fivpl: Mellandagar

Det har hänt en hel del i veckan vilket jag tänkt skriva om. Samt för att slänga in ett citat från en kollega en gång i tiden; "Det finns mer att gör, än vad jag gör". Eftersom min kommande värnplikt i Finland drar mer intresse från er läsare än allt annat dravel jag skriver. Så kommer detta inlägg handla om just detta, notera även fivpl: i rubriken om ni inte gjort det redan. Ni har nog suttit snällt och väntat med tindrande ögon länge nog.
Nu har jag dessutom möjligheten att skriva om det då det trillade in ett A4-kuvert med en uppsjö papper från Signalregementet. Bland dessa fanns det ett formulär att fylla i utbildning, olika kunskaper, träningsvanor, önskemål om befattning. Vilket numera är ifyllt och lagt på lådan. Vidare går det att läsa i broschyren för oss som ska rycka in ungefär samma saker. Som jag fick när samma sak stod för dörren i Sverige, då i januari 2006. Bland annat att man ska ta tag i saker innan men rycker in, kyssa sitt civila liv och sina anhöriga farväl. Även fast de kommer ta väl hand om en på regementet. Staten kommer förse mig med gymnastikskor men att det i nästa mening står att jag ska ta med mig egna, då dessa är kass. Vilket även den svenska försvarsmakten var ärlig nog att skriva.

Det som skiljer sig är själva inryckningen. Då jag inte har fått någon befattning ännu. Vi kommer grovsållas till olika kaserner beroende på vilket kompani vi hamnar. Dessa är signal, sjukvård/underhåll, transport eller militärpolis. Utifrån detta kommer vi senare få våra befattningar efter grundutbildningen. Vilket är för de ungdomar som inte kan skilja en kulsprutepistol från andra automatvapen, kallar alla former eldrör för bazooka och är helt förstörda av TV. För dem är detta det så kallade "boot camp". Jag kryssade i på mitt inskickade formulär att jag helst hamnar på signalkompaniet. Både på halv- och helårs befattningar. I tredje hand valde jag transportkompaniet och där kommer jag vara i runt åtta månader oavsett grad om så blir fallet. Så nu återstår att se var jag hamnar.

Vidare står det vad man kan göra på sin fritid och vilka träningsmöjligheter det finns. Det ska dessutom finnas fritt trådlöst nätverk på soldathemmet. När det inte är fritid skiljer det en hel del från min svenska värnpliktstjänstgöring. Schema för dagen (fritt översatt och nedkortat) ser ut enligt nedan.

06:00 Väckning!
..Av världens kraftigaste väckarklocka. Inte mycket tid men räcker för tandborstning och morgongymnastik.
06:30 Frukost
 - Taktfast marsch till matsalen för att avnjuta frukost.
08:00 Förmiddagstjänst 
 - Teoretisk utbildning samt fysisk aktivitet.
11:30 Lunch
 - 
12:30 Eftermiddagstjänst
- Dagens aktiviteter fortsätter enligt schema.
16:30 Middag
 - Efter detta börja dagens städtjänst.
18:00 - 21:00 Ledig tid
 - Om inte kvällstjänst dvs. Gå till soldathemmet eller ät en kvällsmacka i matsalen.
21:15 Kvällsinräkning
 - Befäl ger direktiv om aktiviteter nästkommande dag.
22:00 Tapto
 - Absolut ljud- och ljusdisciplin! Alla lampor släckta, ingen får röra sig i kasernen.

Skillnaden är att i Sverige sker städningen på morgonen innan uppställning. Samt att tapton inte är helt absolut. Detsamma gäller även helgpermissionerna som har bestämda tider, fredag klockan 16:30 till söndag klockan 23:00. Jag som har hemvist i ett annat nordiskt land får två till fyra hemresor betalda.

Något som även följde med var en inbjudan till anhörigdag på regementet den tolfte januari. Med sedvanlig uppvisning, förevisning, tal osv. Men även något så udda med underhållning i form av trollkarlen Keke Pulliainen.

Jag har även blivit ombedd att inte vara rädd för att fråga om, komma dit med glimten i ögat och träna. Saker som dessa brukar göra så att detta med militärtjänstgöring går avsevärt mycket lättare.
Så jag skickar vidare frågan, var inte rädd att fråga. Jag gör detta delvis i ett statsvetenskapligt syfte och världen blir inte bättre av att jag skriver saker du som läsare inte förstår.

