrema mängder pengar. Vem vill dessutom ta ett sådant underbetalt lågstatusyrke och samtidigt ses ned på av både regering och folk i allmänhet?

Detta är anledningen till varför jag valde att åka till Finland för att genomföra värnplikt på nytt. För att se hur det fungerar, ta intryck och få idéer hur man kan försöka förändra personalförsörjningssystemet i Sverige. Jag blir rörd när jag tänker tillbaka på alla de gånger här i Finland. Som vilt främmande finländare jag pratat med blir skakiga, glansiga i ögonen och säger uppriktigt "tack" när de skakar min hand eller kramar om mig. När jag förklarat för dem varför jag är här.

Finland har verkligen fått kämpa för sin självständighet och medborgarnas rösträtt. Man vet till skillnad mot Sverige att det har ett pris och inte kommer gratis. Under min tid här i Finland har ett av våra grannländer invaderat Ukraina. En av de största bränderna, skogsbranden i Västmanland. Frivilliga och brandmän slet, bara för att höra att de inte gjorde ett tillräckligt bra jobb. Reinfeldts sovande folk har inte vaknat ännu. Istället är det stora nyheter #knuffgate när Löfvén avvisar Lööfs kränkning av dennes luftrum.

Jag kanske är ond, krigisk, tappad i golvet, en förtryckande "vit man" och att världsfred når man genom att lägga sig under ett flygplan på museum. Men tyvärr fungerar det inte så att man bara diskutera saker, ta avstånd eller tycka att "någon" ska göra "något". Som vänstersidan tycker.

Inte heller är högersidan något att ha. Då man ljuger folk rakt upp i ansiktet och kallar nedskärningarna för satsningar. Men en stor del är bara okunniga, lite som ett glatt efterblivet barn som klappar en katt mothårs. En del tycker det bara är nimby.

Jag respekterar allas rätt att uttrycka sig och oavsett vad ni röstat på idag. Men jag skäms över mina landshenar när ni istället debatterar lyxproblem jobbskatteavdrag eller kvotering av styrelser. Blockpolitiken i Sverige har effektivt dödat säkerhetspolitiken. Även om jag vet att det är ett val på pest eller kolera. Så sitter jag här framför valvakan och har en liten gnutta hopp om att vi spräcker blocken. Så kan vi enas om att oavsett vad ni tycker, vilken -ism ni tillhör. Att det är allas våran skyldighet att försvara denna rättighet tillsammans. Idag är det ingen som gör det...
 

måndag 25 augusti 2014

fivpl: Mea culpa

Jag är ledsen att det inte hunnit bli något inlägg tidigare. Det har varit en hel del att göra. Första veckan åkte vi iväg på kommendering med övernattning på annan ort, för att dra fiberkabel utomhus. Det var riktigt varmt så vi arbetade bara i finska försvarets svarta kortbyxor. Som en bonus blev det en rejäl bonnabränna över hela kroppen. Mycket badande har det även blivit av med besök av olika badplatser runt om Helsingfors.

Därefter har tiden bara snurrat på all världens fart. Vi har firat gardesjägarregementets årsdag den 16:de augusti. Vilket innebar att det var torsdag, då vi har vårt tvättbyte. Vi var där vid niotiden på morgonen istället för sju när vi ska vara där. Det var en kapten där som sa att de satt och fikade, varpå vi inte kunde byta våra persedlar. Jag försökte mig på min bästa imitation av fru Justitia och undrade vad som var viktigast. Tillslut fick vi byta våra gamla ofärska kalsonger mot tvättade. Något vi inte fått ut är skyddskängor, overall och annat praktiskt. Det är stort bök och nästintll omöjligt att få ut något utöver de listor som finns. Jag brukar använda mina civila skyddsskor om omgivningarna tillåter. Vår beväringstjänst skiljer sig mycket från den vanliga, bara en sån sak att jag stått i permissionsuniform med en borrhammare och hackat i en bergvägg. Lite som videon till Rammsteins låt Sonne. Så att beskriva vår befattning vad vi gör. Vad är det vi inte gör?

Skjutning och krigande. Även om vi hade det på schemat under helgtjänsten när vi var i beredskapstroppen. Vi sprang även cooper-testet och undertecknad gjorde det i kängor då det är svårt för mig att hitta lämpliga löparskor. Då jag har breda fötter och de är nästintill fyrkantiga i framkant så mina tår får således inte plats i vilka skor som helst. Cooper gick över förväntan och när vi spelade fotboll senare fick jag ha bollen ifred, kängsparkar gör ont. Eftersom vi inte har några vapen tilldelade hämnade vi ut dessa. Vilket medförde att de ska skottställas. Mina sikten var helt åt skogen och jag tvungen att skjuta ljusprojektiler. De tog två meter för högt och en halvmeter till höger. Efter detta satt träffarna samlat på tavlan.

Under denna vecka medberedskapstropp var jag även dagelev (apuvalvoja på finska). Det betyder att jag leder plutonen i formation till frukost varje dag samt håller kvällsinräkningen. Vid första kvällsinräkningen fick jag ett nytt smeknamn, generalen. Då den nya kommendören för försvarsmakten general Jarmo Lindberg och jag har samma efternamn.

När det äntligen vankades helgledigt hade jag sökt några extra dagar ledigt och tog båten till Sverige. Olympiaterminalen ligger ett stenkast från huvudstaben. Men jag måste först åka till lägenheten i Hertonäs för att byta om till civila kläder. På vägen tillbaka hade Visit Östergötland slagit upp ett stånd i esplanadparken. Det förklarar nog varför en glassbil från Sänkdalens glass stått utanför Sveriges ambassad hela veckan.

Väl på den knökfulla båten tänkte jag att det borde vara bra drag fredagkväll och allt. Men jag hann bara tänka tanken, då jag ätit mig mätt somnat som ett barn i hytten vid åtta tiden på kvällen, finsk tid. Jag tog igen det med råge då jag kom hem till Linköping.  


Rent säkerhetspolitiskt har Wisemans och Skippers debattinlägg i Dagens nyheter spritt sig till Finland, i Hufvudstadsbladet. Det kan ses som en rimlig kompromiss iochmed attityderna till Nato i båda länderna, en sorts försvarspolitiskt TeliaSonera. Frågan är dock hur det ska se ut rent praktiskt och hur långtgående det ska vara. Det är mycket som då måste "synkroniseras" eller om det räcker med materielsamarbete. Exempelvis inom flyget när Finland ska ersätta sina Hornet. Men I allra högsta grad intressant idé.      

söndag 3 augusti 2014

fivpl: Nyland

Det är fortfarande väldigt lugnt men vi har hunnit se Helsingfors underifrån och varit ett par vändor i svenskfinland med mål Dragsvik och Syndalen. Där ligger Finlands enda svenskspråkiga garnison, Nylands brigad. Vilket medförde en hel del kul för mig som enda svensktalande på enheten. Jag blev ivägskickad till matpersonalen för att fråga när de öppnar för lunch, när de andra stod ängsligt kvar. Det visade sig dock att "mattanten" inte pratade annat än finska.

Jag hör svenska istortsett dagligen i Helsingfors. Men vet inte om det finns några särskilda ställen som frekventeras i större grad av finlandssvenskar. Nylands nation, ett stenkast från huvudstaben är svenskspråkig. Nationsbyggnaden är anrik till skillnad mot Västgöta nation i Linköping som jag ibland besöker. I Linköping, som är ett ungt universitet har nationer aldrig riktigt slagit genom.

Språkmässigt verkar även finska försvarsmakten tagit ett jättekliv. I början av året var inte hela nätportalen översatt. Idag kan man istortsett finna allt på svenska. Bland annat Specialtrupper och specialuppgifter (på svenska) något som marknadsför några befattningar som återfinns på min pluton. Ansökningstiden har dock gått ut för denna omgång (II/14).

Denna helg tog jag mig äntligen till klubben Synapsi där bandet Hocico spelade live, sjukt bra ös! Där stötte jag ihop med en turistande Schweizare från de fransktalande delarna. Som alla vet har Schweiz flera officiella språk och denne hade genomfört sin värnplikt på franska. Han visste dock inte om det finns ett gemensamt kommandospråk, så som det är i Finland. Därtill en Israel som bott i USA, varit marinkårssoldat och slutligen flyttat till Finland. Har mött ovanligt mycket spännande folk här i Finland när jag varit ute, har aldrig varit med om något likande i Sverige.

Får se vad nästa vecka kommer med.

tisdag 22 juli 2014

fivpl: Reseförmåner och gränsfall

Veckan som gick har varit ytterst lugn men helgen desto vildare. Förra året när jag var i Rovaniemi på mönstring (finlandssvenska, uppbåd). Så lovade jag att jag skulle hälsa på min kusin i Torneå, vilket jag nu fick tillfälle att göra. Efter 9 timmars tågresa från Helsingfors var jag framme i Kemi där min kusin mötte upp. Väl i Torneå snabbdusch och byte till civila kläder. På besök var även en amerikan som min kusin träffade som utbytesstudent i Japan. Så det blev pubrunda, mer internationellt samt en tidsresa när vi korsade gränsen till svenska Haparanda för en hamburgare på småtimmarna.

