fivpl: Mellandagar

Det har hänt en hel del i veckan vilket jag tänkt skriva om. Samt för att slänga in ett citat från en kollega en gång i tiden; "Det finns mer att gör, än vad jag gör". Eftersom min kommande värnplikt i Finland drar mer intresse från er läsare än allt annat dravel jag skriver. Så kommer detta inlägg handla om just detta, notera även fivpl: i rubriken om ni inte gjort det redan. Ni har nog suttit snällt och väntat med tindrande ögon länge nog.
Nu har jag dessutom möjligheten att skriva om det då det trillade in ett A4-kuvert med en uppsjö papper från Signalregementet. Bland dessa fanns det ett formulär att fylla i utbildning, olika kunskaper, träningsvanor, önskemål om befattning. Vilket numera är ifyllt och lagt på lådan. Vidare går det att läsa i broschyren för oss som ska rycka in ungefär samma saker. Som jag fick när samma sak stod för dörren i Sverige, då i januari 2006. Bland annat att man ska ta tag i saker innan men rycker in, kyssa sitt civila liv och sina anhöriga farväl. Även fast de kommer ta väl hand om en på regementet. Staten kommer förse mig med gymnastikskor men att det i nästa mening står att jag ska ta med mig egna, då dessa är kass. Vilket även den svenska försvarsmakten var ärlig nog att skriva.

Det som skiljer sig är själva inryckningen. Då jag inte har fått någon befattning ännu. Vi kommer grovsållas till olika kaserner beroende på vilket kompani vi hamnar. Dessa är signal, sjukvård/underhåll, transport eller militärpolis. Utifrån detta kommer vi senare få våra befattningar efter grundutbildningen. Vilket är för de ungdomar som inte kan skilja en kulsprutepistol från andra automatvapen, kallar alla former eldrör för bazooka och är helt förstörda av TV. För dem är detta det så kallade "boot camp". Jag kryssade i på mitt inskickade formulär att jag helst hamnar på signalkompaniet. Både på halv- och helårs befattningar. I tredje hand valde jag transportkompaniet och där kommer jag vara i runt åtta månader oavsett grad om så blir fallet. Så nu återstår att se var jag hamnar.

Vidare står det vad man kan göra på sin fritid och vilka träningsmöjligheter det finns. Det ska dessutom finnas fritt trådlöst nätverk på soldathemmet. När det inte är fritid skiljer det en hel del från min svenska värnpliktstjänstgöring. Schema för dagen (fritt översatt och nedkortat) ser ut enligt nedan.

06:00 Väckning!
..Av världens kraftigaste väckarklocka. Inte mycket tid men räcker för tandborstning och morgongymnastik.
06:30 Frukost
 - Taktfast marsch till matsalen för att avnjuta frukost.
08:00 Förmiddagstjänst 
 - Teoretisk utbildning samt fysisk aktivitet.
11:30 Lunch
 - 
12:30 Eftermiddagstjänst
- Dagens aktiviteter fortsätter enligt schema.
16:30 Middag
 - Efter detta börja dagens städtjänst.
18:00 - 21:00 Ledig tid
 - Om inte kvällstjänst dvs. Gå till soldathemmet eller ät en kvällsmacka i matsalen.
21:15 Kvällsinräkning
 - Befäl ger direktiv om aktiviteter nästkommande dag.
22:00 Tapto
 - Absolut ljud- och ljusdisciplin! Alla lampor släckta, ingen får röra sig i kasernen.

Skillnaden är att i Sverige sker städningen på morgonen innan uppställning. Samt att tapton inte är helt absolut. Detsamma gäller även helgpermissionerna som har bestämda tider, fredag klockan 16:30 till söndag klockan 23:00. Jag som har hemvist i ett annat nordiskt land får två till fyra hemresor betalda.

Något som även följde med var en inbjudan till anhörigdag på regementet den tolfte januari. Med sedvanlig uppvisning, förevisning, tal osv. Men även något så udda med underhållning i form av trollkarlen Keke Pulliainen.

Jag har även blivit ombedd att inte vara rädd för att fråga om, komma dit med glimten i ögat och träna. Saker som dessa brukar göra så att detta med militärtjänstgöring går avsevärt mycket lättare.
Så jag skickar vidare frågan, var inte rädd att fråga. Jag gör detta delvis i ett statsvetenskapligt syfte och världen blir inte bättre av att jag skriver saker du som läsare inte förstår.

Värt att nämna är finska initiativet "Ohi on" som vill förpassa den finska värnplikten till historien. Som kämpar i motvind med tanke på inställningen i Finland i övrigt "Niinistö tuff mot vapenvägrare" mer i Hufvudstadsbladet. Läs gärna SvD-intervjun med Finlands president Sauli Niinistö. Där presidenten likt andra från Finland uttrycker en stor oro för svenskt försvar. Det verkar utvecklas i en artikelserie med bland annat "Tar Sverige Niinistös ord på allvar?". I DN står bland annat "Rysslands militära förmåga har stärkts" med hänvisning till ovanstående artiklar.

F.d Pliktverket i Näsbypark

Eftersom jag nu i dagarna befinner mig i Stockholmsområdet hos föräldrarna. Passade jag även på att ta en sväng runt i staden med en vän. Mest på grund av att Stockholm är en föränderlig stad där hus ploppar upp som svampar ur jorden när man varit borta någon månad. Vi styrde norr ut mot de delar jag sällan besöker, Djursholm hamnade vi i.

Eftersom vi var jakt på någonstans att äta kläckte jag idén om den pizzeria i Näsbypark vi åt på när vi mönstrade. Vi passade på att åka in till Näsby slott där Pliktverket huserade på vår tid. Även fast det var nästan var 10 år sedan jag var där sist kände jag igen mig. Så även min vän som var där något år tidigare. Vi var eniga om att vi gick in på kortsidan till höger på något av husen avbildade till vänster. Så att huvudingången flyttat måste skett efter hösten 2004. Någon annan som har minnen därifrån?

När jag tankade över bilden hittade jag även en bild på nuvarande Rekryteringsmyndighetens tillhåll i Värtahamnen. Vilken jag tog från mitt hyttfönster på M/S Silja Symphony när jag var på väg till mitt "uppbåd" i Rovaniemi. Mest för att testa mörkerfotografering på min nya lur.

Rektryteringsmyndigheten i Värtahamnen

Har alltid tyckt placeringen av dessa varit tämligen ocentral. De verkar flytta närmare och närmare Finland. Kanske ett nymoderat försök att lägga hela försvarsmakten på entreprenad till Finland? Det är trendigt med outsourcing i det partiet gällande allt annat. När dessutom försvar är en stats bisyssla enligt Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt. Så det borde vara win-win och alla bitarna faller på plats. Nu behöver folk inte oroa sig över att jag även ska svära soldateden i Finland. Finlands sak är vår, särskilt deras försvars. Jag kan förstå att Niinistö är orolig.

God Jul och happy festivus!

 

       

Leka affär i en planekonomi

Det händer då och då att jag skummar genom våra nordiska grannars nyhetsportaler. På norska Aftenposten fann jag en spännande artikelserie forsvarskuppene som avhandlar Forsvarsbygg. Vilket är norska motsvarigheten till svenska Fortifikationsverket. Denna artikelserie pekar slöseriet och de brister som finns när statens/försvarets fastigheter sålts. Det är dessa som är statens fastighetsbolag gällande försvarsbyggnader.
Andra motsvarande statliga aktörer på denna marknad är bland annat: Akademiska hus som äger och förvaltar universitets- och högskolebyggnader. Jernhusen, stationshus längs järnvägen. Jag noterade även Specialfastigheter, de har tydligen huvudkontor här i Linköping och jag var helt ovetande om deras existens. I deras fastighetsbestånd ingår bland annat kriminalvårdens anstalter och Flygvapenmuseum(!) Min första tanke är att varför kan inte resten av försvarsfastigheterna ingå i detta företag. Tillsammans med exempelvis Vasallen, vars uppgift är att avyttra gamla garnisoner.

Att Akademiska hus finns är säkert jättebra men just FortV brukar få mycket kritik. Då det sistnämnda faktiskt är en myndighet men som tar ut marknadsmässiga hyror för byggnader som varit avskrivna sedan länge. Största problemet med detta är att Försvarsmakten oftast är den enda hyresgästen. Det går inte hyra ut ett hus inne på inhägnat militärt område hursomhelst. Så om fastigheter inte behövs längre måste förlorade hyresintäkter tas av kvarvarande fastigheter.

I utredningen "Försvarsfastigheter i framtiden" (SOU 2013:61) är dock förslaget just att Specialfastigheter och FortV ska avvecklas, därmed läggas i ett nytt bolag. Dock ska bland annat fastigheter "av särskilt statligt kulturhistoriskt intresse" fortsatt ägas av myndighet. Förhoppningsvis Statens Fastighetsverk och helst ska dessa betalas med kulturpengar och inte belastas försvarbudgeten. SFV äger även Sveriges ambassader runt om i världen. Behöver nog knappast poängtera att statens fastighetsbestånd är en stor byråkratisk röra.   

Åter till länkarna ovan och fallet Norge. Anledningen att de finns är att sålts av många fastigheter under kort tid samt till underpris, ibland helt utan anbudsförfarande. De fastigheter som sålts av norska forsvarsbygg finns listade i en databas. Det ses tydligt på de "vanliga" bostäder eller lokaler som enkelt kan nyttjas till civil verksamhet. Bergrum är naturligtvis svårare att sätta ett marknadspris närmast på grund avsaknad av en marknad. Därav töms de oftast på innehåll, miljösäkras och plomberas, dock har en del bergrum blivit datahallar. Det kan dock ses som en vinst att bara bli av med ett bergrum då för att slippa underhållskostnaderna i form av avfuktning och uppvärmning.

Ett sådant bergrum är gamla RRGC Rockan i Hannäs utanför Åtvidaberg. Problemet var först att det uppdagades att det var på väg att säljas till ett motorcyklistgäng vilket SÄPO hade invändningar mot. Annat fall är att det köps upp av lystna entreprenörer som vill mer än vad plånboken medger med konkurs som följd. Vilket Wiseman tar upp om SVT:s krigssändningplats i de mörka Bergslagsskogarna.

Nu är jag barnsligt förtjust i bergrum inte bara för att de är hemlighetsfulla omgärdade med mystik. Det kan finnas en helt enorm främmande värld bakom en simpel dörr i skogen. Utan även detta stora komplexa system att flytta ner hela samhället under jord i händelse av ofred. Planerat och klart, in i minsta detalj.  