Värt att nämna är finska initiativet "Ohi on" som vill förpassa den finska värnplikten till historien. Som kämpar i motvind med tanke på inställningen i Finland i övrigt "Niinistö tuff mot vapenvägrare" mer i Hufvudstadsbladet. Läs gärna SvD-intervjun med Finlands president Sauli Niinistö. Där presidenten likt andra från Finland uttrycker en stor oro för svenskt försvar. Det verkar utvecklas i en artikelserie med bland annat "Tar Sverige Niinistös ord på allvar?". I DN står bland annat "Rysslands militära förmåga har stärkts" med hänvisning till ovanstående artiklar.

F.d Pliktverket i Näsbypark

Eftersom jag nu i dagarna befinner mig i Stockholmsområdet hos föräldrarna. Passade jag även på att ta en sväng runt i staden med en vän. Mest på grund av att Stockholm är en föränderlig stad där hus ploppar upp som svampar ur jorden när man varit borta någon månad. Vi styrde norr ut mot de delar jag sällan besöker, Djursholm hamnade vi i.

Eftersom vi var jakt på någonstans att äta kläckte jag idén om den pizzeria i Näsbypark vi åt på när vi mönstrade. Vi passade på att åka in till Näsby slott där Pliktverket huserade på vår tid. Även fast det var nästan var 10 år sedan jag var där sist kände jag igen mig. Så även min vän som var där något år tidigare. Vi var eniga om att vi gick in på kortsidan till höger på något av husen avbildade till vänster. Så att huvudingången flyttat måste skett efter hösten 2004. Någon annan som har minnen därifrån?

När jag tankade över bilden hittade jag även en bild på nuvarande Rekryteringsmyndighetens tillhåll i Värtahamnen. Vilken jag tog från mitt hyttfönster på M/S Silja Symphony när jag var på väg till mitt "uppbåd" i Rovaniemi. Mest för att testa mörkerfotografering på min nya lur.

Rektryteringsmyndigheten i Värtahamnen

Har alltid tyckt placeringen av dessa varit tämligen ocentral. De verkar flytta närmare och närmare Finland. Kanske ett nymoderat försök att lägga hela försvarsmakten på entreprenad till Finland? Det är trendigt med outsourcing i det partiet gällande allt annat. När dessutom försvar är en stats bisyssla enligt Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt. Så det borde vara win-win och alla bitarna faller på plats. Nu behöver folk inte oroa sig över att jag även ska svära soldateden i Finland. Finlands sak är vår, särskilt deras försvars. Jag kan förstå att Niinistö är orolig.

God Jul och happy festivus!

 

       

Leka affär i en planekonomi

Det händer då och då att jag skummar genom våra nordiska grannars nyhetsportaler. På norska Aftenposten fann jag en spännande artikelserie forsvarskuppene som avhandlar Forsvarsbygg. Vilket är norska motsvarigheten till svenska Fortifikationsverket. Denna artikelserie pekar slöseriet och de brister som finns när statens/försvarets fastigheter sålts. Det är dessa som är statens fastighetsbolag gällande försvarsbyggnader.
Andra motsvarande statliga aktörer på denna marknad är bland annat: Akademiska hus som äger och förvaltar universitets- och högskolebyggnader. Jernhusen, stationshus längs järnvägen. Jag noterade även Specialfastigheter, de har tydligen huvudkontor här i Linköping och jag var helt ovetande om deras existens. I deras fastighetsbestånd ingår bland annat kriminalvårdens anstalter och Flygvapenmuseum(!) Min första tanke är att varför kan inte resten av försvarsfastigheterna ingå i detta företag. Tillsammans med exempelvis Vasallen, vars uppgift är att avyttra gamla garnisoner.

Att Akademiska hus finns är säkert jättebra men just FortV brukar få mycket kritik. Då det sistnämnda faktiskt är en myndighet men som tar ut marknadsmässiga hyror för byggnader som varit avskrivna sedan länge. Största problemet med detta är att Försvarsmakten oftast är den enda hyresgästen. Det går inte hyra ut ett hus inne på inhägnat militärt område hursomhelst. Så om fastigheter inte behövs längre måste förlorade hyresintäkter tas av kvarvarande fastigheter.

I utredningen "Försvarsfastigheter i framtiden" (SOU 2013:61) är dock förslaget just att Specialfastigheter och FortV ska avvecklas, därmed läggas i ett nytt bolag. Dock ska bland annat fastigheter "av särskilt statligt kulturhistoriskt intresse" fortsatt ägas av myndighet. Förhoppningsvis Statens Fastighetsverk och helst ska dessa betalas med kulturpengar och inte belastas försvarbudgeten. SFV äger även Sveriges ambassader runt om i världen. Behöver nog knappast poängtera att statens fastighetsbestånd är en stor byråkratisk röra.   