Det var stadsfest under namnet Twin City med mycket liv och rörelse. Särskilt som sig bör på landsorten, utstyrslade diesel Mercedesar fyllda med ungdomar med kepsen bakochfram. Festligheterna avslutades på söndagen med sikajuhlat (grisfest) med uppträdande av bland annat Matti Nykänen. Inget vi gick på.

En kul sak är att i dessa trakter fortsätter finskan in även på svenska sidan. Lite som situationen i Finland med svenskan. Dock är inte finska mer än lokalt erkänt på sina håll. Men jag kan låta meddela att jag blivit antagen till en distanskurs i finska på Umeå universitet nu under hösten. Så även jag ska få en formell utbildning i detta vokalharmoniska tungomål.

Skillnader att åka på värnpliktslegitimationen.

Dessa saker är bara några exempel vad man kan hitta på under helgpermissionen. Det är så att beväringar åker kostnadsfritt med VR:s fjärrtåg sedan första januari i år. Haken är att man saknar fast sittplats och att man måste ha permissionsuniformen på sig. Vilket jag tidigare skrivit om lett till svårigheter för mig när jag åkt till Sverige. Annars har jag inte nyttjat detta i stor utsträckning då jag främst hållt till i permissionslägenheten.

I Sverige fungerade det så att man åkte fritt med länstrafiken oavsett om det var tåg, båt, buss, spårvagn eller tunnelbana. Därtill kunde man åka med Swebus fjärrbussar i mån av plats. För att åka med SJ:s tåg fick man beställa biljetter, likadant med flyg. Uniform behövdes inte heller utan det gick att åka civilt.
Vilket gjorde det hela tämligen smidigt då hundratals värnpliktiga inte behöver spara på kvitton från lokaltrafiken som sedan ska ersättas.

Att avtalet i Finland gäller VR kan nog ha att göra med att de flesta rycker in på närmaste förband. När man i Sverige kunde rycka in varsomhelst. Det var dessutom en del av försvarsplaneringen att inte alla ryckte in där de bodde. Sedan ser helgpermissionerna lite olika ut. Här i Finland kan man få åka tidigare om ens restid sträcker sig över sex timmar eller om det inte finns möjligheter att ta sig hem efter en viss tid. I Sverige styrdes det istället av hur mycket helgvila var och en fick. Så resan kunde ta 10 timmar men då fick man bokad sängplats i sovvagn på tåget.

Det finns en rad andra förmåner för värnpliktiga i Finland, som att gå på bio billigare osv. Men jag tycker det är märkligt att i ett land där runt 85% av männen genomför sin beväringstjänst. Inte har avtal med lokaltrafiken in städerna eller med Matkahuolto. Det hade minskat pappersarbetet rejält när soldaten kan själv planera sin resa. Reseansvariga på förband kan därmed rikta in sig på specialfall som exempelvis flygbiljetter. Varpå det antagligen behövs färre sådana.  

måndag 14 juli 2014

fivpl: Finland vs. Sverige

Av rubriken att döma har dock detta har inget med ishockey att göra eller vem som har flest kanoner. Syftet med hela min vistelse här i Finland är främst för att hitta ett personalförsörjningssystem som fungerar. Här kommer skillnader mellan Sverige och Finland tas upp. Det är dock inget jag kan göra själv blott med mina upplevelser och erfarenheter. Så jag ser gärna att ni läsare delar med er av era erfarenheter och har ni frågor ställ dem. Jag är inget orakel och vet allt om vad som är intressant eller viktigt.

Men först veckan som gick.

Nu har årets andra kull inryckande varit på plats i en vecka. Smått roande att återigen se de småvilsna marschera omkring. Försöka sig på en honnör när de möter en osv. Hittills har jag inte behövt tillrättavisa någon och har egentligen ingen lust eller behov av det heller.

Vi håller oss för oss själva och vi syns bara då vi är ute på jobb. Vilket även det lockat intresse när de nya rekryterna marscherar förbi kan man se dem spana in vad vi gör. För att snabbt vända huvudet framåt när man kastar ett öga åt deras håll. För tänk om den läskiga undersergeanten blir arg och börjar skälla på en. Vad är det för mystiska hemliga saker de sysslar med där i plåtskåpet. Det är något det flesta undersergeanter inte heller vet, då vi är helt avskilda den vanliga verksamheten med egen kasern. Verklighetstrognast beskrivning av vad vi gör är nog musikvideon till Antiloop -Start rockin', vill jag föreställa mig.  

Även det kompani vi officiellt tillhör har det svårt med oss. Eftersom vår pluton har en sak gemensam och det är att vi alla är ute på äventyr titt som tätt. Således är det svårt för byråkratin att beställa mat åt oss hos Leijona caterings matsal Sahara. Varpå vi blev tillkallade till möte på fredagen. Det lades fram en del förslag. Varpå till slut jag undrade hur vi skulle göra med min befattning. Som där på morgonmötet inte visste om vi under dagen skulle äta på Sahara i Sandhamn, Huvudstaben inne i stan, någon annan garnison eller spara kvitton från valfri lunchrestaurang. Särskilt när beställningarna ska komma senast två dagar i förväg. Mötet dog ungefär där, befälet kliade sig i bakhuvudet och vi alla fick dra iväg till våra respektive sysslor.

Jämförelse

Det är svårt att jämföra med tiden i Sverige med denna specialistbefattning jag innehar i Finland. Men överlag efter detta halvår känns Finland mer formellt och fyrkantigt. Det kan ha att göra med att jag var i Flygvapnet i Sverige. Flygvapnet är som samtliga försvarsmakters sladdbarn, om man får uttrycka sig så. Även att det kan ligga något i skiftet från invasionsförsvar till insatsförsvar. Då själva utbildningsstrukturen är annorlunda. Då Finland prioriterar större förband när man i Sverige under min värnpliktstid där (2006) prioterade att bygga färdiga enheter, som skulle kunna sättas in varsomhelst i världen. Någon äldre än mig får gärna fylla i hur det var förr.

Överlag tycker jag utbildningen i Sverige var mer "sissi" som man säger i Finland. Vi skulle överleva själv eller som stridspar i skogen, inriktade på gerillakrigföring. När man i Finland fokuserar på plutoner och brigader. Under lektioner har mina tankar alltid vandrat iväg till Full metal jacket som får bli "veckans filmtips", denna bloggs lilla tradition. Särskilt denna scen tycker jag visar skillnaderna väl. I Sverige var min uppgift att resa rörliga master med radiolänk eller rundradio. Främst för att kunna hålla samband med våra stridsflygplan i luften och förse dem med radarbild, ersätta fallna telenät eller rundradio till allmänheten, tänk psyops. Det var min uppgift tills jag skulle dra mitt sista andetag och även om mitt sista vapen var att kasta kottar. I Finland förutsetts närmast ett frontkrig mot en angripare där samtliga underofficerar ska kunna ha befälet över en pluton. Det syns även markant på satsningarna i Finland där man satsar på armén, markstridskrafterna. När man i Sverige haft en marin och ett flygvapen som varit ett av de större i världen. Då Sverige främst haft en gräns bestående av luft och vatten mot den så kallade "stormakt Röd".      

I Finland utbildas olika befattningar separat när man i Sverige utbildar en pluton med olika befattningar. När jag lumpade i Sverige var de första som genomgick det så kallade treterminssystemet (PDF). Därefter en tredje frivillig termin, som i mitt fall innebar två år i svenska Flygvapnet och Nordic Battle Group.Vilket under värnpliktstiden innebar att samtliga oavsett befattning (mening som sergeant) gjorde 11 månaders tjänstgöring. Från tidigare 15, 12, 11, 9, 7,5 och allt vad det nu var. Inrycken var lagda så att de med längre befattningstid fick ett försprång. I Finland har man två inryck per år där de som blir utvalda till underofficerselever och reservofficersaspiranter har ett halvårs försprång innan de utbildar nästa inryckningsomgång. I Sverige under min tid var officersaspirant något man fick söka själv efter fullgjord värnpliktstjänstgöring (beväringstjänst, på finlandssvenska). Måste ändå säga att jag var oerhört imponerad av de finska aspiranterna jämfört de svenska.

Det märks tydlig skillnad i vilken typ av försvar dessa två länder valt. Även om det i sig inte betyder att de har mycket att lära av varandra. Överlag tycker jag Nordiska försvarssamarbetet Nordefco får mer uppmärksamhet i Finland än Sverige. Men det måste närmast bero på att försvaret är en större del av samhället och inte ett "särintresse" som det blivit i Sverige. Det är även enkelt att fortsätta inom det finska försvaret om man så vill, som utbildare eller som insatssoldat. Även repetionsövningar anordnas vilket inte hänt i Sverige sen 90-talet. Det binära som genomsyrat den svenska omställningen saknas fullständigt. I min mening är Sverige inte annorlunda än de andra Nordiska länderna, för optimal personalförsörjning behövs värnplikt. Frågan är bara hur ska den se ut?  



söndag 6 juli 2014

fivpl: Bofast

Har skaffat boende i Hertonäs (finska Herttoniemi) det ligger mellan Sandhamn och stadskärnan. Vilket gör det optimalt oavsett vilken riktning jag ska bege mig. Det känns riktigt skönt att få bort oket från axlarna att behöva jaga boende till varje helg.
Nu i helgen hade jag tänkt spana in muséer här i staden. Tyvärr har de inte helgöppet nu under sommarens semestertider. Varpå jag gick runt och kikade i affärer istället.