Försvarsministern på besök

Som nämnt i tidigare inlägg kom försvarsminister Karin Enström på besök till Linköpings universitet, i torsdags förra veckan. Oturligt nog hade mitt extraknäckshelgarbete planerat in den första vardagen sedan jag arbetade under industrisemestern. Det var nära att jag missade hela denna tillställning. Jag hade en kvart på mig från arbetet till föreläsningen. För de som inte vet är allting i minst en halvmil från allting annat i Linköping. Trots att cykellederna går i cirklar och är så brokiga som möjligt mellan A och B, så är det alltid motvind. Jag kom inflämtande med tre minuters marginal och kunde med min svultna darrande utarbetade lekamen föra en varm kopp kaffe till munnen.

Om det var på grund av detta jag höll på somna under försvarsministerns inledning om bland annat svenskt bistånd i Mali vet jag inte. Överlag var det ganska väntat vad som skulle komma, lite som schlagermusik, tre minuter konfetti med en refräng som sätter sig. Man vet vad man får. Denna refräng var som tidigare sagt modernare, insatsberett, ödmjukhet osv. Vi har hört det förr. Men jag tänker inte gå lika långt i min bedömning av Enström som Sjätte mannen. Det fanns möjlighet till en vissa dialog genom frågestund.

När försvarsministern fick frågan om det fanns någon plan B om inte personalförsörjningen fungerar och IO18 inte kan antas. Poängterade hon att värnplikten endast är vilande. Huruvida försvarsministern tycker detta är en lösning att återgå till värnplikten eller ett sätt att blidka frågeställaren är oklart. Folkpartisten Allan Widman har tidigare varit väldigt tydlig om just detta.

Omställningen har varit tämligen binär från 1 till 0 i detta avseende. På min fråga angående detta om ett terminssystem som fanns innan omställningen kunde vara bättre. Detta då det möjliggjorde kostnadseffektiv utbildning av värnpliktiga som senare frivilligt kunde välja att bli yrkessoldater, som Nordic Battle group i mitt fall.
På detta var svaret att kompetens skulle man få betalt för och att man hade pengar för övningar.
Ett rejält ickesvar men om det är på grund av att Enström missförstod frågan eller om det var ett sätt att se omvärlden med rosa glasögon vet jag inte. Vad som skiljer är bedömning av EU som militärmakt. Enström sa att samarbete var mycket viktigt inom EU etc. Men Finland har en mer nyanserad inställning till detta, vilket vi kan läsa på finska utrikesministeriets hemsida.

Lite så där allmänt happy go lucky har Enström ett Instagram-konto som "forsvarsministern" eller dylikt om man vill följa detta. Inget jag kan bekräfta då jag jag inte har instagram, då jag är gammal och bitter. Detta var inget som hjälpte hos Systembolaget där jag blev ombedd att visa legitimation. Nu återstår att se om starkölen får upp mig på ett lika glatt humör, så jag kan ta detta med säkerhetspolitik med en klackspark. Såsom herr Forssell i Expressen.

fivpl: Mot Signalregementet!

Detta inlägg ska handla om min kommande värnpliktstjänstgöring i Finland, som börjar i januari 2014. Vilket blev fastställt för några dagar sedan. För att skilja de kommande inläggen gällande detta från annat jag skriver påbörjas dessa med "fivpl". Vilket ska vara en form hashtag för Finland värnplikt eller något åt det hållet. Givetvis kommer jag att följa finska försvarsmaktens "direktiv för social medier" i mitt bloggande.

Varför jag gör detta är att kunna jämföra hur rekryteringen fungerar i ett annat land. Eftersom jag är sverigefinsk och har finskt medborgarskap var det inte så mycket av ett val. Visserligen hade det varit spännande och lärorikt att genomföra militärtjänstgöring i andra länder. Det är bara medborgarskapen som sätter stopp, om inte antagningstester gör det senare.

Det går visserligen att göra studieresor, intervjuer och läsa i böcker, rapporter eller dylikt. Men detta tycker inte jag är tillräckligt och ger ingen insikt på djupet men framförallt är det oerhört tråkigt. Jag är mer inne på Günther Wallraffs spår. Intuitivt känns detta helt rätt men om man ska rada upp några sakliga argument för denna "galenskap" är. Flera flugor i en smäll, civila meriter såsom teknisk utbildning inom radio- och telesystem. Möjlighet att bättra på min finska som länge legat i träda. Prova på att bo i mitt andra hemland med dess fördelar bland annat mellanöl i mathandeln, tjärschampo, kaffeost, riktig salmiak samt vackra kvinnor.
I grunden är detta ett mycket bra sätt att samla in information till kommande C-uppsats på universitet. Jag ser inte det så annorlunda än att en ingenjör på Volvo krockar bilar i vetenskapligt syfte. Jag som istället läser statsvetenskap och nationalekonomi inriktar mig på att krocktesta samhället istället.

Då så, själva mönstringen.

Lite om min svenska mönstring samt karriär i svenska försvaret går att läsa i min Newsmill-artikel Värnplikten, ett Stockholmssyndrom. I Sverige är mönstringen ett heldagsäventyr med begåvningstest, läkarundersökning, psykologsamtal, konditionstest med mera.
I Finland är det helt annorlunda, när jag kom till mönstringskontoret I Rovaniemi noterade jag hur litet det var. Det fanns tre stolar varav två redan var upptagna. Efter ett tag var det lika mycket människor som kvadratmeter i väntrummet. Vi blev en efter en uppkallade att följa med in. Jag blev ombedd att sätta mig ner, närvarande var ett högre befäl som satt vid en dator, mitt emot mig satt en kapten och en civilist från kommunen. De kollade på mina papper jag skickat in, bland annat läkarintyg. De sa att jag var en frisk ung man, vilket går emot min självbild att vara gammal och bitter. De förvånades över att jag pratade finska men sa att de brukar skicka samtliga svenskspråkiga till Nylands brigad i Dragsvik. De kollade om det fanns lediga platser i där och skrev in mig. Jag frågade om jag kunde få åka till Signalregementet istället och så blev det. De var nöjda och jag fick mitt "inryckningsförständigande" färdigt med buss- och tågbiljetter. Det kändes väldigt finskt, inga krusiduller helt enkelt. Det hela var klart på under tio minuter. Då hade ändå några minuter lagts på lite småprat. De såg att jag bodde i Linköping och undrade om det var här man tillverkade flygplan.

I Finland verkar man lita på skolsystemet och lokala vårdcentraler i bedömningen. Det skedde inga som helst kontroller. Under mönstringen i Sverige fick jag reda på att de gjort registerkontroll med mera. Då det nästan verkade stå skrivet i stjärnorna att jag skulle bli telemekaniker som min svenska värnpliktsbefattning hette. Denna befattning var säkerhetsklassad. I Finland skickas man istället till ett regemente, oftast ett närmast bostadsorten. Varpå tilldelning av befattning sker där. Inriktning och befordring sker allt eftersom vad man visar sig vara duktig på. Jag kan tycka det finska systemet verkar bättre, då folk blir vad de blir utefter sina förutsättningar och kunskaper. Således växer in i något än att bli något som kanske inte alls var ens grej. Vilka för- och nackdelar som finns i respektive system får jag naturligtvis återkomma till.

En intressant sak bland mina bokmärken är "Validering av psykologiska urvalsmetoder till värnpliktiga stridsbåtsförare" (PDF) som finns hos Psykologförbundet. Vilket är en uppföljning om att välja rätt personer till rätt plats. En tio år äldre artikel i "Vem testar testet" i Forskning och Framsteg är också intressant.
Men detta är bara två stickspår och är andra sociologiska aspekter än statsvetenskapliga. Men är helt klart en aspekt som skiljer Finland och Sverige åt. När man på andra sidan kvarken har en mer tillbakalutad inställning till vad man är lämplig och tar det efter hand. Har Sverige valt en mer offensiv inriktning i vilka man väljer ut till vad.

Vidare matnyttig läsning om hur det fungerar i Finland finns i broschyren Beväring.

Något annat ytterst spännande är att försvarsministern Karin Enström gästar Linköpings universitet. Det är Utrikespolitiska föreningen som anordnar detta på torsdag klockan 17:30. Mer information finns på Facebookevenemanget "Försvarsministern gästar UF Linköping".    

Mot uppbåd

Som kanske en del redan vet har jag ansökt att få göra värnplikt i Finland. Detta är något helt frivilligt från min sida denna gång. Sist när detta vankades i Sverige var jag ung och dum för att förstå detta systems förträfflighet. Turligt nog hade Försvarsmakten lagen på sin sida att få mig genomlida det ändå.
Finland har avtal med de övriga nordiska länderna vilket gör att jag är undantagen värnplikt i Finland, då jag redan genomfört detta i Sverige. Då jag skrivit under en fullmakt att jag är införstådd i detta fick jag således en kallelse till uppbåd eller mönstring på svensk-svenska.

Jag hade redan fått ett formulär om hälsotillstånd och genomgick en läkarundersökning i Sverige. Så jag är fullt tjänsteduglig i det finska försvaret. Jag ska således bege mig till Lapplands regionalbyrå i Rovaniemi i slutet av november. I och med detta finns det nu inte längre någon återvändo. Nu återstår att se vilken ort eller regemente som verkar mest lovande, då mina egna önskemål ska tas med i bedömningen. Värt att komma ihåg att detta är inte absolut hugget i sten ännu.

För mig känns detta som givet ur rent nationalekonomiska och statsvetenskapliga grunder. Med tanke på den svenska reformen angående Försvarsmaktens personalförsörjning. Vilket hittills helt gått enligt motståndarnas (även kända som "svartmålare") teorier. De sockersöta, rosa fluffiga moln och glädjekalkyler som denna reform baserades på lyser fortfarande med sin frånvaro. Försvarsmaktens egna rapport PERP2013 (PDF-format) säger att insatsorganisation 14 (IO14) inte kommer kunna antas ens till 2023 utan aldrig. Jag ska läsa denna inom snar framtid och kommentera, förhoppningsvis. Annars finns det folk som gör det bättre och redan gjort det, såsom Skipper.

För att citera en av våra föreläsare på universitet;
"Nationalekonomi handlar om lycka"  

Därmed passar även Cornucopias finurliga blogginlägg här.

