Trådar

Då var folk och försvars rikskonferens över utan några egentliga nyheter. Jag hade tänkte spy galla i en newsmill-artikel men jag bara ids inte. Ibland är det bara bäst att ta någon eller något och sätta i en eka. För att ge den en spark ut på öppet hav och glömma alltihop. Dock rekommenderar jag denna.

Som en analogi över försvarsläget i hushållet Sverige hade blivit en alldeles för lång utläggning. Från det gamla folkhemmet till dagens avskalat minimalistiska ägarlägenhet. Tyvärr är det så illa att bataljoner hit och dit inte säger gemene man någonting. Dock verkar det ha kommit som en överraskning att försvaret endast är uthålligt i en vecka.

Idag har vi inte längre något potatisland, lägger in gurkor i ättika eller har något märkvärdigt skafferi. Vi har inte gömt undan bryggkaffe lite varstans vi omsorgsfyllt brygger i vår perkolator längre. Idag är det blott toppmodernt, högteknologiskt och snabbt gripbart frystorkat snabbkaffe som gäller. Tillsammans med runt fem stycken insatsberedda färdigrätter i frysen. Behövs mer finns det som hyllvara ner på kvartersbutiken. Återtagning, får gäster som plötsligt ringer på dörren tar man bilen till IKEA och köper ett bord och skruvar ihop. Eller hur?

Istället för att ha hela familjen som delaktiga i det, betalar vi korvöre till den yngste sonen som ”husvakt”. Så kanske han vattnar blommorna i bland och ser till att ingen gör inbrott, i det annars så nonchalanta 18 timmars world of warcraft-spelande.

Som sagt det går och dra alldagliga paralleller till vardagslivet även från en sådan stor nivå som den säkerhetspolitiska.

Nu i helgen, 20:de januari närmare bestämt skall Österrike hålla folkomröstning om slopad värnplikt. Där som här i Sverige vill man inte gå med i NATO. De vet redan på förhand att det kommer bli så. Lyfter man tallriken i ena änden rinner soppan åt det andra. De nyttiga idioterna hoppar på bandvagnen och så hamnade vi även i EU. Aldrig har det svenska folket tillfrågats vad de vill och hur de vill ha det. Utan får nöja sig att lägga sin röst på endera pest eller kolera. Men vår bananmonarki kallas demokrati endå. Nåväl.

Som veckans filmtips rekommenderas ett Brittiskt BBC-drama vid namn Threads, som avhandlar tänkbart kärnvapenkrig under 80-talet. Hur det känsliga samhället drabbas, hur det hanteras samt vilka följder detta får. Börjar som vilken vanlig film som helst, man kanske rentutav kan fnissa lite åt deras frisyrer. Men det ligger en bra mycket djupare eftertanke bakom, helt klart sevärd!  

Så sätt sprätt på lite majs och gosa ner er till denna i vintermörkret.

Finns även att se i sin helhet på youtube, nedan.

Älskad och hatad, från öst till väst

Mycket jämmer och elände om politik i bloggen.

Så detta inlägg ska handla om bilar!

Och det var bättre förr, jämmer och elände.

Jag har haft en rad idéer på inlägg dock fastnade jag på ett inlägg av Lae. Själva klippet från Trafikmagasinet är gammalt och har legat ute på SVT:s hemsida sedan några år. Sevärt om man inte sett det redan. Men det jag fastnade för var en länk vidare till Volvo 264 TE. Det slog mig dessutom att det är 2013 nu. Det är således 20 år sedan Volvos 200-serie slutade tillverkas. Ett annat klipp från Trafikmagasinet testas sista årsmodellen av bilen.   

Det var ju synd att Volvo 850 skulle komma till världen. Nyskapande måhända men ful formgivning, tvärställd motor, framhjulsdrift och dylika buzzwords som premium.
Det var där förfallet började om än säkerligen nödvändigt för Volvos överlevnad. Visserligen är 240 baserad på 140 som såg dagens ljus redan 1966. Den var gammalmodig redan då, det enda som bilen hade att komma med var att den hade skivbromsar runt om. 1993 hade den fått krockkudde och låsningsfria bromsar som säkerhetsutrustning. I USA var den normen i krockprov långt in på 90-talet efter det har det dock gått i rasande fart.

Efterträdaren kom redan på 80-talet, 700-serien. Brottas inte Saab- och Volvoanhängare med varandra är det batalj mellan de som gillar 240 och de som föredrar 740. Kan säga det att 240 överlevde sin efterträdare med ett år, så var den saken ur världen. På något konstigt sätt har denna bil som egentligen bara är så fel blivit så rätt. Rak fyrcylindrig motor, bakhjulsdrift och stel bakaxel allt från Hedenhös tid. Men det bara fungerar trots att den är trött, burdus och ofin. Den spinner inte som en katt utan ylar som en varg. Det är som om den vet att DU kommer komma tillbaka, den säger inte ”vad var det jag sa” utan står där avslappnad, lutad mot ett staket och röker, som Clint Eastwood. Den är hård men rättvis, rak, ärlig och trygg i sig själv. Kör du som ett as, beter den sig som ett as. Men ger alltid möjligheten att hämta hem det igen. Kör du fort över gropar får du ta konsekvenserna av ditt handlande.