Finland känns överlag lite tvärtom mot Sverige. Även affärerna har för tok för korta öppettider på helgerna. Utom just alkoholmonopolet Alko, där man även kan köpa kall öl och panta tomburkar. Vilket ramaskri det hade blivit om det var likadant i Sverige. Systembolaget hade pantautomater för vinflaskor under en tid på 90-talet men that's it. Sedan alla spelautomater Ray Potti som finns överallt, varje köpcenter har ett minikasino fyllda med dessa. Dock har finska Posten (eller Itella som det tjofräsiga internationella namnet är) egna riktiga postkontor. Jag har dock ingen hemlängtan och jag glömmer nästan ibland bort att jag är i Finland. En sak är sig lik, jag har aldrig förstått mig på folk som kastar snus i pissoaren. Suckar man djupt och tittar upp i taket, så sitter det prillor där också. Snus får inte säljas i Finland men det finns likförbannat överallt. Undrar hur mycket pengar finska staten går miste om varje år?  

Mellanöl som säljs i mataffärerna får inte köpas efter 21 på kvällen. Till skillnad mot folkölen i Sverige som säljs dygnet runt. Öl precis som det mesta är dyrare i Finland jämfört med Sverige. Däribland mikrodatorn Raspberry Pi vilken jag tänkte införskaffa i lördags. Billigast i Finland är Verkkokauppa, motsvarande i Sverige NetonNet får man sin Raspberry Pi runt 15€ billligare. Jag la istället pengarna på öl och läste på mer om Arduino istället. 

På måndag rycker nästa omgång rekryter in. De flesta torde vara -95or men det kan vara äldre också. Särskilt då de flesta utlandsfinnar och nyfinnar hamnar i Sandhamn. Jag fick även i dagarna reda på att jag inte är äldst, en i vår pluton är ett år äldre. På vår tid fanns det två Tyskland. 

Vår befattning i Sandhamn kommer inte ha något med dessa att göra. Vi är på jobb, vår befattning skiljer sig inte mycket från ett vanligt arbete. Men för de andra undersergeanterna finns det matnyttigt i James Mashiris blogginlägg; avoin kirje varusmiesjohtajille (fritt översatt; öppet brev till beväringsledare).

       

torsdag 26 juni 2014

fivpl: Hamnat i sand

Då har underofficersskolan slutat för vår del med befordring till undersergeant som följd. Det skedde förra veckan med fika i matsalen. Efter det begav jag mig snabbast möjligt till serviceförrådet med mina persedlar, en potatissäck på 50 kg. Detta då jag sökt ledigt sista dagen för att få lite extra tid i Sverige. Så jag fick åka en dag tidigare, jag vet inte om jag missade något. Halvårssoldaterna muckade dock samma dag och sprang ut i reserven. Men det är något jag själv kommer få uppleva sen. 

Jag fick inget långt sommarlov, långhelg snarare och ingen extra tid på måndagen. Utan skulle bestämt vara i Sandhamn senast 09.00. Jag var således framme 01.10 på natten, detta för att få färdmedlen att gå ihop. Buss 86 går rakt in på området och jag lyckades ta mig till rätt kasern i mörkret, till en aningen fundersam dejour. Jag fick ett tomt logement att kinesa i och min jacka fick agera kudde. Väckning kom plötsligt och oväntat vid 05.30. Vid åtta-tiden på morgonen trillade mina kamrater in och jag kunde byta om till uniform igen. För de tog hand om min stridssäck med permissionspersedlar, då jag inte kan/får ta med den till Sverige. Någon form av försvarsmaktsintern godshantering verkar inte finnas för värnpliktiga i alla fall. 

Måndagen började med lite föreläsningar om hur det fungerar med praktiska saker på Gardesjägarregementet. Jag fick även byta förbandsmärke från Signalregementet och färg från lila till grönt. Tisdagen började direkt med jobb och vi åker tidigare nämnda buss var morgon in till stadin. Vilket gjorde att busskort fick inhandlas för dyra pengar som senare ersätts i samband med dagpenningen. Dock inte lika smidigt som det var i Sverige, när man fritt kunde åka på värnpliktslegitimationen närsomhelst, varsomhelst. 

Sandhamn har liknande sekelgamla röda tegelkaserner som i Riihimäki och våran nyrenoverad hyffsat nyligen med resultat som golvvärme i duschen. Långt ifrån alla andra söndermöglade kaserner. Några hus brevid är dock övergivna och förfallna, vilka genast drog mitt intresse. Får även ta ge mig ut på en löparrunda runt än och spana hur den ser ut. Bonus om det finns en bra badplats någonstans.

Något annat som möglat och renoveras just nu är gästlägenheten. Så jag har ingenstans att vara under helgerna. Enligt kuratorna får jag tillsammans med denne leta upp en lägenhet i Helsingfors. Vilket sedan finska folkpensionsanstalten betalar hyra för! Låter inte helt illa, så nu har jag fullt upp med det. På portaler såsom jokakoti, vuokraovi och tori.fi (motsvarande svenska Blocket). Fler tips emottages tacksamt.      

söndag 15 juni 2014

fivpl: Tar Flygvapnet vid Hornet

Satakunta flygflottiljs fana 
Måste säga att jag ledsnat lite på detta. Särskilt när vänner och bekanta har semester eller sommarlov från universitetsstudierna. Grillar, dricker öl sist men inte minst lägger upp myspysiga bilder på Facebook. I Finland, tvåveckors övning igen. Huserade denna gång i lägenhet av civil standard. Långa dagar och jag får inte dricka öl. Det började med sedvanlig strid i bebyggelse då vi intog ett tvåvåningshus genom andra våningens fönster. Inget rep, ingen stege bara gammalt hederligt ghettohax. 

Det vägs upp att vi gästade flygvapnet, Satakunta flygflottilj i Birkala utanför Tammerfors. Vilket innebar flyguppvisning förra fredagen, en sista innan flottiljen upphör vid årskiftet. Flygplanen flyttar bland annat till Rovaniemi. Som vanligt när det gäller flygplan väcks ens inre treåring och allt är superhäftigt. Det lektes rejält med allsköns svängar och facklor släpptes hej vilt. Mullrar gör det dessutom, mer än vad jag som Linköpingsbo är van vid. Finska flygvapnets F-18 Hornet är tvåmotorigt. Gåshud. 

På twitter finns en mängd tjusiga bilder under taggarna #laivuejuhlat, #havllv21 samt hemsidan Laivuejuhlat 2014

Underofficersskolan AUK närmar sig sitt slut och efter detta ska jag lämna Riihimäki för att tjänstgöra i Helsingfors. Nästa vecka kommer vara fest och inlämning av materiel.  Jag vet inte ännu om jag kommer ha någon semester överhuvudtaget, håller tummarna. Börjar bli dags att åka hem en vända till Sverige igen. 

söndag 1 juni 2014

fivpl: Bicycle race

Förra helgen blev det inget fivpl. Då var jag i Lahtis med en avstickare till Lammi och Tavastehus. Denna helg blev det Lojo och Tammerfors. Detta då jag hjälpte en annan underofficerselev att flytta. Under lördagskvällen blev det även utgång på klubb som var sprängfylld av gymnasister som tagit studenten. 

Förra veckan efter att förra fivpl skrevs kom vår plutons gamla kapten från grundutbildningen och morsade på en. Vår befattning satt i matsalen och åt i godan ro. När mina kamrater plötsligt tystnar och någon snärtar till mig över axeln. Kaptenen ville kolla läget och se vilket befattning jag fått. 

Veckan som gick var det mycket riktigt cykelmarsch, fyra mil till skjutbanorna i Hätilä utanför Tavastehus. Det var lite flashback till svenskt invasionsförsvar och filmen repmånad i synnerhet. Vi cyklade förbi två golfklubbar, samtliga golfspelare stannade upp och följde oss med blicken när vi kom cyklandes. 

Tre dagar senare efter sprängladdningar, kulspruteskytte och skarpa framryckningar var det bara upp på sadeln igen för att återigen gör samma resa i motsatt riktning. Denna gång gick det lite trögare för en del, då springandet i full stridsutrustning under framryckningarna på morgonkvisten tömt energireserverna innan cyklingen. Inget mig emot då jag gillar cykling, tillsammans med simning och lyfta tunga ölsejdlar till min mun. All annan idrott kan i min mening krypa in under en sten och försvinna. 

Nästa helg är det helgtjänst igen då vi åker ut på övning. Inget mig emot då det blott är tre veckor kvar av underofficersskolan! I dagarna får vi reda på var i Finland vi blir placerade. Så förhoppningsvis får lite mer upplysningar och kan planera ett besök i Sverige.        

torsdag 29 maj 2014

En "rysk påsk" i Finland?

Då pratar jag inte om ryssommar eller ryssvärme. Med högtryck som sveper in med runt 30 graders värme som det varit de närmaste dagarna. Utan att även Finland drabbats av vilsna ryska flygplan som letat sig in i finskt luftrum. Detta skedde förra veckan och det var två ryska fraktflygplan som kränkte finskt luftrum i tre respektive sex minuter.