Om jämställdhet

Detta inlägg, kanske inte just exakt detta inlägg men ett liknande hade jag tänkt skriva tidigare. Nu fick jag en anledning till att inte hålla tillbaka längre. SvD skriver om könsneutrala kataloger. Det kan vara värt att nämna att jag aldrig varit förtjust i ideologier. Varken feminism som antas vara aktuellt i detta fall eller socialism, fascism, liberalism för den delen heller.

Ideologier är ett samlingsbegrepp för en rad idéer och kanske en nödvändighet för förståelse i människans simpla enfald. Som en religion kunna förklara verkligheten omkring oss med enkla svar, förena folk i en gemenskap. Men därtill få bieffekterna av att skapa enkla sanningar, grupperingar och konflikter.

Begreppet "ta det inte personligt" är inget som finns i min värld. Säger jag något, ta det personligt. Det är inte på grund av din hudfärg, åsikt, yrke, kön eller läggning, utan på grund av dig som person. Tycker jag att du är tappad bakom en lastbil, så tycker jag verkligen inte att alla med de egenskaperna är så. Ej heller vid beröm ska man ta åt sig äran för vad en grupp gjort. Som "vårt" lag gjorde mål, "vårt" lag är bättre än ditt lag. Vilket leder till, jag är bättre än du. På helt felaktiga grunder.

Jag tyckte dessa saker ovan var värda att nämna, för mig är det självklart men inte för alla. Dock finns det undantag vilket gjorde mig oerhört glad. I Norge har samtliga partier i Stortinget enats om att införa en könsneutral pliktlagstiftning. Alltså samtliga män och kvinnor lyder under exakt samma lag. De kan därför på samma grunder antas till värnpliktstjänstgöring. Det finns absolut ingenting som säger att kvinnor inte är lämpliga bara för att de är kvinnor. Som första NATO- och europeiska land i nutid tog man slutligen till vara kvinnorna i Norge.

"En verneplikt kun for men er i utakt med samfunnet. Et lands borgere skal ha de samme rettigheter og plikter, uavhengig av kjønn. For det andre trenger Forsvaret å rekruttere de beste, og vi trenger et mangfold. Da kan vi ikke utelate den ene halvdelen av befolkningen, sier forsvarsministeren." 

Citatet taget från norska regeringens hemsida. Förändringar i lagtexten till ett mer neutralt språk finns här.
 
I Sverige pratar vi istället om frivillighet och rättigheter. Vilket i min mening är fel, det finns inget som är fritt och allt kommer med en kostnad. I pudelns kärna leder kvotering och positiv särbehandling ingenstans. Utan för att vinna respekt måste det ske från grunden på lika villkor. Oavsett man eller kvinna måste dessa få växa på egen hand finna sig själva och utvecklas som människor. Vi kan inte curla eller räkmacka in folk här och var. Det leder bara till slitningar, avundsjuka och fullständigt blåser bort den ödmjukhet och respekt inför uppgiften. Återigen det är upp till varje individ att göra sig förtjänst av sin omgivnings vördnad. För det är inget man kan lagstifta fram. Jag tror inte jag skiljer mig från andra i detta avseende.

Det är således inte möjligt att tvinga på folk åsikter genom att lagstifta dem, varken för eller emot jämställdhet. Att kvotera in kvinnor i styrelser exempelvis tycker jag är en objektifiering. Lika mycket som att säga att de inte kan eller ska få göra militärtjänstgöring. Jämställdhet är inte att bygga en Potemkinkuliss av en grupp människor med olika yttre attribut. Jämställdhet för mig är när man behandlar människor som personer, individer och inte som grupp. Att det sedan råkar bli så att blir en övervikt för antingen män eller kvinnor någonstans kvittar.
För huvudsaken är vad personen i fråga presterar, inte kön, läggning, tro, avgångsbetyg eller om personens far var astronaut en gång i tiden. Givetvis uppfyller man inte kraven är det lätt att skylla på sitt kön, för att det kan absolut inte vara något fel på en personligen?            

För att återgå till leksakskatalogen så är det enligt mig ett icke-problem. Det liknar mångt och mycket ett exempel rörande den norska könsneutrala värnplikten. När detta kom till min kännedom i somras försökte jag hitta engelskspråkiga nyhetskällor. Men istället hittade jag en oerhört trångsynt inlägg på bloggen Oz Conservative. "De där smala armarna kan inte bära något" är ungefär lika korkat som "Jag kan inte föreställa mig en pojke som leker med dockor". De har all rätt att tycka som de gör med stöd av lagen. Dock kan ingen av dem skriva lagar som göra att jag ska tycka som dem. Dessa två extremer gör att de liknar varandra, de vill båda styra över någon annans liv. Extremfeministen som tycker män är ohyra och den ärkekonservative som tycker kvinnan ska laga mat. Att dessa överhuvudtaget ska debattera är en omöjlighet.

Det är dock kul att munhuggas med denna typ av människor fyllda av åsikter och snedvriden retorik. Hur de vrider och vänder på allt för att krokigt långsamt bara måla in sig i ett hörn. Jag som föredrar sakfrågor är således hatad av samtliga. I detta fall om värnplikt så tycker jag kvinnor ska ha samma skyldigheter som män, vilket långt ifrån alla feminister gör. Även de förlegade könsrollerna många konservativa företräder är det svårt att ta in att en kvinna skulle kunna vara bättre än en man, särskilt inom "manliga" områden.

Det går även att dra paralleller till svensk blockpolitik i detta. Två parter som båda är helt tappade bakom lastbilar och drar sig mot mitten, men trots detta inte kan enas. Detta kommer bara leda till större framgångar för SD som på grund av pajkastandet blir mer legitimt. Även om de företräder en trångsynt migrationspolitik så klingar skällsordet rasist mer falskt ju mer folk tappar respekten för S och M.

Jag hade hellre sett en regnbågsregering som diskuterar sakfrågor och faktiskt enas kring ett gemensamt mål med stöd av folket. Precis som de gjorde i Norge. I Sverige har V lagt fram en liknande motion 2013/14:Fö203. Nu kommer tyvärr den antagligen inte få genomslag. Vi kommer antagligen inte få se unga kvinnor växa, våga ta för sig och bli riktiga kvinnliga förebilder i annars så mansdominerade områden. Istället blir gamla roller cementerade och livet fortsätter med att bråka om meningslösa lyxproblem, bunta ihop folk i vi och dom. Likt ett fotbollsderby vilket stridshingsten till statsminister tycker är hela Sveriges angelägenhet. Vilket antagligen är en konsekvens av de lattedrinkande sillmjölkar som gör ROT-avdrag gråtrunkandes, vilka måste hävda sig med fotbollsvåld för att fylla ut sina meningslösa liv i jakt på bekräftelse.

Jag ska inte omgärda mig med mystik, heraldisk symbolik eller skumma associationer. Utan jag är kort och gott mänsklig, en individ att älska eller hata. Men knappast på grund av att jag är man, sverigefinne, stockholmare eller cyklist.

         

Boktips: Midsommargryning

Plötsligt händer det. Efter jag läst Midvintermörker har jag nu även plöjt efterföljaren. Tidigare skrev jag att jag inte skulle lägga ifrån mig den förrän fyra om morgonen. Sagt och gjort, när knappt kunde hålla ögonen längre hade jag kommit till kapitel fem och klockan visade 04:03.

När jag läst ut boken nästkommande kväll var klockan 03:57. Denna bok gick mycket fortare att läsa än den tidigare. Detta troligtvis att jag uppfattade den som bättre, både skrift- och innehållsmässigt. De långa pansarstriderna på Gotland var inte lika långa denna gång. Samt att dödsfallen inte slutar med "och allt blev svart" längre.

Midsommargryning utspelar sig under midsommardagen 2023 på den självständiga republiken Gotland. Som blivit en lydstat till Ryssland efter mellandagskriget i Midvintermörker. Boken målar upp ett tänkbart framtidsscenario och ställer sig rena statsvetenskapliga frågor. Mer än att fokusera på på stridsvagnar, även om vapensystem autistiskt rabblas upp med dess prestanda. Istället är det olika myndigheter och dess olika roller som ställs mot varandra, vem är det som egentligen har makten?

Läs den!

Puolustusvoimat verksamhetsberättelse (uppdaterad 131006)

Täälä blandataan språkit, mest för att förtydliga mer än att förvilla.

Snubblade av en händelse över den finska verksamhetsberättelsen gällande besparingskraven med tillhörande reformer på det finska försvaret. Den har även en egen dedikerad hemsida, tydligen är detta första gången den släpps helt digitalt. Så ni alla vet är finland tvåspråkigt så jag länkade till den svenska utgåvan, finns även på engelska.

Skipper skriver om den svenska motsvarande delårsrapporten på sin blogg. Som benämner den svenska rapporten som skönmålande, något vi bör ha vant oss vid. Vilket även Gyllenhaal är inne på, när han nämner tysklands försvarsreformer och jämför med den total tystnad som råder i sverige.

Finland har istället kvar värnplikt, precis som våra nordiska grannländer. När vi i sverige istället gjort som resten av europa och därmed har samma problem som dem. Exakt hur den finska rapporten är ska jag be att få återkomma till när jag haft tid att läsa den. Då jag är mitt i nolleperiod på universitet och agerar fadder åt nya studenter. Varav en jag delar mina 20 kvadratmeter med i bostadsbristens Linköping.

Hoppar över veckans filmtips och rekommenderar den förträffliga finlandssvenska realityserien Drakan. Vilket handlar om de värnpliktigas utbildning på det svenskspråkiga Nylands brigad i Dragsvik. Uppföljaren till denna heter lämpligt nog Gulnäbbar/Studentliv.

Slutligen för att travestera på försvarsmakten (den svenska, kanske ska tilläggas) senaste marknadsföringskampanj.

"Det är mycket nu"

Uppdatering 131006
Efter att ha läst rapporten, som var löjligt liten. Så vet jag inte varför det har fallit i glömska och dröjt. Det finns inte så mycket att säga om den. Mer än att de verkar göra som sverige i en del avseenden. Bland annat läggs militärrestaurangerna i ett eget bolag. Vilket jag tycker är en direkt dålig idé. Iövrigt finns det inte mycket att klaga på, förändringarna är i genomförande och inte helt klara ännu. Bland annat ska ny taktik införas, lite mindre av det fasta stela försvaret som tar en brett anfall. Till ett lite mera spritt försvar som går in och omringar. Mina tankar vandrade genast vidare till finska vinterkriget och motti som nyttjades där.

