0% Air Force, 100% There for taking

Jag fick ett tips från en utbytesstudent från Australien som knyter an till förra inlägget. Om ett program som heter the Gruen transfer. Som tar upp marknadsföring i dessa olika former. En del som ingår i programmet är att en reklambyrå får i uppgift att sälja det osäljbara. Denna gång att Australien ska invadera Nya Zeeland. Se resultatet nedan, gillar det skarpt.

 

Som sagt har det bäring mot det som hänt de senaste dagarna. Utrikespolitik är som ishockey, materialsport. Något annat på ämnet är Australiensiska filmen Imorgon, när kriget kom. Vilket suger hårt, riktig chickflick men det får vara veckans filmtips.

Back to the 80's?

Jag hade tänkt skriva om gamla radarsystem som en historisk tillbakablick, nu kom det annat ivägen. Uppenbarligen. Jag syftar givetvis på ståhejet kring Ladoga-13. Som jag har skrivit tidigare i inläggen försvarsnordism och obemannad. I det förstnämnda bevakas svenskt luftrum av radar och det andra att det det saknas folk. Skipper har gjort en bra uppföljning.

Detta kan summera det som kommit upp till ytan gällande incidentberedskap. Det finns inte resurser att hålla ständig beredskap. Vårt nya insatsförsvar är inte lika insatta som vårt gamla dåliga "oinsatta försvar". Vad som är märkligt är att man beslutat att inte ha någon rote i beredskap trots denna övning. Kanske var det en konsekvens av att man helt enkelt inte hade resurser? Locket på, alltid.

Oavsett vad som sagts in tidningar är detta en sak man vanligtvis skickar upp en jaktrote på. Likaså som NATO gjorde som har ansvar för incidentberedskap eller air policing över Baltstaterna. Nu skickar man inte upp plan endast på grund av kränkningar i luftrummet. Utan oftast när flygplan inte svarar på radio, av olika anledningar. Samtliga civila flygplan har transponder som sänder ut vilka de är. Som gör det möjligt att följa dem på radar. Dessa flyg ska innan de flyger in över annats lands luftrum meddela detta till flygtrafikledningen. Annars går larmet. Detta inte alltid hot mot rikets säkerhet utan att säkerställa att inte flygplanet är nödställt.

Bara för någon veckan sedan var det ett SAS-plan i Storbritannien som tappade radiokontakt med marken. Varpå Royal Air Force skickade upp två jaktplan att agera ögon och öron åt planet så det kunde landa säkert. Ett annat liknade fall som slutade mycket tragiskt är Helios Airways Flight 522. På grund av tryckfall i kabinen svimmade personalen av. De grekiska jaktplanen som skickats upp för att att kolla läget, kunde blott följa planets autopilot tills bränslet tog slut och det slog i bergväggen.

I detta fall var det ryska plan som övade skenanfall mot svenska mål. Troligtvis stridsledningscentralerna, StriC i Bålsta och Hästveda. Det är i dessa man sitter nedsprängda långt ner i berget och kikar på radarskärmar samt stridsleder stridsflygplanen. Hade de velat illa den gången hade det varit öppet mål, även om själva StriC är svårt att slå ut. Bättre är att slå ut kringliggande knutpunkter till FTN, försvarets telenät. Således lämna dem helt utan samband med omvärlden.

Som vanligt ska politiker oja sig över det inträffade, utkräva ansvar och frånsäga sitt egna. Hävda att de inte visst hur det stod still med mera. Sitter man i försvarsberedningen så är det högst rimligt att man har koll på vad man sysslar med. Vilket även påpekas i en replik.