Kommendören av Finlands försvarsmakt (ÖB) Ari Puheloinen kommenterar händelsen i Yle (på svenska). Sevärt! Även Gränsbevakningsväsendet kommenterar händelsen i ett meddelande (på finska). Detta var alltså inga raka skenanfall som var fallet förra året i Sverige. I Finland är man raka och ärliga med detta, något jag även efterlyser i Sverige. Bland annat i det tidigare inlägget; back to the 80's.

fredag 23 maj 2014

vpl 2.0?

Folk och försvar hade en intressant debatt om hur man kunde utforma en ny värnplikt i Sverige. Även om den delvis kör ner sig i svart och vitt. Värnplikt mot yrkessoldater så framkommer det även om att det handlar om hur, med flera bra idéer.

Se det här: Allmän värnplikt 2.0 - vägen framåt?

Fram mot slutet kommer även frågan om hur dagens ungdomar sett på en återinföring. En fråga jag inte kan svara på. Då jag uppenbarligen redan är färgad av det. Men ville jag genomföra värnplikt när det begav sig? Nej.
Det är något människan har gemensamt med maskinen. Vi kan inte endast rulla dit det är som lättast utan behöver en "nollställare". För att fortfarande hålla oss à jour med verkligheten och vår omgivning. Och det brukar vara något som kommer utifrån i form av en reset-knapp.  

tisdag 20 maj 2014

fivpl: Bergrum och beskickning

Förra veckans läger var en dröm, det var bättre än att vara i kasernen. Ingen väckning vid 05:55 eller morgonlöpning. Vi var i ett bergrum och sov till runt halv sju var dag. Visserligen i tältsäng eller på golvet för undertecknad som fick ett trasigt dito, men det slår skogen alla nätter i veckan. Under "lägret" träffade vi även de som ryckte in ett halvår före oss. De berättade att det bara blir bättre, nästa gång har vi egna rum med säng.

Detta föranledde att jag var utvilad redan innan helgen. Som spenderades i Helsingfors med promenad runt hela staden samt pubrunda, liten beersnob som jag är. Tyvärr smakar all kommersiell öl i Finland (förutom måhända Karhu) blask men jag hittade oluthuone Kaisla som var en riktig pärla av forsande bärnstensfärgad gudadryck. En sanning med modifikation, då jag drack riktigt bra mörk mikrobryggeriporter. Därav kommer detta inlägg något senare än vanligt. Helsingforsvisiten kanske helst hade gjorts kommande helg istället, då klubben syn/\psi festar loss på Wäiski. Vilket kan vara kul att träffa andra som begåvats med samma dåliga musiksmak som jag. Eller bara som omväxling från Nuclear Nation i Linköping.

Under fredagen fick jag mitt röstkort till EU-valet i min hand av dejouren några minuter innan helgpermissionen. Detta föranledde att jag sökte några timmar ledigt idag för att åka till svenska ambassaden i Helsingfors. Mina permissioner är tämligen omständliga iochmed mitt dubbla medborgarskap. Med uniform och värnpliktslegitimation åker man kostnadsfritt med fjärrtågen. Att stövla in med densamma på ambassaden kanske inte är världsbäst. Så jag tog med mig civilt ombyte i stridssäcken. Väl framme i Helsingfors letar jag reda på en offentlig toalett, i med ett euromynt och dörren går upp.

Jaha, 1,5 kvadratmeter och blött golv. Inte en chans att jag byter om här. Nödlösningen blev att grönjacka byttes mot civil. Röstningen på ambassaden gick bra mycket smidigare och var avklarat inom några minuter. Gick tillbaka till järnvägsstationen och bytte snabbt över till rätt jacka på tåget.
Dumt egentligen, då vi har runt 30-35 grader varmt om dagarna.

Kommande helg spenderas i Lahtis och nästa vecka ryktas det om fyra mils cykelmarsch.
Dessutom ska jag ta mig tid att läsa försvarsberedningens senaste alster; Starkare försvar för en osäker tid. På återseende!   

söndag 11 maj 2014

fivpl: Europadagen

Veckan har bestått av tråkiga saker man måste göra då man är i AUKII. Dels utbilda sina kamrater på något, då det ingår i ledarskapsutbildningen. Mitt ämne var KvKK, banda ammunition, laddning, patron ur. Det som gör det kul är att man får leka dum rekryt och ställa frågor till sina kamrater som utbildar i sitt ämne. Får man dricka vapenoljan? osv.
Det blev ännu en omgång obligatorisk 200 meter simning vilket är helt ok. Obligatorisk orientering i regn, är inte ok. Inte blir det bättre av att man på en hal spång över en myr, halkar och the rest is history, som man brukar säga på utrikiska.    

Vi fick dock en tablettask var av dejouren i början på veckan att tröstäta ur. Den marknadsförde EU-valet och överlag verkar EU ha en större betydelse här i Finland, jämfört med Sverige. Troligtvis då Finland har Euro som valuta. YLE har har en bra valportal med en valkompass. Sveriges Radio hade "valpejl" till förra riksdagsvalet, men till EU-valet är det stendött. Eurovisionsschlagerfestivalen tycks vara viktigare. Dock finns det flikar hos både DN och SvD. Även vår kapten samlade hela kompaniet på fredagen för att uppmärksamma Europadagen. De då som har otur med helgtjänst framöver inte har någon möjlighet att rösta, utan för därmed rösta i förtid.

Det ska nämnas att jag inte är någon större anhängare av Europeiska Unionen. Främst då jag ser det som slutet, odemokratiskt och korrupt. Vafalls!? Kanske en del tänker, hur man man vara emot Europa? Nu är jag inte emot Europa eller någon annan kontinent för den delen. Jag har inte samma känslömässiga evangeliska religiösa övertygelse att EU är skaparen av evig fred och allsköns andra bra saker. Jag tror inte tyska stridsvagnar kommer med färjan över till Trelleborg om Sverige inte vore med. Tyvärr är det väldigt få som kan debattera EU på ett bra och logiskt sätt. Det är synd att när EU kommer på tal blir allt plötsligt binärt, svartvitt.

Jag var tidigare med i EU:s officiella debattforum Debateeuropa, vilket tyvärr lades ner för några år sedan. Idag finns EU:s community hos Google+ det är en spillra av vad Debateeuropa var. Det är inte ett lika stort hönshus som sin föregångare, om än diskussionerna är på samma låga nivå.

Även om dessa fördomsfria pro-EU människor som vet så mycket bättre än alla andra gärna kallar mig för nationalist och allt möjligt annat. Så kan vi inte komma ifrån detta faktum att dessa även om de tycker EU är bäst och ska bli en stat med armé. Faktiskt inte kommer kunna enas om vilket språk EU-armén ska föra ordergivning på. För deras språk franskan eller tyskan osv. Är ju klart bättre och finare än de andra. Men nej esperanto är ju alla Européers språk, eller kanske latin? Nej, engelska talar vi alla redan så gör ju NATO. Nej, Italienska är så trevligt, god mat har de också. Ungefär så här kan en diskussion se ut. Fliker man att det troligtvis aldrig kommer att fungera. Då är man en nationalist och ska minsann kastas i massgrav osv. Det är alldeles för mycket "Jag är inte rasist men.." när det kommer till EU. Det är ett projekt att kunna roffa åt sig så mycket som möjligt åt sig själv, samtidigt som man kan projicera bilden av att det är bäst för alla. Säger man emot, ja då kan man vara alla möjliga fula saker.

Jag blir trött på den arrogans och högfärdighet som omgärdar det hela. Värst är kanske hur våra tidigare östeuropeiska länder behandlas. De har arbetat upp sig efter ha blivit slagna i spillror av kommunismen. För att mötas av länder i sydeuropa som sitter på stjärten och har tyckt synd om sig själva i 40 år. Eller att Finland kallas själviskt för att de med sina 5 miljoner invånare inte kan gå i borgen för Eurozonens 330 miljoner andra medborgare. Att Island hånades för sin ekonomiska kollaps som inte hade hänt om de var med EU, titta vad dumma de är. Det blev senare knäpptyst där när Island studsade upp som en gummiboll igen.

Helt ärligt är inte detta något jag vill vara med i. Jag tycker att vi ska respektera andra länder, deras invånare och deras beslut. Oavsett om de ingår i kontinenten Europa eller ej. Eftersom jag är en ond nationalist föredrar jag hellre att umgås med utbytesstudenter än med mina klasskamrater. Eftersom jag är en sådan elak nationalist behöver de inte alls vara från Europa utan varsomhelst i världen. Det finns ingen Europeisk kultur eller språk att då på konstgjord väg skapa en europé som sovjetmannen eller übermensch är bara absurd.

Visst kan det verka konstigt, jag som genom mina två medborgarskap är dubbelt så mycket europé än andra kan vara emot det. Men bara en sån sak att jag inte "får" rösta i båda länderna. Finns det någon kontroll? Nej, fungerar som valutaunionen. Inte alls.
Det är enkelt då det finns många andra lösningar än EU-medlemskap. Som EFTA exempelvis, Nordiska passunionen var en föregångare till Schengen. Jag tycker om smarta finurliga lösningar, inga kompromisser som är framtagna långt borta bakom stängda dörrar. Vi är olika, det är inget fel i det. Jag ser ingen anledning att tvinga på någon i kontinentens andra ända något som fungerar här och inte där.