Åter till länkarna ovan och fallet Norge. Anledningen att de finns är att sålts av många fastigheter under kort tid samt till underpris, ibland helt utan anbudsförfarande. De fastigheter som sålts av norska forsvarsbygg finns listade i en databas. Det ses tydligt på de "vanliga" bostäder eller lokaler som enkelt kan nyttjas till civil verksamhet. Bergrum är naturligtvis svårare att sätta ett marknadspris närmast på grund avsaknad av en marknad. Därav töms de oftast på innehåll, miljösäkras och plomberas, dock har en del bergrum blivit datahallar. Det kan dock ses som en vinst att bara bli av med ett bergrum då för att slippa underhållskostnaderna i form av avfuktning och uppvärmning.

Ett sådant bergrum är gamla RRGC Rockan i Hannäs utanför Åtvidaberg. Problemet var först att det uppdagades att det var på väg att säljas till ett motorcyklistgäng vilket SÄPO hade invändningar mot. Annat fall är att det köps upp av lystna entreprenörer som vill mer än vad plånboken medger med konkurs som följd. Vilket Wiseman tar upp om SVT:s krigssändningplats i de mörka Bergslagsskogarna.

Nu är jag barnsligt förtjust i bergrum inte bara för att de är hemlighetsfulla omgärdade med mystik. Det kan finnas en helt enorm främmande värld bakom en simpel dörr i skogen. Utan även detta stora komplexa system att flytta ner hela samhället under jord i händelse av ofred. Planerat och klart, in i minsta detalj.  

Försvarsministern på besök

Som nämnt i tidigare inlägg kom försvarsminister Karin Enström på besök till Linköpings universitet, i torsdags förra veckan. Oturligt nog hade mitt extraknäckshelgarbete planerat in den första vardagen sedan jag arbetade under industrisemestern. Det var nära att jag missade hela denna tillställning. Jag hade en kvart på mig från arbetet till föreläsningen. För de som inte vet är allting i minst en halvmil från allting annat i Linköping. Trots att cykellederna går i cirklar och är så brokiga som möjligt mellan A och B, så är det alltid motvind. Jag kom inflämtande med tre minuters marginal och kunde med min svultna darrande utarbetade lekamen föra en varm kopp kaffe till munnen.

Om det var på grund av detta jag höll på somna under försvarsministerns inledning om bland annat svenskt bistånd i Mali vet jag inte. Överlag var det ganska väntat vad som skulle komma, lite som schlagermusik, tre minuter konfetti med en refräng som sätter sig. Man vet vad man får. Denna refräng var som tidigare sagt modernare, insatsberett, ödmjukhet osv. Vi har hört det förr. Men jag tänker inte gå lika långt i min bedömning av Enström som Sjätte mannen. Det fanns möjlighet till en vissa dialog genom frågestund.

När försvarsministern fick frågan om det fanns någon plan B om inte personalförsörjningen fungerar och IO18 inte kan antas. Poängterade hon att värnplikten endast är vilande. Huruvida försvarsministern tycker detta är en lösning att återgå till värnplikten eller ett sätt att blidka frågeställaren är oklart. Folkpartisten Allan Widman har tidigare varit väldigt tydlig om just detta.

Omställningen har varit tämligen binär från 1 till 0 i detta avseende. På min fråga angående detta om ett terminssystem som fanns innan omställningen kunde vara bättre. Detta då det möjliggjorde kostnadseffektiv utbildning av värnpliktiga som senare frivilligt kunde välja att bli yrkessoldater, som Nordic Battle group i mitt fall.
På detta var svaret att kompetens skulle man få betalt för och att man hade pengar för övningar.
Ett rejält ickesvar men om det är på grund av att Enström missförstod frågan eller om det var ett sätt att se omvärlden med rosa glasögon vet jag inte. Vad som skiljer är bedömning av EU som militärmakt. Enström sa att samarbete var mycket viktigt inom EU etc. Men Finland har en mer nyanserad inställning till detta, vilket vi kan läsa på finska utrikesministeriets hemsida.

Lite så där allmänt happy go lucky har Enström ett Instagram-konto som "forsvarsministern" eller dylikt om man vill följa detta. Inget jag kan bekräfta då jag jag inte har instagram, då jag är gammal och bitter. Detta var inget som hjälpte hos Systembolaget där jag blev ombedd att visa legitimation. Nu återstår att se om starkölen får upp mig på ett lika glatt humör, så jag kan ta detta med säkerhetspolitik med en klackspark. Såsom herr Forssell i Expressen.