Personligheter

Som utlovat ska jag inte skriva om säkerhetspolitik eller annat som hör bloggen till utan om mig själv.

Först och främst kommer det trafik till bloggen som undrar vad strilsäker är, vilket inte alls är meningen (ber allra ödmjukast om ursäkt). Det är en kapslingsklass, IP även kallat. Just strilsäker innebär att en elektronisk vara, armatur, anslutning med mera tål strilande vatten som exempelvis regn. Sedan finns det bättre klasser som spolsäker, tryckvattentät med mera. Detta styr var produkten ifråga är lämplig att installeras. Även om jag är utbildad elektriker är det inte alls detta som åsyftas. Utan StriL. Sedan har jag varit busig och gjort en tag line i stil med NileCitys "din boj i bukten".


Dock ska jag dra på mig mjukisbyxorna och bli mysfarbror för ett tag, prata om känslor eller avsaknad därav. 

What the deuce..!?

Som jag skrev i det första inlägget är detta min nya blogg utanför INTJforum. Deras tag line är "masterminds, innovators, villains, virgins". Ett ställe jag kan känna sig vanlig på, då jag alltid känt mig udda. Just med bokstavskombinationen INTJ trillade bitarna på plats. Inte så att jag är ett bokstavsbarn utan det är en av 16 personlighetstyper enligt Myers-Briggs Type Indicator (MBTI). Det är till för att visa hur folk tänker, känner. Det liknande Keirsey Temperament Sorter behandlar mer hur utfallet av dessa kognitiva processer ser ut och därmed fått en mer praktisk tillämpning som exempelvis vid anställningsintervjuer. MBTI har perception större del då denna ser olika ut och formar tänkandet. Det tredje är Socionics som utvecklades i motsats till de två andra bakom järnridån, främst i Litauen.

Dessa tre är baserade på Carl Jungs psykologiska typer och erbjuder enligt mig en konkret och målande bild av en person. Detta är en fördel i gruppdynamiska sammanhang, socialt umgänge och konfliktlösning. Genom att en en bild av hurdan en person är kan man lätt få en ökad förståelse för varandra. Därmed hur denne tänkt och grundat sina beslut på. Vi tar mig som exempel och går stegvis genom bokstavskombinationen INTJ.

I står för introversion, motsatsen är E för extroversion.
Detta innebär att jag trivs bäst i sällskap av mig själv och dräneras energimässigt i umgänge med andra. Jag måste således krypa in i mitt skal och ladda batterierna efteråt. Extroverta måste istället ha sällskap och umgänge för att inte börja klättra på väggarna.

N står för intuition, motsatsen är S för sinnesförnimmelse.
Intuition är svårförklarligt, det är som ett sjätte sinne eller en magkänsla. Att läsa mellan raderna i motsats till sinnesförnimmelsen som istället nyttjar de fem sinnerna.

T står för tänkande, motsatsen är F för känsla (feeling).
Vilket medför att jag grundar mina beslut genom logiskt rationellt tänkande. Jag brukar således inte ta in känslor, värden etc i bedömningar.

J står för dömande (judging), motsatsen är P för perception.
Som är mer en beslutande funktion, istället för att "lämna det öppet" och flyta med strömmen. 


Det finns även andra test som the Big Five personality indicator. Vilket denna studie om personlighet och bilmärke bygger på. Men big five erbjuder inga förklaringar som MBTI utan konstaterar att man är exempelvis mer eller mindre utåtriktad än de andra som gjort samma test.      

Givetvis är folk inte så fyrkantiga att de platsar i 16 olika typer till punkt och pricka. Det innebär inte heller att man inte kan eller ska utvecklas. Utan det får ses som ett hjälpmedel, vägledning att enkelt kunna få en övergripande bild av någon och kunna konkretisera denne. Ofta märker man rent intuitivt hur någon fungerar och vilka man klickar med, vilket kan beskrivas bättre i längre text. Sammantaget betyder INTJ att jag är ett bittert cyniskt jävla as. Men en mer skildrande beskrivning får man söker. Dessutom kan man hitta kändisar som råkar vara av samma arketyp eller rent av fiktiva figurer.       

Som Stewie Griffin från Family Guy eller mindre smickrande såsom Hannibal Lector en figur beteendevetenskapligt baserad på de värsta seriemördarna. Även om jag försöker förbättra mina dåliga sidor som att ha en lite mjukare framtoning och försöker med sött smicker: "Du har vackra ögon" fick jag kontringen "Du har seriemördarögon". Jag bör dessutom byta bil då i stort sett samtliga amerikanska filmer kör sinnessjuka, enstöringar, psykopater runt i en Volvokombi. En Mitsubishi borde jag köra enligt studien ovan, om jag inte minns fel. Inte blir det bättre av att bloggaren Cornucopia i min blogglista till höger testar INTJ. Han föder upp fårskallar och kött är ju mord tycker en del. Skit också.

Som lite ljus i mörkret får veckans filmtips får bli klassikern När lammen tystnar. Där filmens antagonist är en spegelbild, fast på rätt sida lagen.

Vill man ta reda på sin personlighetstyp enligt MBTI med medföljande styrkor och svagheter kan man göra ett nättest. Det finns inga rätt eller fel, vi är alla olika. Är man modig kan man även avslöja resultatet för mig, nu när jag "outat" mig själv. 

 

Försvarsberedningens vägval?

Nu har det skett något som nästan aldrig händer, mitt intresse har sammanfallit med studier. Så denna gång har tentamenspluggande och bloggande inte gått stick i stäv. Detta har varit högst angenämt att kunna läsa försvarsberedningens rapport och som samtidigt bidrar till högskolepoäng. I teorin ska tilläggas.

Detta inlägg skulle ha skrivits för en månad sen, men jag har varit på tok för lat när jag kommit hem efter sommarjobbet. Så detta fick till största del ske under midsommarhelgen istället. Stor del av detta är även svårigheterna att skriva om rapporten. Den är alldeles för bred och säger egentligen ingenting. Mer än ett jaha med en tillhörande axelryckning. Vi som läsare ges inga svar på hur utan det enda vi matas med är bör, ska etc. Jag och många med mig har svaren på hur men dessa är inte ”rätt” utifrån de bedömningar politikerna gör. Därmed är det hela i stort sett meningslöst blaj. Då det är filtrerat och kryddat efter vad som ”får” hända. Ändå är jag konfunderad då problem som tas upp i rapporten fanns det lösningar på förr. 

Det första rapporten tar upp är klimathotet och konflikter som kan uppstå vid brist på exempelvis vatten eller olja. Så slås jag av tanken att man kanske skulle ha lager av förnödenheter, såsom stora bergrum man kan lagra drivmedel eller framställa densamma. Det fanns men är avvecklat. Vad som är spännande att läsa i rapporten är att vårt baltiska grannland Lettland har bergrum för lagring av naturgas.

"Landet förfogar också över stora underjordiska gaslagringsfaciliteter. Det gör att man under
sommaren kan fylla lagren med den gas som behövs under vintern." 

Detta är rent realpolitiskt vilket gör att man blir mindre beroende av ryska påtryckningar och avstängda gasleveranser, något som drabbade Ukraina för några år sedan. I det stora hela fortsätter rapporten på detta sätt. Läs den själva om ni orkar: "Vägval i en globaliserad värld"
Att den är politiserad märks tydligt hur den åsidosätter eventuella konflikter och förskönar verkligheten. 

"EU är en politisk allians grundad på värdegemenskap och ömsesidig solidaritet mellan medlemsstaterna. Unionen och dess föregångare har i över sex decennier bidragit till främjandet av fred och försoning, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa."

Vad är det för gemenskap inom EU? Jag vet inte. Verkar som de blandar ihop det med Europarådet. Vilket vore att likställa det med att EFTA och Nordiska rådet skulle vara samma sak. 

Schweiz som säger som de gör och gör som de säger har andra tankar. De övar mot eventuella flyktingströmmar som skulle kunna uppstå när det som inte "kan" hända skulle inträffa, såsom Euro-kollaps.

De gör helt rätt, Titanic var inte osänkbart och att hävda att saker skulle vara befängda eller omöjliga har inte lärt av historien. Dock är det föga troligt att så händer men det betyder inte att man inte ska vara beredd på det. Vilket för oss vidare, försvarspolitik ska inte ändras den ska stå fast genom breda överrenskommelser. Något som Schweiz gör och Sverige inte gjorde.

Föreställ dig att du ska planera en semesterresa i sommar men att du ändrar åsikt var tredje minut. Hur hade det sett ut? För att beslut ska tas behövs planering, en helhetsbild och ett mål. Detta är inte möjligt om målet ständigt ändras vilket gör att helhetsbilden saknas och ledtider inte kan hållas. Nu finns det en målbild i försvarspolitiken dock ingen planering eller helhetsbild. Gammal svensk försvarspolitik eller antagligen för evig schweizisk försvarspolitik bygger på ett brett allmänt försvar som kan möta olika hot som kan uppstå. Man behöver således inga politiska eller materialistiska ledtider för omställningar vilka tar flera år. Ett tänkvärt inlägg.

Nuvarande svensk försvarspolitik bygger på att få ett rätblock i betong att flyga. Schweiz bara viker ut nagelsaxen eller korkskruven på armékniven efter behov. Om svenska försvarspolitiker bestämmer sig efter tre minuter att detta betongblock man inte lyckas få flyga ska bli en korkskruv hur lång tid tar inte det?

Alltså stora svårigheter föreligger vilket sakta men säkert medges. Hittills har man istället försökt sminka detta rätblock med fartränder och spännade kameravinklar för att få det se ut som flygande. När det inte riktigt fungerat har man istället försökt sätta dit dem som hävdar att detta rätblock inte flyger. Med ord som brott mot rikets säkerhet. Denna betongsugga till försvarspolitik ligger där det ligger och det var med nöje jag upptäckte en riksdagsdebatt om det på Johan Forssells blogg. Det leder till mer frågor än svar och blir bara mer absurd. Mina frågor förblev obesvarade. 

När detta fortlöper har en granne i min korridor som är tidvis tjänstgörande soldat varit på övning i Boden. Han tillhör A9 dvs artilleriet, vilket saknar just artilleri. FMV har dock en Archer, som benämns "rikspjäsen" av försvarsbloggare. Så de kör med granatkastare istället. De som är fast anställda, spelar innebandy hela dagarna och får betalt om än låg månadslön för besväret. Hur kostnadseffektivt är detta?