EU värnar om konkurrens så det vore bara bra om EU fick just konkurrens. Man kan börja med att dela det itu. De gamla länderna dvs. väst- och sydeuropa kan ha kvar sitt EU när nord- och östeuropa bygger något nytt. Även om vi här i norr kanske inbillar sig om att vi är med de coola på kontinenten. Så är det närmast så som Silvio Berlusconi yttryckte sig om finsk matkultur. Det blev en god pizza i alla fall.                        

Votewatch, hur röstar våra europaparlamentariker?
Farmsubsidy, halva budgeten läggs på jordbrukstöd se var pengarna tar vägen.

lördag 3 maj 2014

fivpl: Riihimäkis och Signalregementets historia

Eftersom min befattningsutbildning just nu består av mest samma sak vecka ut in och ut. Tänkte jag skriva mer om själva regementet, något som inte blivit av ännu. Mer av inlägg av generell karaktär lär det bli även i framtiden. främst då det är herrejösses säkerhetsklass på min befattning. Vi är inom vår befattning eniga om vår wingman-taktik, att vi tillhör specialstyrkorna och varför är givetvis hemligt.

Från garnisonsområdets öppna del

I permissionslägenheten finns ett exemplar av boken "Riihimäen varuskunnan historia I 1909-1939" (ISBN 951-25-1257-2) som legat och stirrat på mig. Jag har många gånger stirrat tillbaka och lekt arga leken men till slut läst den som en öppen bok. I sanningens namn var det någon av de första helgerna i Finland jag läste den. I brist på annat att göra då jag inte köpt min bärbara dator ännu.


Till vänster i bild den gamla officersmässen, senare signalmuséet.
Till höger nuvarande officersmäss, ursprungligen regementschefsbostad.

Garnisonen i Riihimäki är gammal, så gammal att den uppfördes av Ryssar när Finland var en del av kejsardömet Ryssland. Anledning till att garnisonen uppfördes var att Riihimäki är en viktig järnvägsknut. Byggandet påbörjades 1910 och mellan 1912-1913 uppfördes de sista byggnaderna, däribland kasernen vi beväringar huserar i. Från början var det ett prickskytteregemente, genom åren har dock en rad olika kompanier och bataljoner huserat i Riihimäki. Nuvarande Signalregementet flyttade in först 1944, från Viborg som vi alla vet inte tillhör Finland längre.

Under 1917 efter ryska revolutionen utropar Finland självständighet. Vilket får konsekvenserna 1918 att de ryska soldaterna som finns kvar på Riihimäkis garnison måste utrymmas. De uppmanas istället av Bolsjevikerna att frivilligt gå med i finska inbördeskriget och strida med de röda, mot de vita. Detta var inte särskilt populärt bland soldaterna, även om Riihimäki förblev ett tillhåll för de röda.

Det är först med hjälp av tyska trupper utrustade med pansartåg de vita har möjlighet att slå tillbaka. De hindras först i Jokela (kanske mest känd för skolskjutningen) av en sprängd bro. De fortsätter mot Hyvinge, där de röda tvingas på reträtt mot Riihimäki.

Tyskarna skjuter med kanoner mot Riihimäki varpå en tågvagn lastad med sprängämnen träffas. Följande explosion utplånar hela bangården med räls som flyger kilometer bort och smäll som hörs till Tavastehus. Den 22 april 1918 jagas de rödas fångar ut från garnisonen mellan de båda fronterna under gevärseld. Efterföljande dag har tyskarna tagit över garnisonen i Riihimäki och den tillföll därmed de vita, finska skyddskåren.

Under denna tid fungerade garnisonen som fångläger och vår nuvarande kasern var ett fängelse. Som mest satt 8500 röda fängslade. Efter inbördeskrigets slut fasas fångarna ut och garnisonen fungerar som arméns hästsjukhus. Från 1921 inrättas en radiostation på garnisonen som 1924 växer till en radiobataljon, vilket närmast får ses som en start på signalepoken.

Även om Signalregementet kommer slås ihop med Pansarbrigaden i slutet av detta år. Så kommer de tekniska skolorna bli kvar i Riihimäki tillsammans med ELSOK, centret för elektronisk krigföring. Så ser dessa till att signalepoken inte är död. Vi var således de sista som högtidlighöll Signalregementets årsdag den femte mars.            


måndag 21 april 2014

fivpl: Ljus

Veckan som gått handlar om ljus på flera olika sätt. Dels för att det blir ljusare om dagarna, att bevärningsstjänsten har ljusnat samt att vi pysslat med ljusledare, fiberoptik. Allt går åt rätt håll helt enkelt. Att ha helgtjänst över påsken som var inget la mörker över det andra. Utan det har klassats som röda helgdagar vilket innebär sovmorgon. Dessutom var det ett säkert val, då jag visste på förhand var jag spenderar helgen. Maten är bättre på helgen och vi fick memma till efterrätt. Även om det inte schemalagts något rent arbete för oss över helgen. Är det utmärkt tillfälle att göra sina läxor eller uppgifter inför diverse övningar. Varpå bloggande faller lite på dekis, främst på min inneboende lathet.

Nog om det. Eftersom vi påbörjat teknikutbildningen det även upp frågan om verktyg. Vilket sedan gled in på hur de provas, kalibreras och kasseras. Millog givetvis och deras utrangerade saker även kallat surplus finns att köpa hos dotterbolaget SA-kauppa. Min närmaste affär finns grannstaden Tavastehus, ännu ett givet besöksmål således.

Svenska motsvarigheten FMV har tidigare fått mycket kritik för att ha kasserat och skrotat materiel. Vilket främst måste ha varit en nödlösning under sent 90-tal. När Försvarsmakten kraftigt minskade i storlek och det som var önskvärt skänkts eller sålts till de nyligen självständiga Baltstaterna. Jag minns att när jag var yngre var titt som tätt förbi ett marint överskottslager i Finnboda varv. Även ÖoB hade en massa spännade saker, nu idag är det bara krimskrams. Även om marknaden idag torde vara tämligen liten. Ligger det ändå rätt i tiden med återanvändning och det känns allmänt hipster.

Under senare år har bland annat enskilda fordon sålts på auktionssidan Kvarndammen i samarbete med FMV. Annars brukar FMV hålla auktioner för överskottsbolag som bedriver grosshandel.  

Nåväl får se om jag hittar något kul hos SA-kauppa, kanske blir det en tripp dit redan i helgen. Är sugen på ett oscilloskop men det blir svårt att släpa hem. Så jag fåhålla tummarna för att det bara finns tråkiga gamla strumpor där.      

söndag 13 april 2014

fivpl: Luft

Veckan spenderades i skogen, vilket var en förvånande positiv överraskning. Det var inte så hårt som jag trodde det skulle vara, även om jag inte fick mer än två timmar sömn första natten. Bra var även att jag och den andre gruppchefen gillar olika. Han tog på sig att upprätta läger och jag byggde helst samband i form att leda en telegrupp med tvåtråd till staben. Ett par kilometers skogspromenad men hellre det än att resa tält. Win-win.

I princip har jag mest stått i standby-läge. Detta är inga nya saker för mig, inte heller bemanna eldställningar i tid och otid. Det bästa av allt är dock att detta är min befattnings sista läger. Kanske att något eventuellt dyker upp längre fram. Men det är nästa vecka det börjar närma sig befattningsutbildningen och jag kan då byta ut stridsvästen mot verktygsbälte. Har jag dock otur kan jag kan hamna som utbildare för nästa kull inryckande och då blir det inte lika glassigt längre.

Det är även kul att se att folk har börjat greppa detta med beväringstjänsten. Bitarna har börjat falla på plats att det inte är så tokigt trotsallt. Människor som de aldrig annars skulle ha mötts träffas. Det visar sig att de har kunskaper och kvaliter de inte trodde. Saker jag hade tid att diskutera enskilt när man mitt i natten ligger i sitt observationsvärn med stridsparet.

Min befattning kommer dock innebära att jag är tekniker i den dagliga skarpa driften. Detta är något som ska fungera även i krig på olika anläggningar och regementen. För oss medför det kaffedrickande i inomhusmiljö när de andra är i skogen. En stor del av oss kommer att hamna i Helsingfors där Gardesjägarregementet är lokaliserat, på Sandhamn. Med tanke på detta och på min befattning hade det varit spännade att prova på strid i bebyggelse. Kanske något man kan tigga sig till? Detta då vår befattning inte kommer se skog alls.

Så jag vet inte heller hur stor nytta jag kommer av luftlägesplottning vi hade utbildning nu på fredagen. Samt skjutning mot lågt flygande mål med gaslarm som överraskning, skyddsmask på och min kamrat blev förkunnad medvetslös. Han spelade en bra säck med nötter och jag fick axla på mig honom på ryggen. De par hundra metrarna till skyddet var dryga då vi gick i något som nästan var ett stenröse, jämte ett taggtrådsstängel. Som givetvis fastnar överallt. Skyddsmasken immar givetvis igen av ansträngningen och det är tungt att andas.