Hade man istället skickat upp två JAS hade det givetvis gnällts angående det också. Det bullrar nämligen, en mysig egenskap enligt mig som framkallar barndomsminnen hos undertecknad när det händer i Linköping. Under Almedalsveckan för något år sedan gnälldes det från politiskt håll när flygvapnet var ute på skarp incident. De kan öva någon annan gång och inte störa eller showa mitt under Almedalsveckan, tycktes det. Men även inom Försvarsmakten är det sisådär med kunskapen. Som en gång när jag var ute på Vaddö skjutfält hade de ringt från StriC Grizzly (eller Björnen som det hette på min tid) i Bålsta och sagt att incidentroten var uppe i luften. Vi åkte ut mot vattnet och väntade någon minut innan två JAS dök upp. Strax efter kom skjutfältschefen farandes i ilfart i en bil och var förbannad varför han inte fått reda på något. Detta för att han ska kunna informera den gnälliga lokalbefolkningen. Men nu var det ingen övning utan de var ute på ett oväntat uppdrag.

Expressen skriver tämligen raljant om det hela. Men de som har ansvarat är de folkvalda som sitter och styr över detta. Peter Neppelberg skrev ett gästinlägg hos Wiseman bara dagarna innan detta uppdagades. Efterföljande inlägg är läsvärda likaså, ett, två. Det som verkar troligt är att politikerna är oskyldiga lamm inte har något som helst med detta att göra och att Peter Neppelberg är i maskopi med ryssarna, han har trotsallt en motorcykel med registreringsnummer KGB. Vilket scoop..

Tyvärr är det så här det ser ut idag. Därför efterlyser jag större öppenhet i verksamheten. Så folk får reda på hur och varför något händer. Därmed får ökad förståelse och vördnad för verksamheten. Detta är absolut ingenting hemligt och det finns ingen anledning att i en modern demokrati mörklägga fullständigt självklara saker. Detta händer lite då och då av olika anledningar. Även Sverige har retats med grannländerna, främst förr då detta även var mer öppet i Sverige. Iochmed den stora upprustning Ryssland bedriver kanske det är lite av en tillbaka till 80-talet. Vad härnäst, Ryska östersjöflottan kanske gör en oldschool skenmanöver? Har vi då några resurser och en statsminister som skrålar "håll gränsen"?

Ryssland gör om Aquas försök till comeback för några år sedan.

"Back when the coolest thing in store
Was a Commodore 64
Back to the 80's"

Sveriges kontring får beskrivas så här.    

Boktips: Midvintermörker

Naninanannana... Ja det ska föreställa någon form av ledmotivstrallande till ett boktips. Det ska sägas att jag inte är någon bokslukare i sedvanlig ordning. Jag tycker skönlitteratur närmast är tidsslösande dynga. Samtidigt som jag autistiskt kan fastna ofta och med kraft i facklitteratur eller uppslagsverk.

Så slutligen för några veckor sedan såg jag Cornus Midvintermörker i fyndhörnan på ICAMaxi i Tornby, Linköping. Dekadent inbunden ingen paperback pocket för endast 49kr. Skyfflade omgående ner ett ex i korgen. Hade länge funderat på att skaffa den men inte gjort det av tidigare nämnda anledningar. När jag väl höll den i handen fanns det inget som hindrade mig längre.

Vid läggdags gosade jag ner mig med boken, varpå jag fastnade i den omgående. Plöjde genom ett par kapitel tills klockan plötsligt slagit 04:00 om morgonen. Då kände jag att det kunde vara dags att lägga ifrån sig den.

Midvintermörker är flera berättelser i en, som man ständigt hoppar emellan. Vilket gör att man inte tröttnar förrän man når väldigt utförligt beskrivna stridsfordonsstrider på Gotland. Vilket enligt mig blir väldigt tjatigt i längden. Är man pansarslusk kanske man tycker detta är spännande.
Boken bra skildrar hur Sveriges försvar ser ut i dag (eller då 2012) och hur en rysk invasion av Gotland skulle kunna se ut. Detta med de medel som finns. Den är dock inte helt realistiskt i maktbalansen mellan dessa båda parter. Men som det även står i slutordet så hade detta inte lett till någon särskilt spännande eller intressant läsning.

Oavsett om man gillar att läsa eller som jag inte gör det kommer man fastna så; Läs den!

Nu har även efterföljaren Midsommargryning precis släppts. Kommer jag att springa att köpa den? Nej. Dock om jag hittar den för 49kr och håller den i min hand. Så lär jag inte kunna somna förrän efter fyra på morgonen den gången heller.