Rapporten tar även om civilförsvar som en del.  Detta är något som sverige istortsett saknar. MSB delegerar detta ansvar på kommunal räddningstjänst. Jag hade gärna sett en svensk motsvarighet till tyska THW eller danska Beredskabsstyrelsen som ren nationell resurs. Denna skall bemannas med civilpliktig personal och kan sättas in vid behov där den behövs. Som Husby exempelvis, där kommunal räddningstjänst gick på knäna. MSB har dock en liten internationell resurs, de kan showa med utomlands. Bland annat ett par motorcyklar kan vi läsa på deras hemsida. Säkerställa exakt hur blygsamt många återstår blott ett samtal till Transportstyrelsen. 

På mitt sommarjobb som råkar vara på Posten Logistik påminns man än en gång om hur det var förr. På flertalet gamla pallvagnar sitter det klistermärken som stoltserar med Postens Skytteklubb. Vilket till min stora förvåning finns kvar än idag som Postens Skytteförbund, se hemsida. Man anordnar nordiska mästerskap i skytte tillsammans med de andra postföretagen i norden. Funktionen som driftvärn har dock försvunnit. Mer om det finns att läsa på den ypperliga portalen Bergrum.se. Då detta är inte en kvarleva från en tid då postiljonerna bar sabel som skydd mot stråtrövare och lösdrivare. Utan en ren försvarsåtgärd från början av kalla kriget.

Att dylika totalförsvarsmässiga lösningar inte finns kvar är en av anledningarna till varför vapenlagarna ska skärpas. Enligt den utredning jag tidigare skrivit om i inlägget; Vapenvägraren som blev vapenförsäljare. Frågan är varför detta skulle vara helt utdömt i att möta komplexa hotbilder? Inte heller är ”going postal” något svenskt begrepp. Närmast torde vara fänrik Flink i Falun men han var officer. Kanske bör man utrusta försvarsmakten med skumgummisvärd istället, för att förhindra att det händer igen? Med den förda försvarspolitiken lär det inte dröja länge innan det brinner till i säkringsskåpet hos någon. Hittills är det mest personliga tradegier som bland annat Cynismer skriver om. Tre år räckte för mig, hade jag blivit officer hade jag nog slutat som frånskild och gravt alkoholiserad.

Raljant måhända men utvecklingen är skrämmande, samtidigt när Europas försvarsmakter får mer befogenheter gentemot civila och dessa sluts mer ifrån befolkningen genom att de blir yrkesmässiga. Ökar avståndet mellan folket och staten till avgrundsdjup och ett ömsesidigt misstroende uppstår. Vilket tydligt syns med diverse övervakningslagar. Med ett följande hot mot demokratin. Detta är inget som står i rapporten men är en direkt konsekvens av europeisk säkerhetspolitik. Skyttedoktoranden skriver mycket träffsäkert i inlägget "Ovärdigt"   

Jag har mitt vägval klart, vilket knappast undgått någon. Nästa inlägg ska handla om något helt annat än "fordon, elektronik, säkerhetspolitik." Jag lovar, hedersord.

Veckans filmtips får bli Brittiska Warriors. En rätt träffande scen ur filmen som sammanfattar det hela på ett flertal plan. 

Om bilar kunde hämnas

Nyheterna om bilbränderna i Husby och andra Stockholmsförorter har nått utomlands. Varpå jag fick frågan om min lösning var värnplikt och fysisk fostran av de små liven. Svaret på det är, ja!

Jag hade tänkt låta bli att skriva om detta för att inte verka som en gnällig gammal gubbe. I Söndags, 19:de maj när jag skrev om nördigheter. Var det exakt på datumet fyra år sedan den nya försvarsreformen röstades genom i riksdagen.
Detta hade jag inte tänkt nämna inte heller att en av mina newsmillartiklar lever sitt eget liv. "Värnplikten borde aldrig ha avskaffats" har bara de senaste månaderna fått 1500 nya millningar och hållit sig på topp 10 i antal millningar. När jag i bittert tillstånd författade den för snart tre år sedan hade den max några hundra.

Varför detta uppsving vet jag inte men min slutkläm "Denna fråga är och kommer evigt att förbli aktuell" var mer sann än vad jag själv räknat med. I skrivande stund håller 97% med men det ska gå att ändra tänkte jag. Så oavsett vad du som läsare tycker vill jag att du "millar" artikeln, hade varit kul att se om det ändras i någon riktning.

På Cecilia Widegrens blogg kan man läsa mellan raderna att ett ljus verkar ha gått upp i försvarsutskottet. Även om detta med bred samsyn är något som hon hittat på själv. Annat nyspråk som utveckling istället för inveckling eller avveckling. Det är uppenbart ett öppet sår att då skaka lite på saltpaketet är bara kul. Men hos försvarsdepartementet syns ingen ljusning enligt Wiseman. Som tar upp departementets informationsbroschyr som är fylld med desinformation. Insatsorganisationen ska uppgå till 50000 personer. Detta har inte uppfyllts, ej heller till 2014, 2019 eller vad nu senast 2023? Denna siffra har skjutits framåt i tiden, hela tiden. Till den mån att siffrorna inte orkar med längre, tröttnat, gått hem och efterlämnar en sårad liggande åtta. Att detta är en bildlig symbol på att tidsramen går mot evigheten eller att som i kooperativa förbundet bygger på samarbete?

Detta med plikttjänstgöring hade inte bara löst dessa problem utan även klyftor och segregration som råder i samhället. Det är som 5-56 som smörjer och får fastrostade muttrar att skruvas åt rätt håll i samhällsmaskineriet. Något jobbcoacher och andra arbetsmarknadslösningar aldrig kan få. Så kallade satsningar på dessa är att jämställa med bandet the KLF:s tilltag att bränna en miljon pund på en ö utanför Skottland.

Nu i Stockholmsförorterna är det istället bilar som brinner men som i fallet även är det knappast sin egen egendom som antänts. Ty försäkringsbedrägerier är vanligtsvis ett sätt för överklassen att söka kickar. Nu är det troligtvis jagsvaga mähän utan varken eftertanke mening eller mål som inte har något bättre för sig och tagit tillfället i akt. Inget som är specifikt till ungdomar i Stockholms socialt utsatta förorter utan även något som finns i de mer bemedlade kranskommunerna. Som förra sommaren när jag körde genom Täby var varenda busskur sönderslagen längs vägen. Som riktigt tas upp i DN:s ledare är det mycket som inte stämmer i vad som sagts.

Ungdomshyss kan tyckas, en fas i livet men sen då? När man inte längre är ungdom och fortfarande kvar på samma ställe utan meningsfull sysselsättning? Svenska skolan sägs vara ett stort misslyckande och ha valfrihet för unga som inte vet vad de vill hjälper knappast till. Utan det är genom mönstring där man lyfter fram individens kunskaper och färdigheter därmed vägleder dem till en lämplig befattning. Oavsett detta är inom försvarsmakten eller rent civilpliktig. Så ger det en möjlighet för folk att komma undan, bryta med sin ungdom och inträda vuxenlivet. Få växa som människa men framför allt bli en sådan. Komma in i en annan gemenskap lära sig sanera oljeutsläpp hos Kustbevakningen. Istället för att söka bekräftelse i en grupp där det viktiga är vem som kan gå omkring i byxor med störst häng.

I dagens individuella samhälle handlar mycket om självförverkligande, gärna på någon annans bekostnad i en klubb för inbördes beundran. Då glöms lätt bort det kollektiva och det odlar en vi och dom-mentalitet. I slutändan handlar det om en respekt för varandra vilket glöms bort idag. Det är inget man bara kan haspla ur sig, läsa i en bok och plötsligt händer. Det är ett hantverk, det är en insikt som långsamt växer fram. När två spolingar från Husby och Täby möts under svåra förhållande och får skeda för att hålla sig varma i en smutsig grop i skogen. Det är då vi är en bra bit mot ett gott samhälle.

Detta är något som inte går att förklara, jag vet att några vet och de andra kan inte ta det till sig. De flesta har nog inte ens läst hit ner. Har någon en egen analys eller bättre idéer, kommentera!

Jag har pratat med både poliser och "Ryds-kids", det är inget konststycke utan enligt gammal uttjatade devis, behandla andra som du själv vill bli behandlad. Vilket för oss in på veckans filmtips, Christine bilen som hämnas.

Hemlagad signalspaning

Min dator med radiomottagare (svarta lådan).
Skyltarna om mikrovågsstrålning som pryder mina kala vita väggar
sitter vanligtvis på militära radarstationer.
Jag stal dem när jag arbetade på F17 (nåja, de skulle slängas).  

Har varit slö med bloggandet mest pågrund av att jag sagt upp mitt internetabonnemang. Men jag intalar mig gärna att jag vill bygga upp spänningen för mina läsare. Lyfter lite på byxorna, blottar vristerna och därmed överlåta resten till folks inre föreställningar.  

Något man inte behöver slösa sin fantasi på är vad som sker i luften. Då när man var yngre hände det att man satt och lyssnade på vad som fanns i etern. Då med en handhållen scanner, idag är det lite större saker. Nu har jag en Icom PCR-1000 som är ansluten till en dator, en gammal rackare. En Intel Pentium klockad till 100 Mhz från 90-talets mitt i den då tidsenliga tillika numera utdöda formfaktorn Baby-AT. Den bootar PC-DOS med Windows 3.1 ovanpå från ett Compact Flash-minne genom en IDE-adapter som finns placerat i en hårddiskvagga i fronten.

Nu är detta ett delvis medvetet val då denna datoranslutna radiomottagare är från denna tidsålder. Varpå den inte nödvändigtvis verkar väl med nuvarande Windows-utgåvor. Men jag måste erkänna att det är förbannat angenämt att sitta med ett stilrent Windows. Som inte har ett grafiskt gränsnitt som ser ut att ha skapats av en treåring med Downs med ett paket färgkritor på mönstertapet.

Jag gjorde även ett försök med en Pentium MMX på våldsamma 233 Mhz. Som kör det betydligt nymodigare Windows 98, andra utgåvan. Antingen glömskt eller så har jag förträngt hur ofta det blåskärmar och hänger sig. Detta Windows ska ändå vara ett av de stadigaste som kör ovanpå MS-DOS. Datorn ville inte riktigt samsas med min KVM-switch heller varpå det blir återgång till tidigare nämnda uppsättning. Kan helt klart konstatera att även förr var förr bättre förr, förr. 