I sverige var det under skidåkningen de tyckte var kul att skrika gaslarm. För att sedan få oss springa i snön som nådde upp till låren. Gav samma utlovade effekt.

Jag kan dock inte minnas att vi hade någon nämnvärd utbildning i luftvärn och skydd i Sverige. Trots att jag var inom StriL vars största uppgift är att förmedla luftläget och leda luftstrid. Vilket gör det kul att gräva i historielådan. Försvarets historiska telesamlingar skriver om Luftförsvarscentraler som genom luftlägesinformationssystemet LuLIS (pdf) förmedlar luftförsvarsorienteringen (LuFOr). Vill man drömma sig tillbaka till svenska 80-talet kan man lyssna på några exempel här. Vilket spelar lite hissmusik i väntan på en kvinnlig röst som förmedlar läget. För det var främst kvinnor som var aktiva i denna del främst från Lottakåren. Mer finns att läsa på portalen luftbevakning.se. Även det numera nedlagda Civilförsvaret hade observationsplatser för spaning.

Även om det inte blivit något modebloggsinlägg ännu. Så får jag passa på att tipsa om SVT Kobra som tar upp kamouflage.

måndag 7 april 2014

fivpl: Veteraner

Under veckan har diverse teoretiska och praktiska prov genomförts då första delen av AUK närmar sig sitt slut. Men även en insamling för Sotiemme veteraanit eller våra krigsveteraner översatt till svenska. Även om de själva nyttjar den enligt min mening omständliga översättningen veteranerna från våra krig.

Detta då det skall finnas runt 32000 personer kvar i livet från Finlands krig. De som ingår i insamlingen är: Krigsinvalidernas brödraförbund, Finlands krigsveteranförbund, Frontveteranernas förbund samt Förbundet för de stupades anhöriga. De flesta saknar information på svenska varpå någon översättningstjänst rekommenderas om man vill läsa mer om dem.

Finland lever kvar med detta i förhållandevis närtid jämfört med Sverige. Istället är det veteraner från utlandstjänstgöring, som Cypern och Bosnien exempelvis. Vilket gjort att detta inte har fått lika stort genomslag då det inte drabbat alla på något massivt sätt. Det betyder dock inte att behovet är mindre för det. Vilket svenska Fredsbaskrarna skriver i ett pressmeddelande. Då SVT Debatt inte tog upp att det finns en möjlighet för veteraner att söka ideellt stöd. Bloggen Borneos loopar tar även upp behovet för ett svenskt veterancenter.

Grundproblematiken bottnar ändå i den så kallade folkförankringen. Folk vet inte var det finns soldater eller varför. Samt att de själva personligen är ansvariga för vilka politiker de röstat fram. Där ligger Sverige långt efter övriga Nordiska länder. Det är först för några år sedan frågan egentligen lyfts med veteranmonumentet "kotten" ute på Djurgården, vilket fick massiv kritik.


Här i Finland genomsyrar säkerhetspolitik samhället mer än i exempelvis Sverige. Försvarsmakten har en större samhållande funktion för ett totalförsvar. Som i Sverige under 90-talet när det rekryterades för Bosnien. Fortsätter det likadant i Finland fortfarande. Vilket ger en större spridning av rekrytering för bredare kompetenser, olika åldersgrupper och samhällsskikt. Vilket ger ökad kunskap och förståelse för insatser. Annars har Danmark setts som föregångsland i denna frågan, vilka många förluster haft stort stöd för internationella insatser.

Detta är således en ytterst bred fråga. Främst sociologisk om hur man statsvetenskapligt kan bygga ett system som fungerar, där enskilda individer inte hamnar i kläm. För det är det man får i ett individuellt samhälle.    

måndag 31 mars 2014

fivpl: Första permissionen

Vecka som gick var det läger, dock inte för undertecknad som var förkyld. Så veckan spenderades på kasernen så jag passade på att låta ansiktsbehåringen växa. När de andra slutligen kom från äventyren torsdag eftermiddag var det dags för mig att åka. Kan säga att det var högst efterlängtat att få åka till Sverige, bli civil ett tag och träffa vänner och bekanta.

När man mitt i natten äntligen stövlar in i sin studentkorridor i Linköping. Så har min granne, en tysk utbytesstudent förberett min ankomst med några burkar öl i kylen. Jag hade varit förutseende och köpte en flaska Finlandia på Helsingfors flygplats. Varpå vårt möte kan beskrivas så här. Nu var det dock bra Tjeckisk öl och inte Heineken.

En bild jag tog från några år sedan. Utsikt från vattentornet i Norrköping. 
Något som är givet är att åka till grannstaden Norrköping för att besöka världens bästa studentpub, Vattentornet. Samtalsämnet var givet, säkerhetspolitik. Kort och gott kan skillnaden mellan svensk och finsk försvarspolitik beskrivas som: Minns Ådalen mot Morfar dog i vinterkriget.

Ett inslag i SVT Agenda tas bland annat pengabristen i svenska försvaret upp. Samt efterföljande debatt mellan Cecilia Widegren (M) och Peter Hultqvist (S), del 1 och del 2. Det är bara smärtsamt sorgligt att se, Cecilias post kräver mer kompetens än vad hon besitter.

En kamrat som följt med till vattentornet arbetar som tidvis tjänstgörande soldat i Boden. Han kom med den goda nyheten att de äntligen skulle få börja öva med Archern eller Artillerisystem 08, som den egentligen heter. Har nu senast haft problem med krutgaser som tränger in i hytten, enligt NyTeknik. Det var ingen som trodde på detta, inte ens han själv. Antagligen kommer en gul civil dumper hyras in från ett entreprenadföretag och en telefonstolpe får agera eldrör. Där till en överentusiastisk löjtnant som springer runt vevandes med armarna och skriker pang pang. Lite som "Kajan" i humorserien HippHipp.

Kul som skämt men nu är det troligtvis inget skämt. Varpå tiden även lades på att jämra sig över att det var bättre förr. Även om det fungerar till synes bra mycket bättre i Finland. Så är det inte kul att åka tillbaka, frysa och krypa i gegga är det nog ingen normal människa som gillar. Dricka öl, spela Super Mario Bros 3 och grilla hamburgare är så mycket trevligare. Jag får istället blicka framåt mot befattningsutbildningen AUKII och mot sommaren.


söndag 23 mars 2014

fivpl: Suomen suuri kuntokoulu

De som kan finska förstår vad detta inlägg kommer att handla om. För er andra kan den översättas som Finlands stora hälsoskola eller bästa konditionsskola. För det är vad tiden sedan förra inlägget har handlat om. Även under helgen då jag inte hade tid att skriva ett inlägg här.

Det handlar om att finska försvarsmakten marknadsför sig som en konditionsskola. Förra helgen var just helgtjänsten utbildning i idrott och hälsa. Som utbildare stod ett skönt befäl som bland annat visade parkour-klipp och ryska spetsnäsor som sprutade pepparsprej på varandra. Mest för att visa att allt hänger ihop. Finska försvarsmakten har även ett klipp på ämnet med halvnakna män till tonerna av någon form av anskrämlig dubstep. Iochmed detta har morgonlöpningen blivit längre samt genomförs var morgon. Så kan förrförra veckan beskrivas ytterst kortfattat. 

När jag i Sverige mönstrade för 10 år sedan och var en av 10% av årskullen som blev utvald att göra värnplikt. Så var min spontana tanke att det måste vara en folkhälsoaspekt att välja en datornörd med fysik som en Michelingubbe. Detta verkar stämma väl in i det säkerhetspolitiska vakuum som rådde och alltjämt råder i Sverige. Att försvarsmakten sonika fått en helt annan odefinierad funktion när Sovjet kollapsat.   

Även om det inte är huvudsyftet i Finland så hymlar man inte med att det kan beskrivas med filmtiteln run, fatboy, run. I tidningen Ruotuväki tas även problemet med övervikt upp. 

Något som knyter an till hälsa är födan vi stoppar i kakhålet. Nu förra veckans övningsdygn fick jag "nöjet" att prova finsk stridsportion. De fanns i lite olika varianter med olika färgkod, gemensamt var att samtliga var laktosfria. Då laktosintolerans är vanligare i Finland än övriga Norden. De består främst av hyllvaror såsom Blå band och Knorr. Detta är inte riktigt anpassat för fält enligt min mening. Främst då finska "snuskburken" saknar brännare och vindskydd, så vi fick kvittera ut stormkök modell Trangia istället. Jag gjorde ett försök med "Knorr spaghetteria bolognese", kokade upp vatten och ska hälla i påsens innehåll. När jag i processen möts av en plötslig förskräckelse att skiten innehåller spaghetti och tänker neeeej! Nåväl spaghettin sticker halvvägs upp ur kastrullen och kryddblandningen landade lite varstans utom just där den skulle.