Det är kanske därför den är så hatad lika mycket som den är älskad. Den har ingenting att bevisa för någon. Den vill inte passa in någonstans, har inget behov att bekräfta sig eller vara till lags. Men alla har något i den som passar dem. Den lastar mycket, har hög markfrigång, den är simpel. Den utstrålar ståt, styrka och mod. Med dess tidlösa formspråk, breda skuldror och V i huven som en panna som målmedvetet spänner sig för nästa uppgift. Det var den enda ”Västbilen” som såldes i Östtyskland tillika är den älskad på andra sidan järnridån. Där ”soccermoms” i kapitalismens hemland USA, körde sina barn till skolan. Kanske är detta bara en konsekvens av Sveriges så kallade neutralitetspolitik som fördes under denna era?

Hursomhelst ville Ryssarna köpa hela rasket och fortsätta tillverka den till jordens undergång. Kanske är det den enda bilen som klarar av Sibirien, om inte lagas det spett och slägga? Är det för att det går att åka bekvämt i den utan björnfittan på huvudet utan att slå i taket? Eller för att ryska nyhetsbyrån Itar-Tass utsett den till bästa bilen att korpulera i?

Oavsett vad så finns den överallt i världen, blivit en ikon och symbol för hela märket Volvo. Fortfarande oavsett efterträdarna. Som under Henrik Schyfferts försvarstal ”the 90's” om hur 90-talet bara en stor ironi att man inte vet som är upp eller ner. Bilarna från detta förlorade årtionde är som en avbild av tiden. Bara vrida om nyckeln och bilen startar.. kaaanske. Så lite lackad plast och elhissar för att kompensera. Det var även under denna tid man började bygga bilar som inte kan uppföra sig normalt utan elektronik. Som Mercedes-Benz A-klasse som slog runt i undanmanöverprov. Efter det blev antisladdsystem standard i bilen. På gott och ont.

Dagens Volvobilar är produkter som ska tilltala en korkad och ytlig kund precis som alla andra bilar. Det är en accessoar, ett ”statement”, en livsstil. Kanske speglar våra bilar rent generellt den eran vi lever i. Idag är det ingen som orkar veva ned en ruta, så vi har elhissar. Det är så tråkigt att kika ut genom fönstret så det finns teve i baksätet. Inte konstigt att dagens V70 väger ett halvt ton mer än gamla 240. En konsumentprodukt för 7,5 basbelopp hopplockad av delar av underleverantörer som levererar till alla tillverkare.

Vilket även syns i dagens marknadsföring av V70 och XC70, närmast lakoniska mått. En baklucka som öppnas och stängs på elektrisk väg, herrejösses bästa som hänt sedan färdigskivad ost!

Dessutom denna flytande mittkonsoll som ska vara så hipp. Det går inte förvara något där ej heller går det installera egen stereo på grund av detta. När jag vara och provkörde var jag tvungen att köra handen genom det hålet varpå jag skar mig själv på en vass plastkant... Annat var det förr minsann.  

En 240 behöver ingen lackad plast som ser ut som underredsskydd, det går att trycka upp den på en stor sten utan att oljetråget spricker. Sådant och andra erfarenheter var vardagsmat som tidningsbud mer om det en annan gång. Kanske därför den var så otroligt vanlig som polisbil, inte bara i Sverige utan samtliga nordiska länder. Svenska klassiker som samtliga Jönssonliganfilmerna. Särskilt slutet av Svarta diamanten är helt klart minnesvärd där en polisbil med hockeyklubbsstripning tappar taket. Barndomsminnen, de som är lite äldre än mig minns nog fjällkorna. Elva minuter in i Nionde kompaniet, odödligt.  

IRL aktionspäckat från Danmark  och kanske inte fullt lika spännande på Island.   

En riktigt favoritbil hos länsman må jag säga, jag blev stoppad hela tiden när jag jobbade natt. Mitsubishi och Mazda var de inte alls intresserade av. Likaså när jag körde ner i mitt nyförvärv nu innan nyår. Visst blinkade det blått i backspegeln..

Ej att förglömma som ambulans vilken byggdes på en förlängd bottenplatta precis som 264 TE och även 245 T transfer. Som spjuvrarna Anders & Måns färdas i. Särskilt i det avsnittet där de om man får nyttja oanständig svengelska, pullar traktorer.
Å de, de é najs!

Idag är det Nilsson som gör riktiga bilar av Volvo. Så ett hett tips till dem kasta ut baksätet och gör en skåpbil av dem. Det går inte att lägga alla ägg i samma korg som alla andra ”premiummärken”. Gör lite bilar åt vanligt folk också. Detta verkar dock utvecklingen gå mot. I framtiden ska samtliga Volvomotorer ha maximalt 4 cylindrar. Med Volvos nya VEA-motorer som lanseras i år. Första nya bilen på den skalbara plattformen lär bli XC90 som kommer 2014. Allt går i cykler så jag får hålla tummarna att det blir en reinkarnation av 240, om inte får jag köpa mig en begagnad Saab 9-3X i framtiden.  

Bara att blicka framåt men som i körskolan glöm inte backspegeln.