Förr lyssnades det mest på radioamatörer, utryckningstjänst och något NMT-samtal. Här i flyghuvudstaden Linköping är jag mest nyfiken på flyget. Tyvärr har jag inte fått någon bra mottagning. I mitt gamla studentrum finns det inte jordade uttag med störningar som följd, därmed har det även varit svårt att jorda radiomottagaren. Den radiator som försett mitt rum med vattenburen värme under vintern är tämligen suboptimal att potentialutjämna i. Men jag har lyckats få in brusande röster.

Då mottagaren är bredbandig, det vill säga har stort frekvensomfång så får den in allt från nämnda flygradiotrafik (som ligger straxt över vanliga FM-bandet) till långvåg och världssändningar. För att inte glömma olika modulationstyper. Vilket leder till andra roligheter. Spioner!

Vanligast under kallaste kalla kriget, sifferstationer. Vilka sänder ut kodade sifferserier vilka man tolkar med engångschiffer. Detta är riktigt oldschool men i stort sett skottsäkert och nyttjas därför fortfarande. För att den hemliga agenten ska kunna hitta vilken frekvens som meddelandena kommer sändas på spelas en musikslinga. Efter dessa typiska låtar brukar dessa stationer uppkallas. Vilka the Conet project spelat in och givit ut på skiva. En favorit är Swedish Rhapsody eller midsommarvaka som den heter på svenska. Som en glassbil från helvetet, lyssna själva. Vilka om inte Kraftwerk har gjort en hyllningslåt till fenomenet, nummern eller numbers beroende på vilket tungomål som föredras.

Dessa stationer är tänkta att kunna tas in med enkla världsmottagare som finns att köpa i vilken elektronikaffär som helst, för en hundring eller så. Vad jag suktar efter är en mottagare från Winradio, som nuvarande fast nyare.  

0% Air Force, 100% There for taking

Jag fick ett tips från en utbytesstudent från Australien som knyter an till förra inlägget. Om ett program som heter the Gruen transfer. Som tar upp marknadsföring i dessa olika former. En del som ingår i programmet är att en reklambyrå får i uppgift att sälja det osäljbara. Denna gång att Australien ska invadera Nya Zeeland. Se resultatet nedan, gillar det skarpt.

 

Som sagt har det bäring mot det som hänt de senaste dagarna. Utrikespolitik är som ishockey, materialsport. Något annat på ämnet är Australiensiska filmen Imorgon, när kriget kom. Vilket suger hårt, riktig chickflick men det får vara veckans filmtips.

Back to the 80's?

Jag hade tänkt skriva om gamla radarsystem som en historisk tillbakablick, nu kom det annat ivägen. Uppenbarligen. Jag syftar givetvis på ståhejet kring Ladoga-13. Som jag har skrivit tidigare i inläggen försvarsnordism och obemannad. I det förstnämnda bevakas svenskt luftrum av radar och det andra att det det saknas folk. Skipper har gjort en bra uppföljning.

Detta kan summera det som kommit upp till ytan gällande incidentberedskap. Det finns inte resurser att hålla ständig beredskap. Vårt nya insatsförsvar är inte lika insatta som vårt gamla dåliga "oinsatta försvar". Vad som är märkligt är att man beslutat att inte ha någon rote i beredskap trots denna övning. Kanske var det en konsekvens av att man helt enkelt inte hade resurser? Locket på, alltid.

Oavsett vad som sagts in tidningar är detta en sak man vanligtvis skickar upp en jaktrote på. Likaså som NATO gjorde som har ansvar för incidentberedskap eller air policing över Baltstaterna. Nu skickar man inte upp plan endast på grund av kränkningar i luftrummet. Utan oftast när flygplan inte svarar på radio, av olika anledningar. Samtliga civila flygplan har transponder som sänder ut vilka de är. Som gör det möjligt att följa dem på radar. Dessa flyg ska innan de flyger in över annats lands luftrum meddela detta till flygtrafikledningen. Annars går larmet. Detta inte alltid hot mot rikets säkerhet utan att säkerställa att inte flygplanet är nödställt.

Bara för någon veckan sedan var det ett SAS-plan i Storbritannien som tappade radiokontakt med marken. Varpå Royal Air Force skickade upp två jaktplan att agera ögon och öron åt planet så det kunde landa säkert. Ett annat liknade fall som slutade mycket tragiskt är Helios Airways Flight 522. På grund av tryckfall i kabinen svimmade personalen av. De grekiska jaktplanen som skickats upp för att att kolla läget, kunde blott följa planets autopilot tills bränslet tog slut och det slog i bergväggen.

I detta fall var det ryska plan som övade skenanfall mot svenska mål. Troligtvis stridsledningscentralerna, StriC i Bålsta och Hästveda. Det är i dessa man sitter nedsprängda långt ner i berget och kikar på radarskärmar samt stridsleder stridsflygplanen. Hade de velat illa den gången hade det varit öppet mål, även om själva StriC är svårt att slå ut. Bättre är att slå ut kringliggande knutpunkter till FTN, försvarets telenät. Således lämna dem helt utan samband med omvärlden.

Som vanligt ska politiker oja sig över det inträffade, utkräva ansvar och frånsäga sitt egna. Hävda att de inte visst hur det stod still med mera. Sitter man i försvarsberedningen så är det högst rimligt att man har koll på vad man sysslar med. Vilket även påpekas i en replik.

Hade man istället skickat upp två JAS hade det givetvis gnällts angående det också. Det bullrar nämligen, en mysig egenskap enligt mig som framkallar barndomsminnen hos undertecknad när det händer i Linköping. Under Almedalsveckan för något år sedan gnälldes det från politiskt håll när flygvapnet var ute på skarp incident. De kan öva någon annan gång och inte störa eller showa mitt under Almedalsveckan, tycktes det. Men även inom Försvarsmakten är det sisådär med kunskapen. Som en gång när jag var ute på Vaddö skjutfält hade de ringt från StriC Grizzly (eller Björnen som det hette på min tid) i Bålsta och sagt att incidentroten var uppe i luften. Vi åkte ut mot vattnet och väntade någon minut innan två JAS dök upp. Strax efter kom skjutfältschefen farandes i ilfart i en bil och var förbannad varför han inte fått reda på något. Detta för att han ska kunna informera den gnälliga lokalbefolkningen. Men nu var det ingen övning utan de var ute på ett oväntat uppdrag.

Expressen skriver tämligen raljant om det hela. Men de som har ansvarat är de folkvalda som sitter och styr över detta. Peter Neppelberg skrev ett gästinlägg hos Wiseman bara dagarna innan detta uppdagades. Efterföljande inlägg är läsvärda likaså, ett, två. Det som verkar troligt är att politikerna är oskyldiga lamm inte har något som helst med detta att göra och att Peter Neppelberg är i maskopi med ryssarna, han har trotsallt en motorcykel med registreringsnummer KGB. Vilket scoop..

Tyvärr är det så här det ser ut idag. Därför efterlyser jag större öppenhet i verksamheten. Så folk får reda på hur och varför något händer. Därmed får ökad förståelse och vördnad för verksamheten. Detta är absolut ingenting hemligt och det finns ingen anledning att i en modern demokrati mörklägga fullständigt självklara saker. Detta händer lite då och då av olika anledningar. Även Sverige har retats med grannländerna, främst förr då detta även var mer öppet i Sverige. Iochmed den stora upprustning Ryssland bedriver kanske det är lite av en tillbaka till 80-talet. Vad härnäst, Ryska östersjöflottan kanske gör en oldschool skenmanöver? Har vi då några resurser och en statsminister som skrålar "håll gränsen"?

Ryssland gör om Aquas försök till comeback för några år sedan.

"Back when the coolest thing in store
Was a Commodore 64
Back to the 80's"

Sveriges kontring får beskrivas så här.    

Boktips: Midvintermörker

Naninanannana... Ja det ska föreställa någon form av ledmotivstrallande till ett boktips. Det ska sägas att jag inte är någon bokslukare i sedvanlig ordning. Jag tycker skönlitteratur närmast är tidsslösande dynga. Samtidigt som jag autistiskt kan fastna ofta och med kraft i facklitteratur eller uppslagsverk.

Så slutligen för några veckor sedan såg jag Cornus Midvintermörker i fyndhörnan på ICAMaxi i Tornby, Linköping. Dekadent inbunden ingen paperback pocket för endast 49kr. Skyfflade omgående ner ett ex i korgen. Hade länge funderat på att skaffa den men inte gjort det av tidigare nämnda anledningar. När jag väl höll den i handen fanns det inget som hindrade mig längre.

Vid läggdags gosade jag ner mig med boken, varpå jag fastnade i den omgående. Plöjde genom ett par kapitel tills klockan plötsligt slagit 04:00 om morgonen. Då kände jag att det kunde vara dags att lägga ifrån sig den.

Midvintermörker är flera berättelser i en, som man ständigt hoppar emellan. Vilket gör att man inte tröttnar förrän man når väldigt utförligt beskrivna stridsfordonsstrider på Gotland. Vilket enligt mig blir väldigt tjatigt i längden. Är man pansarslusk kanske man tycker detta är spännande.
Boken bra skildrar hur Sveriges försvar ser ut i dag (eller då 2012) och hur en rysk invasion av Gotland skulle kunna se ut. Detta med de medel som finns. Den är dock inte helt realistiskt i maktbalansen mellan dessa båda parter. Men som det även står i slutordet så hade detta inte lett till någon särskilt spännande eller intressant läsning.

Oavsett om man gillar att läsa eller som jag inte gör det kommer man fastna så; Läs den!

Nu har även efterföljaren Midsommargryning precis släppts. Kommer jag att springa att köpa den? Nej. Dock om jag hittar den för 49kr och håller den i min hand. Så lär jag inte kunna somna förrän efter fyra på morgonen den gången heller.

Från en lastbils förarstol

Jag kikade på ett avsnitt av uppdrag granskning som avhandlade utländska lastbilsförares arbetsvillkor i Sverige. Som går att se på SVTPlay. Det är följden av de vackra ord om enighet, demokrati gubevars uttryck som försöker upprätthålla EU:s existens.

Jag hade inte tänkt grotta mig in i det alldeles för mycket. Utan istället försöka förmedla min bild av omvärlden ur mina ögon uppifrån förarstolen på en lastbil. Det finns stora schismer transportsätten emellan. Som grundar sig i människans inabilitet att tänka sig en annan verklighet än den uppfattade situationen. Kör man lastbil är man alltid i vägen, hatad av alla. Inte bara det utan även mellan fotgängare och cyklister. Se bara vilket rörelsemönster (eller avsaknad därav) folk har när de handlar mat. Inte konstigt folk dör på vägarna.