Det är då man vill bryta den fjärde väggen till den imaginära publiken till tonerna av fiol i d-moll. I Finland borde man skrota kärlen när världsmarknadspriset på aluminium är som högst. För att köpa in en större kåsa i plast att äta ur istället. Maten kommer oftast från kök eller kokgrupp ändå. Sedan kan man köpa in några lass frystorkade rätter från norska Drytech. Dessa kallas för "grönpåsen" i Sverige och är nog de bästa stridsportionerna jag prövat. De ersattes emellertid av "gulpåsen" som heter 24h meal från Blå Band, som jag inte är fullt lika förtjust i. Själva maten är det inget fel på, den smakar bättre och innehåller mindre fisk än norska varianten. Det är mest förpackningen och det andra i påsarna. De norska påsarna innehåller chokladdryckspulver "Regia" från Freia som är helt gudomligt god och krigschokladkaka från finska Brunberg. Finska påsen, något tyskt "Krüger" och gulpåsen klassikern Ögonblink. Vilkas smak kan beskrivas med det sistnämnda, typ eye twitch, eye twitch.
   
Innan vi for från veckans övning frågade vår löjtnant vad som varit bra och dåligt under övningen. Om hur det gått att prova stormkök för första gången för de som inte gjort det. Hela kompaniet satt där på knä, i full stridsutrustning och en löjtnant som inte släppte iväg oss förrän han fått ett tredje bra omdömen om övningen. Till slut räckte jag upp handen och löjtnanten såg att det var underofficerselev Lindberg. Varpå f.d Dragsviks löjtnanten alltid tar tillfället i akt att tala svenska. Jag svarade att det var bra att vi fick tio köttbullar till lunch första dagen. Varpå löjtnanten vänder sig till hela kompaniet och ber alla som inte förstod något räcka upp en hand. Varpå runt 70% gör det. Några undrade senare vad jag sa och andra sa att de förstod men att svensk-svenska var svårare för dem att förstå. Kan dock inflika att under min svenska värnplikt var det en Göteborgare som inte alls förstod min Stockholmska.

Löjtnanten bad även oss att lämna tillbaka det vi inte ätit av stridsportionerna. Dock så tog jag min under min under armen och likt en fnittrande treåring sprang iväg med den. Den finska snabbgröten från Elovena och Varma koppen blåbärssoppa som jag nallade med mig smakade gott till frukost idag. Men de är inget för fältet då dessa inte äts ur påsen och därmed bidrar till ohygieniskt slabbande. Påsen med beef jerky gav jag till mina hugande logementskamrater. 

Något jag ännu inte provat är den svenska klassikern "guldburk" vilka en del ska vara tillverkade i Finland. Cirkeln är sluten så här på Nordens dag. Om ni även varit kvicka ser ni att även Fazer köpt upp svenska försvarsrestauranger, kanske Leijona Catering är nästa mål? Jag vet inte hur det fungerar idag men när jag som fjunig ungdom gick i nian på högstadiet. Privatiserades skolköket, vi fick således soppa fyra gånger i veckan och man fick riktigt tråla botten för att hitta något ätbart. Jag som alltid glatt ätit min skolmat, tappade återigen hoppet om mänskligheten. Nästa liknade händelse ägde rum på F17 när jag arbetade inom NBG där matsalen togs över av Sodexo. Slutade äta där då allt blivit hälften så bra och dubbelt så dyrt.

För att knyta an till inläggets början så hade det varit komiskt. Om någon gymkedja tagit över gym och hinderbana på regementen likaså..
Nu kanske jag raljerar smått i gymfallet men det går politik i allt. De norska stridsportionerna blir antagligen för dyra för både Finland och Sverige i längden. Då EU lägger strafftullar på mat- och jordbruksvaror som inte är framställda inom unionen. Därtill ger bidrag till sina egna jordbruk för att dumpa överproduktionen i tredje världen. Vilket gör att desperata fattiga människor söker sig till ett bättre liv på andra sidan medelhavet med livet som insats. Eller ägnar sig åt sjöröveri som i Adenviken. 

Jag har försökt ligga lågt men "snacket går", många har kommit fram och frågat om det är sant att jag är sergeant i Sverige. Kan säga att folket här i Finland har minst lika svårt att förstå varför jag gör det här. Att jag tagit ett sabbatsår från universitetsstudierna för att säkerhetspolitik intresserar mig. I Sverige trillade kanske polletten ned ordentligt iochmed Ukrainakrisen. Men i Finland har försvarsdoktrinen stått stark. Vilket av storebror och Nordens Amerika, Sverige ser med viss skepcis och närmast ser Finland som något bakåtsträvande.

Faktum är att värnplikten här likt den var i Sverige är ett bra sätt att träffa nya intressanta människor och knyta kontakter. Med olika bakgrund, utbildning, intressen och livsåskådning. Även om jag är äldst är jag inte den enda 80-talisten och även om jag inte är "finsk" så är jag i gott sällskap av bl.a holländaren, fransosen och australiensaren(!). Varav den sistnämnda har druckit några Foster's med. 

Eftersom jag fått med Australien, Finland och EU i samma inlägg. Se Iron sky, om du inte gjort det!                 

        

söndag 9 mars 2014

fivpl: AUK:I

Nu har underofficersubildningens första del börjat och jag fick därmed nya logementskamrater från hela Finland. Veckan har varit lugn med utbildning på utrustning och föreläsningar av ren praktisk natur precis som när vi ryckte in. Detta pågrund av de nya från andra garnisoner samt att saker är lite mer annorlunda i denna utbildningsfas. Brandövningen var dock likadan som tidigare, halvnaken ut i kylan insvepta i våra täcken.

Vi har även fått schema över hur utbildningen ser ut framöver. Lite tråkigt var att vår tillsynes slappa teknikerutbildning innefattar minst lika mycket krypande i skogen som för de andra blivande underofficerarna. Även om vi efter utbildningen kommer ha det mer glassigt utan övningsdygn i fält. Det positiva är dock att jag kommer få åka hem till Sverige på min första riktiga permission i slutet av månaden. Jag fick även ett textmeddelande från min chef på mitt extraknäck/sommarjobb. Som undrade om jag kan arbeta i sommar. Vilket kan bli svårt då vi inte har ett fast "sommarlov" utan ledighetsdagar vi kan plocka ut vid lämpliga tillfällen eller om vår plutonchef beordrar ledighet. Vilket skiljer sig från min tidigare svenska värnpliktstjänstgöring.

Jag fick veta i sista stund att den övernattningslägenhet som står fritt för oss värnpliktiga att nyttja var upptagen. Varpå jag beslutade att åka till Tammerfors, då det säkert är minst 10 år sedan jag var här senast. Det är en vacker gammal industristad som påminner mycket om Norrköping. Tammerfors är en tämligen internationell stad med univerisitet och högteknologiska företag. Så på en bar fann jag mig av en händelse brevid en britt som arbetat i Brittiska armén i 8 år och varit stationerad på Cypern. Men som flyttat till Finland för att arbeta hos Nokia.

Som synes är detta väldigt omväxlande men ändå befriande på ett sätt att inte veta vad som kommer hända härnäst. Jag har bestämt mig för att åka till Tikkakoski utanför Jyväskylä för att kika på flygvapenmuseet. När, det får tiden utvisa. När jag en söndag spatserade runt i Helsingfors hittade jag även befolkningsskyddsmuseum vilket ska besökas när det öppnar för säsongen. På portalen museot finns en uppsjö. Är det någon som har några andra tips, dela gärna med er.

Jag har funderat på att ta över bilen till Finland vilket kommer göra mig fri som en fågel, för fler spontana helgutflykter.

söndag 2 mars 2014

fivpl: Skjutläger

It'll be fun they said. Nej.

Denna övning innefattade sprängladdningar, handgranatskastning, skarpa framryckningar. För lite mat och sömn. På fredagen flyttade vi slutligen runt i kasernen till våra nya logement. Grundutbildningen är slut och nu på måndag börjar underofficersskolan.

Skriver inte mer än så är alldeles för nyfiken på situationen i Ukraina.    

söndag 23 februari 2014

Gottlunds dag

Då tänkte jag skriva lite allmänna tankar om tiden i Finland, främst relationen Sverige-Finland och om möten. Samt att det är Gottlunds dag imorgon (den 24de februari) och vad det är för något kommer nedan.

Först som de flesta kanske redan vet är jag sverigefinsk. Jag är svensk men mitt modersmål är finska. Jag tillhör kanske en ganska osynlig minoritet, en sådan som antingen klumpas ihop med svenskar eller av svenskar ses som finsk. Här i finland fick jag frågan om hur man ser på finnar i sverige. Jag svarade knivslagsmål och alkoholism. Som Grotesco rätt träffsäkert visar i en sketch.

Faktum är dock att det bor fler finsktalande i Sverige än vad det bor svensktalande i Finland. Dock är Finland tvåspråkigt av historiska skäl, då landet tidigare varit enspråkigt svenskt. Varpå även nationalsången "vårt land" fått översättas till finska i efterhand.

Mina erfarenheter jag samlat på mig här i Finland är att begreppet sverigefinsk är nästintill okänt. När jag har pratat med folk har jag fått höra att jag talar bra finska, frågor som när och var jag lärt mig finska, om jag är finlandssvensk, var jag är ifrån. Generellt har det varit svårt för folk att greppa att det bor finskspråkiga i Sverige.

Även om jag gått på finskspråkigt daghem när jag varit liten och haft hemspråk i skolan. Torde den finska jag talar vara en salig röra av lappländsk dialekt, svensk brytning och modeord som passerat bäst före. Även om jag hör finska i sverige till och från, särskilt "hemma" i Stockholmsförorten Orminge. Men även i media t.ex SVT Uutiset så kan jag ibland rysa av den brytningen en del har. Tycker det hörs ganska tydligt även hos Markoolio (från mina hoodz, Myrsjöskolan) i den finska utgåvan av "Jag orkar inte mer".

Jag har som många andra slutat prata finska när jag blivit äldre. Så SR Sisuradio drog igång kampanjen #vågafinska på Twitter. Om att man ska våga prata finska även fast den inte är standardfinskt riktig. Finlandssvenska är inte heller rikssvenska. Detta adresseras även i den sverigefinska talkshowen Ei saa peittää, vilket kanske är den enda frasen en svensk kan på finska. En av anledningarna jag även for till Finland var att få prata finska, då den länge legat på dekis. Men som statsvetarstudent på universitet och det as jag är var jag tvungen att kolla svenskspråkigheten i Finland. När jag skickade in min värnpliktsansökan till Lapplands regionalbyrå i det enspråkigt finska Rovaniemi. De tog mitt erbjudande att svara på finska. Yle:s Finlandssvenska radio X3M har även gjort en låt om inställningen till svenskan i Finland, drottningen av Åland

Sverigefinnarnas flagga


I sverige har det dock gått framåt på minoritetsfronten de senaste åren. Med vissa kommuner inom särskilda förvalningsområden som erbjuder tjänster på finska. Förra året antog Svenska akademin "Gottlunds dag" i den svenska almanackan, detta är sverigefinnarnas "nationaldag". Vilket står att läsa på Finlands ambassads hemsida. Känns som en trevlig gest, även om jag inte firar detta på något sätt.            

Nu under Olympiska spelen fick jag även frågan på vilket lag jag höll på i ishockey. När Finland och Sverige möttes under fredagen. Jag förblev tyst och sa ingenting. Jag har aldrig brytt mig om idrott och att Sverige vann med 2-1 var ju kul. Det hade det även varit om Finland vunnit, när det är landskamp dessa emellan är jag alltid en vinnare oavsett.

Europa består av nationalstater men på grund av vår kontinents turbolenta historia har folk alltid hamnat på fel sida. Inget land har nog heller varit särskilt förtjust i dubbelt medborgarskap. Men ger ut medborgarskap genom blodets rätt för att knyta sina egna till sig. I fallet Sverige och Finland beror det delvis på historia men främst på senare tid sociologiska aspekter, främst rent ekonomiska.

Jag kan även nämna att min finska sida av släkten kom till Finland från Sverige på 1500-talet. Då jag tillhör släkten Sursill. Klurigt?

Jag får avsluta med ett gäng veckans filmtips, då det inte blivit av på länge. Först och främst en som sändes på SVT vilken jag av misstag bommade.
Ingen riktig finne - "musikalisk sverigefinsk roadmovie".
Elina Som om jag inte fanns - om att växa upp i Sverige utan att få tala sitt modersmål.
Svinalängorna - Om finsk arbetskraftsinvandring på 70-talet.
Sist men inte minst!
Populärmusik från Vittula - Klassikern om de meänkieli-talande tornedalsfinnarna.              

fivpl: TETRA-packad

Denna vecka har varit bra men kanske lite för slapp. Det fysiska har sträckt sig till skidåkning, gym och sedvanlig morgonlöpning. Det som vägde upp var fysik dvs utbildning på radioutrustning, krypto och tetra samt grundläggande telekrigföring och signalering. Så veckan har varit väldigt enkel med dödtid som följd. Denna tid kunde istället lagts på utbildning. Men nej en stor del av oss blev istället kvar på lördagen för att ta igen saker vi missat.

I mitt fall var det skjutningen som gått åt pipan. Det var under fredagen efter lägret jag låg på skjutbanan med bultande huvudvärk, som satt sina spår i resultatslistan. För andra var det saker såsom marsch eller övningar under soldatprovet. Som fick göras om alternativt göras från början pågrund av sjukmönstring.
Jag och fjorton till skulle istället vara på skjutbanan hela lördagen. Dock fick vi ingen ammunition varpå vi låg på kaserngolvet med en elektronisk Kalasjnikov i alumninium. För att skjuta ljusstrålar på en liten tavla för att se våra träffar i ett monokromt teckenfönster. Det finns ingen rekyl och smällen simuleras av ett skrapljud från en liten summer. Tankarna förs genast till något bilsspel från 80-talet i MS-DOS miljö.
Jag blev dessutom kvar på garnisonen inte bara på lördagen utan över hela helgen. Då jag återigen huserar med beredskapstroppen, som slamrar med pistoler i korridoren.  Inget kan jag skyla mig ifrån med musik. Då Sonera verkar fått för sig att underhålla närmaste mobilmast. Så jag är begränsad till GSM och utan internet. Endast garnisonsområdets förbud mot alkohol hindrar mig ifrån att blanda sprit och tabletter samt skära mig i armarna. Skämt åsido.
Positivt är dock att i torsdags dök det upp listor på anslagstavlan vilka berättar ens närmaste framtid. Jag ska till AUK, underofficersskolan i den befattning jag ville ha. Jag var ensam om att få den på regementet trots att det var fem som skrev provet för densamma. Sammanlagt tror jag vi blir runt 15-20 stycken på kursen som har särskilt riksintag och är förlagd just här i Riihimäki. Jag kommer således på fredag kommande vecka flytta från mitt logement (stuga på finlandssvenska) till ett annat. Spännande med nya främlingar att lära känna. Vad som kommer hända när den börjar och när jag för första gången får se Sverige igen vet jag inte ännu. Vad som är klart är att jag blir kvar här i Finland året ut.
Skillnaden mot Sverige är således tämligen markant. Där folk väljs ut till vad under mönstringen, även om det är lite annorlunda nu med GMU och yrkesförsvar i Sverige. Något annat som är annorlunda är att man får gå ut och öla på staden i uniform. Vilket jag passade på att göra under lördagen. Något vi fick göra för första gången i onsdags och även under torsdagen, då vi fått tillåtelse att lämna garnisonsområdet. Jag satt istället  och tog det lugnt i ett närmast tomt soldathem.
Mer om umgänge och möten som uppstår vid exempelvis dylika tillfällen kommer i nästa inlägg som kommer attt publiceras ikväll.

I Finland är det grundläggande soldatutbildningen två månader mot tre månader i Sverige. Den har även förlängts någon vecka i Sverige eftersom den ansetts för tuff med tanke på tidsramen. På min tid i Sverige räckte tre månader utmärkt och har i Finland har två månader fungerat likaså. Det man missar tar man helt enkelt igen på helgen eller på kvällstid. Någon annan mer insatt i detta nuvarande svenska GMU får gärna kommentera.

måndag 10 februari 2014

fivpl: Lägervecka, soldatprov och soldated

Det började med väckning klockan fem och efter sedvanlig morgongröt uppsittning i lastbil. En sexhjulsdriven Sisu och under kapellet gömde sig något som liknande barnstolar i större format. Där i mörkret kom snabbt tröttheten tillbaka. Så tillståndet växlade mellan dröm och snabbt tillbaka till verkligheten när hjälmen slog i något omkring en eller när kapellet snärtade till i fartvinden. En stackare blev åksjuk och sätter sig för att kräkas. Väl framme i skogen någonstans efter jag vet inte hur länge. Följer sedvanliga tältupprättande, övningar såsom eldställningar och eldöverfall med mera. Dessa dagar avslutas med skyddsmasksprov och hela kitet ska vara på under två minuter. Är det inte det får man försöka tills så blir fallet. På vägen tillbaka sitter jag klarvaken hela vägen och försöker känna av lastbilens rörelser. När jag har på känn att vi börjar närma oss kasernen, vet jag med säkerhet att vi är framme då lastbilens backvarnare ljuder.

Lyckan är förhållandevis kortvarig då vi dagen efter på fredagen ska vara ute på skjutbanan hela dagen. Detta innebar väckning vid femtiden igen för ännu en bussresa. Jag funderar allvarligt på att gå till sjukan. Men struntar i det och spenderar dagen på skjutbanan med bultande huvudvärk. Inte många skott satt där de skulle.

Det är av denna anledning jag var alldeles för trött, lat, mörbultad för att skriva något förra helgen.

Denna vecka är förhållandevis lugn i jämförelse. Måndagen börjar med löprunda innan frukost för att fortsätta med stridsövningar vilka för mig inte fortsätter dagen ut. Då jag istället sitter i ett klassrum och skriver ett extra prov för den befattning jag är intresserad av. Under veckan sker även orientering och träning inför soldateden. Vilken genomfördes under fredagen med pompa och ståt. Så jag är nu officiellt finsk soldat, ej längre rekryt och kan därmed tituleras viestimies.

Innan dess skedde den 15 till 20 km långa valamarssi med soldatsprovsövningar under dagen. På hemvägen från denna marscherade vi förbi Ekokems anläggning som ska förstöra kemvapen från Syrien enligt Yle.

Är fortfarande ganska trött dock kommer vi förhoppningsvis få reda på vilka befattningar vi får nästa vecka.