Så detta inlägga har lite bäring mot det förra inlägget, trafikens nimby och nånannanismen. Jag noterade att DB Schenker figurerade en stor del i uppdrag granskning. Vilket inte är första gången de varit uppe på min tapet. DB står som sagt för Deutsche Bahn, det vill säga Tysklands motsvarighet till SJ. Höjdarna inom DB, sitter med i den tyska lobbyorganisationen Allianz pro Schiene. Dessa arbetar hårt emot de finska och svenska längd- och viktbestämmelserna för lastbilar genom No mega trucks. Allt väl kan tyckas, järnvägen mot vägen. 

Nu är det inte så enkelt. Dessa EU-direktiv (96/53/EC) som ingår i ett modulsystem som skall möjliggöra intermodalitet mellan olika fraktsätt. Nyttjas friskt och skenheligt av DB Schenker själva i Sverige. När man i Tyskland, arbetar emot det?

Jag har tagit upp detta i det numera nedlagda EU-forumet Debateeurope om de inte vore dags att införa det inom hela EU. Men även hos en engelskspråkig blogg jag gillar, Biglorryblog. Anledningen till det var den skrämselpropaganda kampanjen No mega trucks nyttjade i ett klipp de då just släppt. Klippet som går att se här på engelska eller tyska.

Jag behöver knappast nämna alla fel i det. Tydligen ska dessa 25 meters fordon ha svårt med rondeller, när vi samtidigt ser en av dessa klara av en utan svårigheter. Sedan deras bredd som är irrelevant då dessa inte är bredare än vanliga långtradare. Men det som fick mig arg var ett nyhetsklipp av ett av dessa fordon hade frontalkrockat med en SAAB 900. Där det samtidigt sägs att de är svårare att styra i halka. Vilket inte stämmer, oftast är det mötande fordon som fått sladd eller som det fint heter "av okänd anledning kommit över på motsatt körbana".

I klippet ovan som man nu inte ser är att det är en tradare från just DB Schenker som krockat. Det gjorde man förut. Jag påpekade detta i kommentarsfältet på youtube. Detta verkade tydligen pinsamt varpå lastbilen censurerades och kommentarsmöjligheterna togs bort. Dock finns en artikel kvar i lokaltidningen Folkbladet om olyckan utifall jag skulle sitta här och ljuga. Har ni åsikter om detta, skriv det. Mina kommentarsfält är alltid öppna.
Olyckan har såsom de flesta liknande olyckor mellan bil och lastbil stora likheter med denna. En pickup får sladd, krockar med en mötande långtradare och fullkomligt sprängs i dess små beståndsdelar. Föraren avlider omedelbart. Så att påhängsvagnen är av europeiska mått (16,5 meter), gav uppenbarligen inte några fördelar.

Inom Sverige har vi länge haft prövat långa vagntåg, som ETT-projeket exempelvis som är ett 30 meter långt timmerekipage. En "granne" på campus Valla, Statens väg- och transportforskningsinstitut har gjort en utredning av projektet (VTI rapport 758). Detta föranledde ännu ett försök med längre fordon. Denna gång 32 meter kallat Duo2 och vilka är med där om inte DB Schenker.

Det flesta nymodiga lastbilar jag kört har 7-8 stycken backspeglar detta för att ge så stor överblick som möjligt. Det hjälper inte alltid och dessa kan aldrig ta bort samtliga döda vinklar som finns på en lastbil. En vanlig olycka är när en bil ligger jämsides med lastbilshytten på passagerarsidan. När lastbilen ska byta fil, syns inte bilen överhuvudtaget varpå detta inträffar. Nu är det tvärtom filmklippet i Sverige, då vi har högertrafik. Jag har själv varit nära att trycka till en bil på detta sätt. Lyckligtvis uppfattade bilföraren min blinkande körriktningsvisare och dök upp i mitt siktfält som ett skott.

Därtill cyklister som ofta blir överkörda av högersvängande lastbilar i korsningar. Det går inte kika i 8 backspeglar samtidigt. Utan omgivningen får finna sig i att försöka förstå in i andra trafikanters situationer. Jag tror ingen vill förbjuda järnvägen då folk blir påkörda i plankorsningar. Utan vi får faktiskt visa vördnad för vad det faktiskt är, ett tåg med monumental stoppsträcka. Top Gear visar lite samhällsupplysning för en gång skull.

Samtliga transportsätt behövs då de kompletterar varandra och kom ihåg de är inte där ute bara för att jävlas med dig. YOLO!

Vapenvägraren som blev vapenförsäljare

Från och med första mars till sista maj har polismyndigheten infört vapenamesti. Detta är ett mycket bra sätt att få bort olagliga vapen från befolkningen. Det är dessa vapen som nyttjas vid brott. De vapen folk har licens att inneha brukar vara säkert inlåsta i vapenskåp där de inte gör någon skada.
Något Expressen ville påpeka genom att visa hur enkelt det var att få tag i ett olagligt eldhandvapen.

De tre journalisterna på Expressen fick nyligen sina domar fastställda i hovrätten. Detta efter att ha dömts för vapenbrott efter ha köpt en insmugglad pistol 2010, denna lämnades senare till Polisen. Hade de istället gjort detta idag, hade de kunnat lämna in pistolen utan påföljd. Dock hade själv köpet varit svårare att inte bli fälld för om de inte nyttjat en frilansare och hävdat källskydd.  

Sverige är tillsammans med Finland de vapentätaste länderna per capita inom EU. Vilket står att finna i statistik från Small arms survey. Som inte bara räknar med officiella siffror utan även uppskattat antalet skjutvapen som inte är licensierade antingen som rent illegala eller som inte berörs av respektive lands lagstiftning.
Enligt Brottsförebyggande rådet nyttjades skjutvapen i 20% av fallen dödligt våld år 2011. Vanligast mordvapnet i Sverige är Morakniv® vilket även GW Persson höll upp i programmet Veckans Brott. Vill man se hur det ser ut i resten av Europa kan man med fördel kika i WHO:s statistik.

Trots detta har man gjort en statlig utredning om skärpningar i vapenlagen. Vilket finns att läsa på regeringens hemsida (SOU 2013:7). Den tar upp förändringar som avses gälla från 1 juli 2014. Dessa är regler för magasin, max antal patron i vapen, skärpta straff för vapenbrott samt att förbjuda vissa vapen helt och hållet. En typ av vapen som då kommer bli olagliga är de runt 2500 helautomatiska skjutvapen främst kulsprutepistoler som det finns licens på i Sverige. Tillsammans med ännu fler halvautomatiska gevär. När skadade dessa någon senast? Frågan är varför dessa lagar ska ändras och till vilken nytta?

Utredningen tar upp statistik från Brå som pekar på att att andelen skjutvapen vid dödligt våld kroniskt legat runt 20%. Detta från att legat en bra bit under för att under mitten av 2000-talet vända åter till 20%. Samtidigt under denna ökning så har beslagen minskat. Detta är ett tecken på att Tullen och Polisen har saker att ta tag i. Dagens lagstiftning mer än tillåter i exempel vilka jag återkommer till lite längre ner. 

Vidare i utredningen hänvisas till EU:s vapendirektiv (2008/51/EG). Vilket gör att det hela är en följd av och grundat EU och Schengen, om fri rörlighet. Likaså det kritiserade Reva-projektet där passkontrollen har flyttat från rikets gränser till Stockholms tunnelbana. Inte heller så konstigt att Tullen inte tar lika mycket vapen i beslag när de inte tillåts bevaka gränsen. Kanske kan de göra en aktion mot morgonpendlare och okynnesåkare i Göteborgs spårvagnsnät? Någon mystisk skäggig typ kanske bär runt på en insmugglad Jugoslavisk Kalasjnikov-klon i sin hockeybag?

Utredningen tar upp det norska fallet Breivik som med ett helt lagligt vapen (och gödningsmedel) orsakade en enorm massaker. Samt hävdar även att halvautomatiska gevär och enhandsvapen såsom pistoler borde regleras strikt. Ingenstans i rapporten står det att finna fall eller belägg där dessa lagliga vapen ska ha använts i brottslig verksamhet i Sverige. Utan endast att en skärpning ska förhindra att så blir fallet. Det finns endast belägg för att vid brott används insmugglade olagliga vapen. Ergo jag har svårt att dela utredningens slutsats.   
Men strikt vapenlagstiftning är inget som hindrar massakrer som skotten i Cumbria 2010 exempelvis. Som tog 13 människors liv. I Storbritannien är vapen hårt reglerade och den enda typ av vapen allmänheten får äga är hagelbock som tar maximalt två skott åt gången.

Tyvärr brukar denna debatt ofta handla mellan två extrema ytterligheter. Mellan de som lever i en värld av söta my little pony-hästar kräks regnbågar på varandra och de som får utlösning efter fyra sekunder man nämnt Colt.
På gott och ont sköts det 99492 älgar enligt Svenska Jägarförbundet år 2011/2011. Vilket är den största anledningen till den stora mängd skjutvapen i Sverige. Hade inte detta gjorts hade det bland annat lett till stora kostnader för skogsägare, fler viltolyckor med dödlig utgång eller störningar i tågtrafiken. Man skulle kunna se det i ett makroperspektiv och se om kan finna ett jämnviktsläge mellan viltolyckor och antal vapen.

Vapenlagstiftningen är inte helt felfri och den bör göras om. Den leder ofta till tolkning från fall till fall, utefter ett uttryckt behov av tillståndssökaren. Eftersom det är upp till varje läns polismyndighet att godkänna eller avvisa licens på vapen. Finns det mycket utrymme för felaktiga beslut och olika praxis inom respektive län.
Dock förefaller det inte rimligt att göra det enligt utredningen. Utan att vapenbrott och mord sker beror på saker i samhället. Upplevda orättvisor, särbehandling, utanförskap med mera.

Det är dessutom farligt att exotisera skjutvapen och göra dem till en fetish. Något som folk bara får uppleva på film. Jag har aldrig haft något intresse för vapen utan har vuxit upp med dem. Som liten fick jag följa med till skjutbanan med far, hemma satte han mig på att rengöra dem. Jag var väl bara runt 5-6 år gammal och hittills har jag nog gjort min far besviken genom att inte ens försökt ta jägarexamen. Som fjunig 19-åring var det automatkarbin som gällde, maskingevär, pistol, handgranater med mera. Visst man skjuter en salva automateld och sen då? Detta har på inget sätt sporrat mig till att bli en mordmaskin eller råna banker. Jag är ytterst tveksam om det givit motsatt effekt hos någon annan.

Det kan dessutom få olyckliga konsekvenser när plötsligt en stor del av samtliga vapen i Sverige blev olagliga. I utredningen föreslås att de långsamt ska fasas ut genom att nya licenser inte ges. Eller att staten köper ut vapnen av ägarna, något som Australien gjorde när deras vapenlagar blev strängare. Dock finns det en stor risk att dessa vapen kommer ut på svarta marknaden. Precis som de vapen som smugglas in i Sverige kommer från forna Jugoslavien. Kanske ser vi ökade vapenbrott i Europa med föredetta lagliga svenska vapen?

Värre blir det när makten inte gör som de säger som nyligen i fallet Tolgfors. Varför ska svenska folket lämna ifrån sig sina vapen mer eller mindre ofrivilligt. När de facto en vapenvägrare sett till att det inte finns några anledningar för dem att ha vapnen kvar. Särskilt när denne nu fått ett välbetalt arbete att sälja just vapen. Säkerligen långt farligare och moraliskt mer tvetydiga vapen än en pistol eller hagelbössa. Varför han troligtvis kommer ha mer människoliv på sitt samvete än vilken svensk sportskytt eller jägare som helst.  

Eftersom jag redan är gammal, bitter och har för längesen tappat hoppet för mänskligheten är jag inte förvånad. Frågan är hur Sten Tolgfors kan se sina barn i ögonen i framtiden. Jag är inte troende eller religiös utan närmast sekulär humanist men jag har svårt att se att ingen inte skulle tycka detta är helt oförlåtligt. I mina ögon är det inget annat än hyckleri, något jag fullständigt saknar respekt för.

Grotescos - Bögarnas fel.
"Min son med jaktgeväret fyra människor sköt ihjäl, men på nåt sätt kan jag känna det är bögarnas fel"


Du sköna nya värld.

Marknadsföring - krigföring om arbetskraft

Inför tentamen så blir det en hel del annat istället för pluggande, som sig bör. Nu har jag fastnat framför youtube där världens försvarsmakter försöker locka till sig manskap. Det har varit en del skriverier om vår svenska försvarsmakts marknadsföringskampanjer. Vilka gått ut ofta och med kraft för att nu försöka locka till sig lämpligt folk. Vilket man tidigare fick tilldelat genom pliktverket. Vår plutonchef uttryckte det som "För oss är ni M-nummer vi hämtar ut på förrådet" 

Inte idag. Idag skulle man tydligen inte driva med hipsters, för de har kultursidor i trendiga tidskrifter i vilka de skriva. De är tydligen jätteviktiga eftersom de har en snygg tröja av ett hippt märket på sig vilket är bara så "dom". Raljant må hända. Vilket är rätt lustigt med tanke på att dessa anser sig ha tolkningsföreträde av vad försvarsmakten är och vad de gör. Märkligt eftersom inte har någon erfarenhet av det. Något som är ytterst tydligen när de tror att det handlar om att döda folk, fylleri och 14 månader i Boden. Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten levererar svar i branschtidningen.   

Visserligen ingår det en liten dödsaspekt i militärtjänstgöring, tillika överlevnad. Men sådan är mänskligheten. Vi gör allt för att antingen föröka oss eller döda rivaler. Spinoff-effekten är trendiga tröjor, snygga muskolösa kroppar och smycken. Även om kläderna var tänkta för överlevnad, skolgymnastiken för byggandet av bra soldatmaterial och smyckerna är legeringar osv in absurdum.
Vad jag blir nyfiken på om någon annan myndighet hade nyttjat sig av samma reklamkampanj, hur mottagandet hade blivit då? Förslag nedan.

Polisen ägnar sig endast åt homoerotisk batongfisting, sortera böcker istället!

Sjuksköterskor bara matar skrynkliga senila gamlingar, jag vill fotografera MIN mat!

Här i lilla sverige har vi nyligen börjat med detta. Förr räckte det med ingen budget alls samt lite utrymme i anslagstavlan att locka folk. Varvat med drick inte för mycket, använd cykelhjälm, drunkna inte. Alla dör, vänliga hälsningar staten. Som synes är det mer av samhällsupplysning än marknadsföring, de som ville bli officerare eller som blev ombedda fick de tankarna under värnplikten. De visste redan från början vad det innebär. Om man nu i dagsläget skulle göra något likadant, kanske något ironiskt. Hur hade det sett ut då?

Du har inte ätit på tre dagar, det är kallt, du är blöt, du orkar inte mer. Det blir bara värre.

Du skyndar, du väntar, du gör fel, du är sist, du har ont. Känn inte efter.

Jag vet inte om det hade lockat någon. Detta är nog en allt för djärv satsning, om än högst sanningsenlig. Det är inte riktigt så man gör gällande i fjärrsynets glamminga värld. Du sköna nya värld.
Om vi då återgår till hur andra länder lockar och pockar. Ser vi en tydliga drag beroende på vilken ställning respektive försvarsmakt har i landet. En del lockar med patriotism, kärleken till fosterlandet. Andra med kamratskap och laganda. Sedan de som kör lite ideologisk snömos, rädda världen. Jag behöver knappast placera in vilka länder som hör till vad. Sist men inte minst, de som inte behöver marknadsföra sig men är busiga nog och gör det ändå.

Så som finland, helt enkelt bäst. Bort från alla löjlig musik, långsamma kamera rörelsers, fart och fläkt. Jag tror man inte behöver kunskaper i det finska tungomålet för att förstå. Någon som har en bättre? (Bortsett de österrikiska parodierna.) 

Björck tappar inte barr

Idag hade tydligen min artikel på newsmill publicerats. Tyvärr hade jag lite bråttom iväg till ett födelsedagsfirande nu i helgen när den skrevs. Men den är förhoppningvis läsbar. Redigering hos newsmill eller här på blogger är inte riktigt att tänka på. Då jag använder Opera som vävläsare är det ganska buggigt och tätt med felmeddelanden, tyvärr.

Hursomhelst har det moderata samlingspartiet intagit diametralt motsatta åsikter om försvaret på blott 20 år. Alla utom en liten klick såsom Anders Björck exempelvis. Han tar bladet ifrån munnen idag som för tjugo år sedan, vilket finns att beskåda i guldgruvan Youtube. Björck levererar en rak avhyvling till två ungspolingar i MUF och förklarar enkelt varför vi har ett försvar. Så lyssna och lär Reinfeldt.

Jag vet dock inte om det hjälper. Dessa två unga herrar har nog vuxit upp vid det här laget. Blivit lattepappor, skaffat radhuslån, tjänstebil, jobb på reklambyrå samt har parmiddagar och bekräftar varandra.
Eller rent utav blev människor, bort från ideologiers små tättslutande kuber?

Se och njut.

Hallonsmakande tuggummin eller mikrodatorer

Jag har alltid varit lite smått avundsjuk på dem så växte upp lite tidigare än jag. De kunde löda ihop sina egna mikrodatorer från grunden och börja skriva egen mjukvara till dem. Detta var i hemdatorns vagga sedan kom allt färdigt med låda och operativsystem. För att under 90-talet kulminera i det hemska modeordet multimedia. Sådan var inget som lockade en ung parvel som plockade isär allt denne lade sina labbar på. När han inte knarkade fabriksrundturer i valfritt barnprogram. Meccano och Lego var rena guldgruvan, efter ha sett ett avsnitt av James May toy stories på Youtube vilket avhandlar plastmodeller av Airfix. Så kan man erkänna att en och annat sådan har man byggt ihop likaså.

Men räds ej! I all denna överflöd av datorkraft finns det fortfarande lite new old school finurligheter i form av mikrodatorer. Såsom Arduino, Gumstix och Raspberry Pi, för att nämna några.
Tyvärr är dessa små datorer inget man bygger ihop själv. Även om de medger att man har möjligheten att ansluta egna små ghettohax till dem. Till största del beror det på att de bygger på enkretsdatorer, allt inbyggt i en krets. Således har man inte utomstående minnes- eller styrkretar utöver processorn.
Annat var det förr men som även finns kvar är Microprofessor. Som från början är en klon av gamla Apple II med MOS 6502 som tillsammans med Z80 var de processorer som startade vågen av mikrodatorer.
En annan dator med 6502 som processor är BBC Micro. Ett projekt av, du gissade rätt. BBC. Detta för att lära ut "det här med data" till britterna. Vilket nu Raspberry Pi återigen försöker göra som gör att vi närmast kan beteckna den som en spirituell efterträdare.

Förutom IBM PC som är grunden till vad de flesta ser som en persondator och även Apple i dagsläget, x86-arkitektur eller "kompatibla". Förutom dessa är det troligtvis Sinclair ZX Spectrum och dess processor Z80 som är på god andra plats i tävlingen mest kopierad. En lista på wikipedia. Det finns dessutom en rad ritningar på hur man kan bygga sin egen klon, vilket jag gör eller snarare gjorde, fram tills jag tappade bort den. Nu är den dock återfunnen.

Ett annat projekt jag håller på med är en klon av Nintendo. Ja bara det, innan Supernintendo. NES även kallat eller Famicom den hette i Japan. Den uppsjö kloner som finns av detta system benämns därför kort och gott Famiclone. Dessa finns en en lång lista av på wikipedia. De tillverkas i stora mängder i främst Kina och finns bland annat att finna på Alibaba. Under sökfraser såsom "8-bit tv game" eller dylikt.
Det finns ett projekt att nyttja dessa i utvecklingsländer i utbildningsyfte för barn i projektet PlayPower.
Vilket kan vara ett mycket rimligt alternativt till dyrare former som exempelvis one laptop per child. Kretsar till dessa famiclone kan vara svåra att få ta på. Men jag lyckades beställa några hundra genom mitt företag. UM6561CF-2 heter just de jag beställde de är tillverkade av UMC. Men hos flera olika tillverkare.

Vill man se exempel på en av dessa TV-spelsdatorer har jag laddat upp ett klipp på Youtube för en herrans massa år sedan, nåja. Den har till och med BASIC-tolk samt ett fejkat Windows-gränssnitt!

En annan badass grej är People of Lava. Nu får det räcka för denna gång.